”Huvudmännen måste ta ansvar för fortbildningen”

Ämnesrelevant fortbildning tillhör inte vardagen för lärare i moderna språk. Men till helgen samlas språklärare från hela Sverige för Språklärarnas Riksförbunds årliga konferens. Denna gång i Göteborg.

– Ett av föreningens syften är att stötta kring fortbildning. Jag är faktiskt riktigt stolt över vårt program, vi har lyckats bjuda in många riktigt bra föreläsare. Det kommer vara sju spår med föreläsare inom engelska, franska, tyska och spanska och dessutom mer allmändidaktiska pass, berättar Mia Smith, själva lärare i tyska och engelska och en av dem som håller i arrangemanget. Dessutom kommer det även att finns några pass för lärare i kinesiska, italienska och ryska.

– Men ibland frågar jag mig om det är rimligt att jag gör detta på min fritid? Vi måste ju vara lite dumma som gör allt det här ideellt.

Konferensen Språkbad i Väst arrangeras ideellt och sätter därmed fingret på en av språklärarnas stora utmaningar – bristen på ämnesrelevant fortbildning.

När Lärarnas Riksförbund undersökte frågan hos sina medlemmar svarade 90 procent att de inte fått betald fortbildning i målspråket de senaste fem åren. Och över hälften hade inte heller fått någon annan slags ämnesrelaterad fortbildning under samma period. Bristen på fortbildning var också ett skäl till att många språklärare övervägt att lämna yrket.

– Det är väldigt olika om huvudmännen förstår vitsen med fortbildning, säger Mia Smith. Givet att konferensen hålls i Göteborg borde vi ha betydligt fler anmälda Göteborgslärare men det är tvärt om. Jag har jobbat i tio år i Göteborg och jag skulle säga att synen på ämnesfortbildning här är katastrofal.

Visst ordnas det fortbildning, förtydligar hon sedan. Men då är det av typen att alla lärare samlas i aulan och lyssnar till något av allmän karaktär.

– Men vi språklärare måste få ämnesrelevant fortbildning. Och fortbildning inom våra målspråk. Jag vet många lärare som inte ens bryr sig om att fråga sin rektor för de vet att de kommer att få nej.

Men det finns även exempel på huvudmän som sköter fortbildningsfrågan bra, berättar Mia Smith och tar Kävlinge som exempel. Varje vinter ordnas det en halvdag där alla engelskalärare i kommunen träffas och får fortbildning. Ett annat exempel är ett antal mindre kommuner i nordvästra Skåne som gått samman och turas om att arrangera fortbildning i olika ämnen

– Där tar verkligen arbetsgivaren sitt ansvar för att alla lärare ska få relevant fortbildning i sina ämnen.

Språklärarna har flera stora utmaningar att brottas med framöver, säger Mia Smith. Till exempel det faktum att väldigt få läser till lärare i moderna språk, i kombination med att många lärare kommer gå i pension inom de närmaste åren.

– Jag fruktar vad som kommer att hända med lärarkåren om tio år och hur det kommer att påverka elevernas möjligheter att läsa språk. Det är en riktigt kris men man pratar bara om lärarbristen i matte och teknik. Men vi står inför en jättebrist.

Ett led i att locka fler till yrket och för att kunna behålla de som redan finns är att satsa på gedigen fortbildning, menar hon.

– Vill man vara en attraktiv arbetsgivare måste man se till att ge sina lärare goda förutsättningar för att göra ett bra jobb

Regelbunden fortbildning på målspråket är absolut nödvändigt om man ska behålla sin kunskap och kompetens i språket, säger hon.

– Det är väldigt många lärare som känner att det tappar sina kunskaper och då blir obekväma med att undervisa. Jag fick förmånen att resa till Lübeck för två år sedan som representant för Språklärarnas Riksförbund och det var en jätteutmaning de två första dagarna.

Handlar det om pengar eller ointresse att huvudmännen inte satsar på fortbildning?

– Både ock. Det är dyrt att skicka iväg lärare men om man gör som i Skåne och går ihop och bjuder in föreläsare, då blir det inte så kostsamt. Men i Göteborg upplever jag att det finns ett ointresse. Göteborgs universitet ordnande en kostnadsfri ämnesdag som vi uppmanades att gå på och som många uppskattade. Men då kom ju initiativet från universitetet, inte från huvudmannen.

–Arbetsgivaren måste ta det här ansvaret. Det är inte hållbart att vi ska arrangera fortbildning på fritiden.