Hela listan: Kommunerna som lägger mest – och minst – på läromedel

I en färsk rapport från Läromedelsföretagen jämförs hur mycket resurser som går till läromedel i Sveriges grundskolor, och visar på stora skillnader mellan kommunerna.

– Konsekvenserna för de skolor där bristen på läromedel är som värst är många. Dels blir undervisningen torftigare eftersom lärarna inte har tillgång till de redskap som de behöver i sin undervisning. Dels får eleverna inte samma förutsättningar för att klara sina studier, säger Stefan Persson, ordförande för Läromedelsföretagen.

Den aktuella rapporten grundar sig i försäljningsdata från branschföreningens medlemsföretag, som står för 90 procent av all läromedelsförsäljning i landet.

Allra minst pengar läggs i Grästorps kommun. Enligt rapporten får en elev i grundskolan i Grästorp läromedel för 144 kronor per år. Följt av Marks kommun vars inköp landar på 198 kronor.

I jämförelse med de kommuner i Sverige som lägger mest resurser på läromedel är skillnaden stor. Allra mest pengar läggs i Markaryd där en elev i grundskolan får läromedel för 2691 kronor per år. Därefter kommer Linköping och Hällefors vars inköp landar på 1408 kronor respektive 1189 kronor.

–  När vi pratar med skolpolitiker, lärarorganisationer och andra intressenter från skolans värld är alla överres om att läromedel har stor betydelse för elevernas kunskapsutveckling. Jag upplever därför inte att det finns en konflikt när det kommer till själva frågan om läromedlens betydelse utan att problematiken snarare uppstår när tillgångsfrågan ska adresseras, säger Stefan Persson.

Vidare påpekar han att en grundbult i den svenska skollagen är att skolan ska vara likvärdig, men att inköpen av läromedel trots detta inte anpassas utifrån elevernas behov.

Kartläggningen visar nämligen på en mycket svag koppling mellan inköpen av läromedel och andelen obehöriga elever. Endast 5 procent av den totala variationen i inköp mellan kommuner kan förklaras av skillnader i behörighet. Och eftersom andelen obehöriga elever i hög grad fångar upp skillnader i kommuners socioekonomiska struktur menar Stefan Persson att rapportens resultat pekar på att inköpen av läromedel inte sker särskilt kompensatoriskt i landets kommuner.

– Vi har dessutom undersökt om de skolor som har störst andel obehöriga lärare har mer läromedel, men så är det inte. Så till skillnad från våra nordiska grannländer fullföljs inte det kompensatoriska uppdraget i Sverige.

På grund av detta uppger Stefan Persson att ”elever på många sätt lämnas i sticket och att hemmet får överta det kompensatoriska uppdraget istället”.

– Det kan säkert fungera så länge det är ett medelklasshem där man har ekonomiska möjligheter att köpa studiestöd eller själv kan hjälpa till. Men om det däremot är frågan om elever från ett studieovant hem så är chansen väldigt liten att man kommer kunna kompensera för det som skolorna har misslyckats med.

Med ett riksgenomsnitt på 650 kronor under 2019 satsar Sverige minst på läromedel i Norden. Skillnaden är stor jämfört med Finland, som placerar sig klart före Sverige i Pisa-undersökningen, som satsar 1450 kronor per elev och år och Norge där motsvarande belopp är 1050 kronor.

650 kronor per år på nya läromedel innebär att Sverige lägger ungefär samma summa som för trettio år sedan. Av de totala kostnaderna för svensk grundskola står läromedelsinköpen för så lite som 0,6 procent, enligt branschföreningen.

– Generellt är tillgången på läromedel låg i många av landets skolor, vilket kan få stora negativa konsekvenser både samhällsekonomiskt och för den enskilde eleven. Bristen på läromedel ökar risken för att eleven inte får fullständiga betyg, och därmed kanske inte kommer in på gymnasiet vilket i sin tur kan leda till arbetslöshet och en sämre livssituation, säger Stefan Persson.

För att säkerställa en god och jämlik tillgång på läromedel, oavsett var eleven bor, anser han att det krävs en rad åtgärder. En är att skollagen tydligare reglerar elevernas rätt till läromedel, vilket i sin tur skulle möjliggöra för Skolinspektionen att utöva tillsyn över hur väl skolorna lever upp till skollagens krav på tillgång till läromedel.

– För det tredje vore det bra om det fanns någon form av central statistik över läromedelstillgången så att inte vi, som ibland kan uppfattas som ett särintresse, ska vara de som är ansvariga för siffrorna. För precis som inom så många andra områden i samhället behövs det årlig statistik som går att följa över tiden och som alla accepterar.

Att olika stora kommuner har olika möjligheter är inget som Läromedelsföretagens rapport, som släpptes i början av oktober, tar hänsyn till.

– Vad man däremot kan konstatera är att kommuner som ligger i delar av Sverige där man har regionalpolitiska problem och sysselsättningsproblematik av olika slag ofta är samma kommuner som har svårt att locka till sig behöriga lärare och att de därmed har svårt att bedriva en undervisning på samma sätt som man kan göra i mer välbeställda områden, säger Stefan Persson.