”Har sett rektorer utse kompisar till förstelärare”

I en undersökning från Statskontoret har 6 000 lärare genomfört en enkätundersökning om karriärstegsreformen. En majoritet visar missnöje, som grundar sig i att det har varit otydligt på vilka grunder karriärtjänsterna tillsatts och oklarhet om vad de nya uppdragen innebär.

Sara Bruun, som är förstelärare på Furutorpsskolan i Vinslöv, känner igen sig i rapporten.

– Uppdragen har varit otydliga och jag tror att vi lärare har en annan bild av försteläraruppdraget än regeringen. Avsikten var aldrig att förstelärare ska jobba mer än andra, men i vissa kommuner har förstelärare fått extrauppdrag utan nedsättning i tjänst, säger hon.

Själv anser hon sig dock ha ett tydligt uppdrag.

– Det är väldigt olika beroende på huvudman. På vår skola har vi sett ett behov av betyg och bedömning, så därför har vi bestämt oss att jobba med det. Utöver det är mitt uppdrag att jobba med skolans IKT-utveckling och handleda kollegor som behöver stöd, säger Sara Bruun. 

Varför känner lärarna misstro mot rekryteringen till karriärtjänsterna?

– Det är inte så konstigt att de gör det. Jag har sett hur rektorer utser sina lärarkompisar till förstelärare, oavsett vilka som söker. Rekryteringen har dessutom inte varit tillräckligt transparent. Vissa kommuner har å andra sidan haft en väldigt gedigen ansökningsprocess med intervjuer och klassrumsbesökt. Med den typen av transparens minskar misstroendet.

Kan det vara så att skolans ovana vid karriärtjänster också skapar missunnsamhet bland lärarna?

– Det förekommer, absolut. Skolan är van vid att alla ska med och att alla ska vara lika. Men karriärer förekommer i många andra yrken, så varför skulle inte det fungera även i skolan? 

Ska karriärtjänsterna finnas kvar?

– Ja, abolsut, vi kan verkligen göra skillnad. Det finns goda exempel också, i de kommuner där uppdraget är tydligt, säger Sara Bruun.