Forskning
”Vissa sidor utvecklas, andra hamnar i träda”
Annons
Alma-pristagare
”Jag är en riktig ensling”
Barbro Lindgren har väckt många elevers läslust genom åren med ett hundratal böcker, bland annat ”Loranga, Masarin och Dartanjang” och Sparvel-serien.
– Hela mitt liv har jag skrivit för att försöka förstå mer och mer. Som nu när man är gammal så måste man börja förstå mer om döden och då tänker jag på det och skriver om det, sa hon på Bokmässan.
Författaren Barbro Lindgren har skrivit många välkända och betydelsefulla böcker för barn i alla åldrar, men även böcker för vuxna och lyrik. I år fick hon ta emot Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne.
– Det blev inte så farligt som jag hade trott som tur var. Jag är ju så väldigt ovan med folk överhuvudtaget så det var inte helt lätt, men alla var otroligt snälla och då kan man klara det. Jag har inte någon dator och nästan ingen telefon så det går inte att nå mig så lätt. Jag är en riktig ensling som är van att vara för mig själv, sa Barbro Lindgren under ett seminarium arrangerat av Ung scen på Bokmässan.
Hon är född 1937 och sedan debuten för snart 50 år sedan har hon hunnit ge ut en mängd kända titlar.
– Det brukar bli så att jag skriver om det jag har omkring mig, miljön och de människor jag möter. Det är ett bekvämt sätt att ta sig fram och jag är bekväm av mig. På det sättet har jag gjort det väldigt lätt för mig. Jag har hela tiden använt allt omkring mig och knycker vilt.
Skrivandet är ett sätt för Barbro Lindgren att förstå det komplexa i livet.
– Det blir alltid bättre om jag skriver, det är alltid det som är belöningen. Om jag upplever något bra går jag alltid och tänker hur ska jag skriva om det här. Ibland kommer jag på något bra och då måste jag skriva ner det med en gång. Jag uppfattar alltid skrivande som en belöning. Det är väldigt viktigt och jag kommer aldrig sluta att skriva.
Hon berättar att lärare använder hennes böcker i undervisningen.
– Boken Garderobsbio har visat sig vara väldigt användbar. Man kan använda den i skolan och de kan göra föreställningar med den.
Hennes drivkraft att skriva har växt med åren. Just nu vill hon skriva prosalyrik.
– Nu har jag alltid ett block i fickorna och kastade ner ett ord då och då. Musiken har alltid varit viktig för mig och nu blir den viktigare och viktigare. Nästan alltid när jag ska börja skriva sätter jag kanske på Beethoven eller Mozart, då kommer jag igång.
Hon börjar närma sig 80 år och talade om fördelarna med ålderdomen.
– Det är bra att man får vänja sig vid det och kan se det som något som är ganska bra. Det är ju bra på många sätt. Man behöver ju inte arbeta, det har jag ju aldrig gjort i och för sig. Man behöver inte vara vacker, man får vara precis så ful som man är, och så kan man säga ifrån om allt man inte vågade förr, det är en stor förmån.
