Hjärtevägvisaren

De flesta av mina elever gör inte gymnasievalet hemma, de förstår inte riktigt hur de ska göra och tycker att det är svårt att läsa instruktioner. Så de kommer till mig och genomför valet på min dator.

Jag brukar uppmana eleverna att välja ett program där de har roligt i tre år. Då blir det bra. Eleverna måste göra sitt val och jag uppmanar dem alltid att följa sitt hjärta. Min viktigaste uppgift är att visa vilka vägar just han eller hon kan ta för att nå sitt mål.

Men jag önskar att jag hade mer tid och hann träffa eleverna tidigare och vid fler tillfällen. Nu blir det framförallt i nian. Jag tror att jag skulle kunna förebygga många avhopp från gymnasiet om jag lärde känna eleverna bättre. Jag skulle kunna avstyra kompisval och få eleven att förstå att ”det här är ju inte det du vill”.

Ibland märker jag att elevernas önskan om att bli advokat eller psykolog egentligen handlar om föräldrarnas vilja. De är inte så gamla och föräldrarna har stor inverkan. Jag kan förstås inte vända eleven mot föräldrarna, men jag brukar försöka lyssna in vad eleven vill och för-
klara att det går att välja till exempel ett yrkesprogram nu och läsa vidare sedan.

När elever saknar betyg och står inför att läsa ett introduktionsprogram på gymnasiet är det vanligt att de tappar geisten. De tycker att de slösar bort ett år. Då gäller det att visa att de kan nå sitt mål i alla fall, att det ibland tar lite längre tid och att det är okej.

En av mina elever ville bli läkare men betygen räckte inte för att komma in på ”natur”. Jag informerade honom om den längre vägen, omvårdnadsprogrammet och sen komplettera. När han förstod att naturvetenskapligt program var en snabbare väg till målet gav han sig den på att fixa betygen. Och lyckades! De sista betygen läste han in på sommarskolan. Nu delar vi varje år ut ett pris på skolavslutningen till hans ära, till den som har höjt sitt meritvärde mest. Det var fantastiskt att se honom när han hämtade sitt pris på avslutningen, han var så stolt.”

Berättat för Åsa Larsson