Här är magister Fridolins nya liv som lärare

Det är början av mars men vädret har låtsats att det är vår i flera veckor denna rekordljumma vinter. Just den här måndagsmorgonen bjuder på en blek sol som lite halvhjärtat letar sig in mellan gymmet och lastbilsbryggan på Buteljgatan i Liljeholmen, på gränsen till Stockholms innerstad.

Här ligger Stadsmissionens folkhögskola, och i ett klassrum sex våningar över marken står före detta utbildningsministern tillika miljöpartistiska språkröret Gustav Fridolin framför whiteboardtavlan och håller en lektion i naturvetenskap: Vad är energi? Trafiken på Södertäljevägen brusar utanför fönstren men stör inte diskussionen om bränslen.

Efter att sol, mat och kärnkraft hastigt avhandlats föreslår någon att det finns energi i kunskap, och Gustav Fridolin svarar att det möjligen kan stämma i symbolisk bemärkelse.

– Men just nu uppehåller vi oss vid energi som konkret bränsle. Det är ju inte så att om jag äter en lärobok så orkar jag springa längre, säger han till eleverna.

De håller med. Klassen består av unga vuxna som går ”allmän kurs”, alltså folkhögskolans motsvarighet till gymnasiet. När Skolvärlden kommer på besök är skaran något reducerad, med ett tiotal elever i bänkarna.

– Vi har inte full styrka på plats eftersom det är måndag efter sportlovet, förklarar Gustav Fridolin.

Det var lite ringrostigt i början.

Efter fyra år som landets högste beslutsfattare inom skolan har han bytt kavaj och slips mot en mjuktröja med läderbeslag på armbågarna. Ärmarna på tröjan är uppkavlade och avslöjar en tatuering på vardera underarmen – svarta, versala C och B. Men dem återkommer vi till lägre fram.

Som utbildningsminister har du arbetat flitigt med att reglera skolan. Men nu när du själv jobbar i skolan så gör du det i en skolform som inte omfattas av regleringarna. Det känns som en paradox?

– Ja jag fattar det. Samtidigt finns det en skillnad mellan det vi gör här och det som folkhögskolan ibland kallar för ”storskolan” – alltså förskola, förskoleklass, grundskola, fritidshem och gymnasium. Det systemet måste ha som utgångspunkt att alla ska få möjlighet klara skolan under den tid som är utsatt.

– Men samhället måste bygga system som säkrar att ingen hamnar mellan stolarna. Folkhögskolans allmänna kurs handlar om att möta den som behöver en andra, tredje eller fjärde chans, säger Gustav Fridolin.

En annan skillnad är att folkhögskolan inte har några krav på lärarlegitimation. Gustav Fridolin har yrkesexamen som folkhögskollärare vid Linköpings universitet, vilket inte ger någon lärarlegitimation.

– Nej, det har ingen som är utbildad folkhögskollärare eftersom folkhögskollärarsystemet ligger utanför lärarlegitimationen.

Det är väl också en kontrast mellan det du gjorde i riksdagen och det du gör nu?

– Jag införde ju inte legitimationsreformen. Men jag försvarade den verkligen. Anledningen att det inte förts på tal för folkhögskolan är att den är så mycket mer än allmän kurs. Det är konstutbildningar, journalistutbildningar, den typen av verksamhet. Där tror jag inte att någon ens har övervägt att det skulle vara legitimationskrav.

Den sista september 2019 var Gustav Fridolins sista dag i riksdagen, och dagen efter började han på folkhögskolan som lärare och klassmentor. Det är snart 10 år sedan han senast arbetade heltid som folkhögskollärare, men nu ett knappt halvår in tycker han att han börjar komma in det på allvar igen.

– Det var lite ringrostigt i början. En stor uppgift i allt lärarskap är relationsbyggandet. Det där tog lite tid att få kläm på. Men nu känner jag att jag har en relation med de allra flesta.

Foto: Magnus Glans

Inför omstarten på det nygamla livet som lärare var Gustav Fridolin rädd att det kunde bli svårt för hans nya kollegor att se honom som bara Gustav, en lärarkollega, efter att ha lyssnat till och haft åsikter om honom som utbildningsminister i flera år. Men den rädslan kom på skam.

