Här utmanas matten

Kaffekopparna är snart urdruckna och runt bordet är samtalet i full gång. Matematiklärare från fyra gymnasieskolor i Stockholm har samlats på Sjölins gymnasium för att tillsammans utveckla undervisningen inom ramen för Matematiklyftet. Temat denna eftermiddag är ”matematisk kommunikationsförmåga”. Någon har testat att låta eleverna förklara uppgifter för varandra, hos en annan får de göra miniredovisningar vid tavlan.  

Martin Gerdin, matematik- och kemilärare och lektor på skolan, leder samtalen och sticker in en fråga om vilket språk lärarna själva använder i klassrummet:

– Ska vi prata så att eleverna förstår eller ska vi använda begrepp som får eleverna att utveckla sitt tänkande? Hur tänker ni kring det dilemmat? 

Sedan höstterminens start deltar lärare från Sjölins gymnasium på Södermalm och i Nacka, Klara Norra gymnasium och Stockholms internationella restaurangskola i Matematiklyftet, den största kompetensutvecklingsinsatsen för matematiklärare någonsin. När projektet går i mål 2016 ska landets samtliga matematiklärare ha fått ett didaktiskt lyft.

– Jag var rädd att energin skulle gå ur gruppen någon gång fram mot oktober, november, men så har det inte blivit. Alla kommer hit med ett driv och en vilja att diskutera, berättar Martin Gerdin.

Matematiklyftet bygger på kollegialt lärande och innehåller ett stort antal didaktiska texter indelade i moduler. Lärarna läser, diskuterar, skapar uppgifter, testar i klassrummet och följer upp. 

– En poäng med det här sättet att jobba är möjligheten till kunskapsöverföring, någon som testat något som har fungerat bra sprider det goda exemplet vidare. Och att man sätter sig ner och diskuterar, testar och diskuterar igen, den processen tror jag leder till en kunskapsutveckling hos läraren och i förlängningen till bättre undervisning, säger Martin Gerdin och tillägger: 

– Jag tror verkligen på kollegialt lärande, men ingen metod är bättre än dess genomförare. Det krävs att det är kvalitet i det man gör, annars kommer det inte leda någonstans. 

Skälet till den jättelika mattesatsningen, totalt 650 miljoner kommer notan sluta på, är elevernas sjunkande kunskaper. Martin Gerdin bekräftar att det finns ganska stora brister hos många av eleverna som kommer till skolan.

– Den abstrakta matten, algebra och funktioner, är svår. Men ibland märker man att det finns grundläggande brister i ren aritmetik: räkning och huvudräkning. 

Martin Gerdins egen gissning är att det varken har undervisats tillräckligt bra eller tillräckligt mycket under elevernas tidigare skolgång. 

– Man låter alldeles för ofta eleverna själva försöka dra slutsatser och man presenterar bara lite kort hur man ska göra och sen lämnas eleverna till att sitta och räkna i boken. Personligen är jag helt övertygad om att kvaliteten på undervisningen är väldigt viktigt för vilken kunskapsutveckling en grupp får. 

Matematikundervisningen anklagas inte sällan för att vara traditionstyngd. Matematiklärare undervisar i högre utsträckning än andra lärare på samma sätt som sina egna lärare. En tanke med Matematiklyftet är att lärare ska få fler didaktiska verktyg och möta fler sätt att undervisa på.

– Tanken är att man utmanas att testa nya saker och det gör vi under projektet, om det blir en bestående effekt är för tidigt att säga. Själv har jag fått en hel del nya insikter om min egen undervisning och jag tror att det gäller för de andra också, säger Martin Gerdin. 

– För ett tag sedan läste vi om instrumentell kontra relationell undervisning. När jag sedan var med i lärarnas klassrum blev det tydligt hur mycket lärarna tänkte på det när de undervisade. Som handledare gav det mig nya begrepp för att diskutera undervisningen.

Ibland testar lärarna i gruppen att genomföra precis samma uppgift med sina elever. 

 – Men ofta fungerar det bättre när alla utgår från ett givet ämne och sen genomför en uppgift som passar den egna klassen. Det spretar, men blir ganska roligt när alla gjort olika saker, man får många nya idéer då.

Ett verktyg som Martin Gerdin själv ser som effektivt för att förbättra undervisningen är auskultation. Förra läsåret gjorde man en satsning på skolan där matematik-
lärarna både auskulterade hos kollegor och hade kollegor som auskulterade hos dem.

– Jag tror jättemycket på att lärare som är skickliga på att undervisa besöker en kollegas klassrum och ger feedback. En oerfaren lärare kan utvecklas mycket på kort tid. I John Hatties metastudie över effektiva metoder hamnar feedback till lärare högt upp. Samma sak gäller rektorer – mest framgångsrik är den rektor som ger sig ut i klassrummet och ger feedback till läraren. 

– En sak jag ofta ser när jag besöker en lektion som inte fungerar är att läraren inte har förklarat så att eleverna förstår. Förklaringen kanske fungerade utmärkt i en annan grupp och så kör läraren på. Men läraren måste ha tentaklerna ute hela tiden. 

– Ett annat misstag är att man som lärare hoppar över led i sina förklaringar. Man säger A och sen går man direkt till C och ”så här ska man göra”. Varför-biten kom aldrig med.  

Martin Gerdin har många tankar om hur man skulle kunna arbeta för att göra undervisningen bättre. Feedback från kunniga lärare och goda exempel återkommer han till.

– En jättebra start skulle vara om man som ny lärare, de två första åren, hade en mentor som verkligen gav feedback och kontinuerligt diskuterade hur man kan göra i klassrummet. Då skulle utvecklingen – från oerfaren och osäker till att vara en lärare som går ut och håller en bra lektion – gå mycket fortare.