barbar
Foto: Colourbox

”Hellre ingen dator än Volvo IT”

Nyligen har Utbildningsförvaltningen skrivit på ett nytt avtal med Volvo IT, trots att IT-tjänsten enligt rapporter i media har fått massiv kritik. Detta betyder att jag och mina elever kommer att behöva fortsätta verka i låtsasvärlden skolan, där jag på senaste tiden funderat på hur jag med så lite digitala hjälpmedel som möjligt, ska klara av mitt läraruppdrag. För så långt har det gått: ”hellre inget alls än Volvo IT”.

Trots att jag är relativt ny i yrket har jag hunnit organisera om mig från att dokumentera elevernas kunskaper digitalt, till att använda mig av fysiska pärmar. Från att låta eleverna skriva sina texter på ett oslagbart tangentbord med tillhörande skärm, till att dela ut lösblad som jag förvarar i en fysisk pappersmapp så att inte texterna försvinner mellan lektionerna. Nyligen har jag även organiserat ett pennfodral med lånepennor och sudd i. Det händer nämligen ibland att en penna försvunnit eller att stiften tagit slut, precis som det kan hända att en dator inte vill starta, att ett batteri är slut, eller att nätverket någon gång lägger ner. Det kan hända, det vet vi alla.

Men när Volvo IT styr över skolans IT-miljö, då är liknelsen med pennfodralet närmast löjlig. När meddelandet om att ”inga inloggningsservrar kan hittas” dyker upp på ett gäng av de trettio elevdatorerna, tio minuter in i femtiominuterslektionen, då finns det inget pennfodral att låna från. När Windows tar minst fem minuter på sig att starta och logga in varje elev, när min jobbdator hackar fram orden i Word flera sekunder efter att jag skrivit dem på tangentbordet och ”svarar inte” när jag gett mig in på att byta typsnitt – då tvångsavslutar jag datorn, tar fram bedömningspärmen och öppnar pennfodralet. Det digitala har förvandlats till något annat än ett hjälpmedel.

Två år har jag jobbat i skolans värld. Med runt 60 datorer på 370 elever har mina signaturer sakta men säkert börjat försvinna från bokningslistorna i de olika skåpen där datorerna förvaras. Mer och mer gnäll och svordomar har hörts från min skrivbordshörna. Förhoppningarna om att kunna använda t.ex. Google Art Project i undervisningen, att göra egna filmklipp, att låta eleverna skapa digitala mötesplatser för att dokumentera sin arbetsprocess – ja, de har dött ut. Kanske blir eleverna grymma på att skriva för hand, kanske är det jag som behöver lägga ett tippex i pennfodralet. Mest troligt är dock att skolan ännu mer kopplas bort från samhället i övrigt och blir en overklig plats där inget görs på riktigt. Vilken motivationshöjare!

Det handlar om bästa möjliga lärandemiljö och om lärarnas arbetsmiljö. Alternativa lösningar till Volvo IT måste få en chans. För att tillgodose detta måste man lyssna på oss i verksamheten, innan nya bindande avtal skrivs på. Avtal som kostar samhället ytterligare miljarder och som skapar ett ännu större glapp mellan skolan och verkligheten.

Av Agnes Larsson
Bild- och svensklärare årskurs 7-9 i Stockholms Stad

Kommentera

LÄRARNAS RIKSFÖRBUND

Box 3529
103 69 Stockholm
Sveavägen 50

SKOLVÄRLDEN

Box 3265
103 65 Stockholm