– De tankar folk hade innan bleknar i förhållande till om jag klarar mitt jobb eller inte. Antingen har jag koll och kan bidra eller så har jag inte det, och det är liksom det som avgör. Antingen sköter jag min köksvecka eller inte. Det där går väldigt snabbt på en arbetsplats som kräver så mycket kollegialitet, säger han, och tillägger:

– Så tänker jag iallafall, men det får man väl fråga dem.

Relationen till eleverna menar Gustav Fridolin är en av de tydligaste skillnaderna mellan läraryrket och hans tidigare uppdrag som riksdagspolitiker och utbildningsminister.

– I riksdagen dyker man ner i massa verkligheter jättesnabbt, så du övar upp det här väldigt ytliga. Det har man ganska lite nytta av här, där man måste förstå personens drivkrafter och utmaningar. Jag måste veta vilka ska jag ställa frågan till först, vilka ska jag undvika att ställa frågan till först för att det bara låser sig, vilka ska jag acceptera att inte få ett svar av och vilka ska jag pusha på. Den kunskapen kräver ett visst djup i förståelsen av varje individ.

Det är en frustration jag går och bär på.

Den sista tiden som utbildningsminister talade Gustav Fridolin om sin längtan efter att undervisa igen. Men strax efter att han påbörjat sin nya lärartjänst tackade han också ja till ett utredningsuppdrag för regeringen.

Du är inte helt nöjd med att ”bara” vara lärare ändå?

– Jo jag är nöjd med det. Men det här var ett utredningsuppdrag jag vill göra, för det är en frustration jag går och bär på.

Som utredare ska Gustav Fridolin se över vad statens roll bör vara för att se till att alla elever har tillgång till bra läromedel, och till skolbibliotek.

– Vi fick till en lagstiftning som säger att vi ska ha skolbibliotek på alla skolor, men sen vet vi alla hur det ser ut i praktiken. Väldigt många skolor saknar skolbibliotek. Jag ska väl erkänna att det hade varit enklare för mig personligen om utredningen låg ett år fram i tiden men sånt kan man inte bestämma över, säger Gustav Fridolin.

Foto: Magnus Glans

En riksdagsledamot tjänar i dag 68 400 kronor i månaden i grundarvode. Som avgående minister hade Gustav Fridolin möjligheten att utlösa en ekonomisk statsrådsfallskärm på 136 000 kronor per månad i upp till 12 månader – lika mycket som han tjänade i regeringen. Det är pengar som han valt att inte ta emot.

– Jag har inget problem att ta betalt för uppdrag, men att få betalt för att ha varit någonting tidigare? Nej, säger han.

Hans sista riksdagsmotion var en repris på hans första, som han lämnade in som 19-åring: ett förslag att riksdagsledamöternas arvoden ska sänkas. I motionen skriver han att ”på 1960-talet beräknades till exempel en riksdagsledamot och en gymnasielärare ha ungefär samma lön. I dag skiljer det nästan 30 000 i månadsinkomst mellan en genomsnittlig gymnasielärare i Stockholm och en riksdagsledamot”.

Du måste ju tjäna väsentligt mycket mindre nu än tidigare. Har du sålt lägenheten, eller hur gör du för att det här ska fungera?

(Skratt) – Vi har ju skiljt oss så jag har väl snarare sänkt lönen och ökat utgifterna. Men vaddå, det funkar väl för väldigt många andra ensamstående lärare?

Väldigt många andra har inte varit däruppe där du var, ekonomiskt.

– Nej. Men det var viktigt för mig att inte leva på ett sådant sätt att jag behövde de inkomsterna för att känna mig fri.

Sen var det ju den där utredningen. Utöver att erbjuda möjligheten att bearbeta frustrationer erbjuder den förstås också ekonomisk kompensation som adderas till lärarlönen.

– Jag har, som är vanligt för icke arbetande utredare, 12 000 i månaden. Så det är ett arvode, och det är ju för att kunna ta ledigt ett antal dagar i månaden.

Men du har 12 000 kronor för det varje månad oavsett hur mycket du tar ledigt?

– Ja under den här tiden. Så det är en bra extrainkomst nu när jag bara gått ner några dagar i månaden i tid. Längre fram kommer jag behöva gå ner mer och eventuellt ta ledigt från skolan helt en period. Då ändras inte arvodet.

