”De nationella prov som kvarstår är knappast svårare att genomföra än vanlig undervisning under rådande omständigheter”, skriver Jonas Nilsson. Bilden är ett montage.
”Helt fel att ställa in vårens nationella prov”
"Tillsammans med de andra proven i vår skulle vi få ett riktigt stabilt underlag att peka på om betygen ifrågasätts. Döm av min och kollegornas besvikelse när vi nåddes av det märkliga beskedet att dessa väsentligt mer lättgenomförda delar - som ju genomförs samtidigt i hela landet - ställs in", skriver läraren Jonas Nilsson.
Det mest arbetsamma år jag varit med om som lärare är till ända och jag ser med trötta ögon tillbaka på det. Flera av oss som verkar inom grundskolan har tvingats hoppa in och täcka upp för sjuka kollegor för att hålla verksamheten flytande och sällan har vikten av en utbildad lärare blottlagts på ett sådant slående sätt. De vikarieplaneringar som fått tillverkas i hast, visade att det inte fanns något som ens i närheten kunde beskrivas som en ”självgående” lektion, utan här var övertydlighet – och därmed stor tidsåtgång för de som tillverkade planeringarna – en dygd.
Eleverna fick, som en följd av sin egen och lärarnas sjukfrånvaro, uppleva en oförutsägbarhet och en oregelbundenhet vad gäller såväl ledarskap som undervisningsnivå i klassrummet. Detta påverkade både ordningen under lektionerna och möjligheten till god inlärning. Vidare ställde det nästan omöjliga krav på oss lärare i årskurs 6-9 att ändå samla ihop ett tillräckligt stort underlag inför betygssättningen. Vi lyckades genom enorm möda ändå få ihop ett hjälpligt underlag, men för oss som tagit över nya klasser i årskurs 6 samt för oss som ska sätta slutbetyg i årskurs 9, skulle de nationella proven under läsåret vara ett rejält stöd inför vårterminens betygssättning.
De nationella provens muntliga delar, där tillfällena genomförs i smågrupper, är utan konkurrens de svåraste att organisera, då vi lärare antingen måste få vikarie eller tulla rejält på viktig planeringstid. Elever behöver gå ifrån ordinarie undervisning och det krävs stort samarbete mellan oss som bedömer proven och de lärare som får decimerade klasser.
Dessa genomfördes som planerat under höstterminen och kostade på rejält, men vi grejade det. Tillsammans med de andra proven i vår skulle vi få ett riktigt stabilt underlag att peka på om betygen ifrågasätts. Döm av min och kollegornas besvikelse när vi nåddes av det märkliga beskedet att dessa väsentligt mer lättgenomförda delar – som ju genomförs samtidigt i hela landet – ställs in.
De främsta skälen som anges på Skolverkets hemsida är skolors svårighet med att organisera proven samt smittspridning under själva provtillfället, ifall klasser exempelvis, mot förmodan,skulle fösas ihop i samma lokal. Min kontring är att de nationella prov som kvarstår knappast är svårare att genomföra än vanlig undervisning under rådande omständigheter och vad gäller smittspridningen så undrar jag vilken bubbla beslutsfattarna befinner sig i. Under hela 2020 har vi inom grundskolan exponerats kraftigt för viruset i klassrum, korridorer och matsalar, så varför skulle detta, för bedömningen ack så viktiga moment, vara mer smittsamt än ordinarie skolverksamhet?
De inställda proven innebär en rad saker, varav jag nämner några:
- Det är ett dråpslag för likvärdigheten, både på skolan och i riket.
- Det innebär en förlorad möjlighet för de elever som inte kommit till sin fulla rätt under ett ryckigt, vikariefyllt läsår, att genom proven visa sina kunskaper.
- Det innebär en förlorad möjlighet för oss lärare att få stöd med bedömningen av elevernas kunskaper. Proven och bedömningsanvisningarna är konstruerade av proffs, i syfte att mäta kunskaperna i just de årskurser som proven riktas till.
Nåväl, det är bara att förhålla sig till de beslut som fattas, men man kan konstatera att de flesta ”handlingskraftiga” beslut som tas av styrande politiker inom skola, såväl innan som under pandemin, i syfte att ”underlätta för lärarna” gång efter annan skjuter över målen.
För att ändå avsluta texten i dur vill jag till sist rikta ett tack till alla lärarkollegor inom grundskolan i Sverige. Inte för att ni genom ”business as usual” trots pandemin bidragit till att samhällshjulet kunnat snurra – ni har ju inte haft något val – utan för att ni är så otroligt bra och viktiga varje dag och varje lektion för varje elev.
Jonas Nilsson, förstelärare på Stordammens skola i Uppsala och författare och föreläsare om ledarskapet i klassrummet.
- Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Skolvärlden.