Hennes jobb: Se till att lärare digitaliseras smart

De flesta är överens om att informations- och kommunikationsteknologi (IKT) har stor potential för bättre lärande. Men på vilket sätt man för in den i undervisningen skiljer sig stort mellan landets skolor.

Trots att tekniktillgången i Sverige är mycket god, med globala mått mätt, finns det en återkommande kritik mot att digitaliseringen i skolan behöver fyllas med innehåll.

För att säkerställa digitaliseringens kvalitet finns det sedan några år tillbaka ett koncept kallat ”Digital schools of distinction” på Irland. Där får de medverkande skolorna försöka uppfylla kriterier på fem olika områden. Det handlar bland annat om rektors ledarskap, om hur IKT används för att främja lärandet och om lärarnas fortbildning och kunskaper på området. Sedan kommer en validator på besök för att se om skolan kan få sin digitala certifiering.

Den irländska arbetsformen har expanderat till ett Erasmus+-projekt, ”Digital schools of Europe”, och har spridit sig till ytterligare sju länder i Europa, däribland Sverige.

Här är det Annie Bergh, IKT-pedagog på Pedagogisk Inspiration i Malmö, som är med i projektet som koordinator.

Sedan 2015 arbetar man med ett digitaliseringsprojekt i Malmö för att säkerställa att informations- och kommunikationstekniken används på ett sätt som stärker undervisningen.

– På Irland har man ett väl utarbetat system för hur valideringsprocessen ska gå till, men eftersom detta är ett projekt under tre år som har som uppdrag att arbeta fram en modell –liknande den på Irland – så har vi inte kommit så långt i vår process än. Utan just denna delen är under uppbyggnad, säger Annie Bergh till Skolvärlden.

När IKT används på rätt sätt underlättar den för lärarna att vara mer flexibla och minskar deras arbetsbörda samtidigt som eleverna kan utvecklas och nå längre, menar Annie Bergh.

– Vi måste få eleverna medvetna och få en bra digital kompetens. Vi måste hjälpa våra elever att få den digitala kompetens de behöver för att växa upp till delaktiga, aktiva och demokratiska världsmedborgare, säger hon och tillägger:

– Vi sprider information om projektets framsteg på så många olika arenor vi kan både inom landet, men också utanför. I Bryssel har projektet uppmärksammats och representanter från projektet har varit där två gånger för att redogöra för vad det handlar om och vilka framsteg vi har gjort.

Hur kan den här digitala certifieringen hjälpa lärarna?

– Det behövs för att öka lärarnas självkänsla i ämnet. Jag tycker många gånger i dag att vi pratar digitalisering och att vi måste in med allt i klassrummet. Men många lärare känner sig nog pressade att kunskapen inte duger. Lärarnas kompetenser är enormt viktiga och dessa ska det värnas om, och sedan implementera IKT i det. Då blir det en effektivisering för läraren och deras arbete, samtidigt som det blir en målhöjande aktivitet för eleverna, säger Annie Bergh.

Projektet går ut på att prova ut den Roadmap projektet har plockat fram och att sprida goda exempel mellan skolor och länder både inom projektet och utanför det.

– Det som ligger närmast i tid i projektet är att lägga fokus på att färdigställa de onlinekurser som ingår vårt arbete. Det skapas fyra sådana kurser och de vänder sig både till lärare och rektorer. Till lärarna för att de ska kunna öka sin digitala kompetens och få konkret stöd i hur en digitaliserad undervisning kan byggas upp och för rektorerna handlar det om att leda ett en skola i ett digitaliserat förändringsarbete. Vem som helst kommer att kunna gå kurserna när de väl är färdiga. De kommer att läggas ut på vår internationella hemsida.  

Hur ser det ut kring IKT-användandet i Sverige i dag?

– Min egen subjektiva åsikt om det är att det är väldigt varierande. Det är beklämmande hur många lärare som suktar efter tekniken, men inte får den. Det finns de som önskar att få sin första smartboard till skolan medan jag hade det i mitt klassrum redan 2006. Många lärare jag möter runt om i Sverige i olika sammanhang får så lite hjälp kring detta upplever jag det som, säger hon och tillägger:

– När man väl får utrustningen så förväntas man hantera allting själv. Jag tror att man glömmer bort att ge stöd kring hur de digitala enheterna kan användas för de pedagoger som efterfrågar det och vill ha stöd att komma igång – det måste vi ändra på. Men förhoppningsvis blir det en förändring i och med Skolverkets digitaliserings lyft som nu görs. Det känns som att det håller på att vända.

Hur ligger Sverige till i jämförelse med andra länder?

– Det beror på vad man tänker på. Vi har påbörjat vår resa mot att digitalisera våra skolor på olika ställen. Irland har som sagt kommit väldigt långt när det gäller den digitala kompetensen och tänket kring vad ska vi använda de digitala verktygen till, hur ska de användas och när ska de användas. Sverige har i stället väldigt många enheter. I projektet är det de nordiska deltagarna som har flest antal enheter.

– Irland har gjort på ett annat sätt. De har inte så många enheter, dock väldigt många smartboards. Men de är väldigt digitala i sitt tänk och har stor digital kompetens i stället. Det tycker jag är intressant. Det finns inga rätt eller fel utan vi har i stället mycket att lära av varandra. Förhoppningsvis kan vi lära mycket av varandra.

Hur fortsätter ni jobba för att få ut så mycket som möjligt av projektet?

– Det vi gör just nu är att vi satsar mycket på att uppmuntra lärarna till att dela med sig av Best Practice (genomförda planeringar) och koppla det till kriterierna i vår Roadmap. Vi satsar också mycket på eTwinning, för att öppna upp våra klassrum och få autentiska mottagare till våra elevers material som de producerar.

– Arbetet i projektet har lett till att den Roadmap som har arbetats fram av alla länderna tillsammans, trots våra stora olikheter, nu kommer att provas i större utsträckning i flera av länderna. I Oulu (Finland), Malmö, Pisa och i Lissabon kommer det att startas upp processer i större skala och detta är en intressant utveckling som vi nu följer med stor spänning.