I sitt nya liv skriver Gustav Fridolin också krönikor för tidningar som Dagen och Arbetet. Texten i den senare, med rubriken ”Vad är det för sossemonster jag har varit med och skapat?” rönte stor uppmärksamhet när den publicerades i januari. Där går han hårt åt sina gamla regeringskollegor i Socialdemokraterna och kallar deras förslag för högerpolitik.

Är det skönt att kunna vara mer frispråkig?

– Ja, det är klart att det är. Det är ju en väldig skillnad att vara företrädare för någonting. Själva ordet språkrör betyder ju just det, jag ska tala för någonting som är större än mig själv.

När kommer boken ”Så var det egentligen att jobba i regeringen Löfven”?

– (Skratt) Nä, den jobbar jag inte på, den finns inte.

Jag visste redan innan att det var precis den saken jag skulle sakna.

Samtidigt som han njuter av den relativa friheten att uttrycka sina åsikter erkänner Gustav Fridolin att han kan uppleva en frustration när han nu följer politiken från sidlinjen istället för att vara med och styra spelet.

– Jag kan titta på nyheterna och bli förbannad och känna att ”det här borde man göra”. Och jag visste redan innan att det var precis den saken jag skulle sakna. Det var den sak jag valde bort som hade ett värde för mig. Men miljöpartisterna sliter på, och Anna (Ekström, utbildningsminister) gör det minst lika bra som jag skulle gjort. Och för mig som människa finns det andra värden, det finns så mycket annat på pluskontot, som jag slipper utanför livet i politiken, som jag är glad för att slippa.

Vad då för någonting?

– Jag höll på att säga ”er”, säger Gustav Fridolin med adress Skolvärlden och annan media.

– Offentligheten är jätteskön att slippa. Även om jag fortsätter vara en offentlig person så säger jag nej till mycket, all lek och fjant som finns i det här. Det var stort att få bära det ansvar jag gjorde, men det man försakar när man hela tiden konsekvent går runt och tänker, lever och är sitt uppdrag, det kunde jag bara stå ut med för att jag visste att det fanns ett slut.

Din skilsmässa var väl en effekt av det?

– Ja.

Vad betyder tatueringarna på armarna?

– Det är barnen.

Hur länge har du burit dem?

– Tre år tror jag.

Har du några fler tatueringar?

– Det var en privat fråga, säger Gustav Fridolin med en blick som stänger dörren till fler frågor på det temat.

Det är det här jag vill göra, och då blir det lätt att säga nej till annat.

Det som läraryrket ger Gustav Fridolin som han inte fick tidigare är den direkta kontakten med människor.

– Det är då politiken är som roligast också, när man får den där mänskliga kontakten. Men där blir det per definition ofta väldigt ytligt.

Hur länge ska du ägna dig åt läraryrket?

– Det här är ju mitt yrkesliv. Sen om jag gör det jämt, eller om jag kommer att fortsätta gå ut och in, det vet jag inte idag. Men nu kommer jag att fortsätta.

Många förväntar sig att en före detta minister ska gå vidare till nya politiska eller diplomatiska uppdrag. Att börja jobba som lärare än mindre vanligt, och det är något som Gustav Fridolin blivit uppmärksammad på.

– Jo, jag har förstått att det här är ovanligt. Och jag har fått förfrågningar om spännande uppdrag, men det jag trivs med är att vara lärare. Det är det jag vill göra, och då blir det lätt att säga nej till annat, säger han.

Du påverkade många fler tidigare. Nu är det i mindre skala, känns det inte lite smått då om du jämför?

– Nej verkligen inte. Det var en konstig fråga. Smått kan det ju inte kännas när man har ett arbete som påverkar på ett så direkt sättet. I politiken kan man alltid ställa sig frågan ”Vad leder det till? Går det fram?”.

– Jag är övertygad om att läsa-skriva-räkna-garantin gör skillnad, men det är många led för att den ska göra det. Här finns inte de leden. Lyckas jag få till en lektion som funkar, lyckas jag få till det där samtalet med en deltagare som funkar, så kan det göra effekt direkt. Det kan aldrig vara smått. Det kan vara färre, men det kan aldrig vara smått, säger Gustav Fridolin.