”Jag vet hur hårt jag ska pusha”
Racerförare på helgerna, gymnasielärare i fordonsteknik på vardagarna.Med sina erfarenheter från internationella racertävlingar med exklusiva GT-bilar på bana inspirerar Fredrik Lestrup, 27 år, eleverna på Stockholms transport- och fordonstekniska gymnasium (STFG).
Han har alltid varit motorintresserad, men började som racerförare först för sju år sedan. Han tävlar på hög nivå internationellt, vilket innebär att han får resa runt i hela Europa. Samtidigt har han de senaste fyra åren jobbat som lärare.
– Jag tycker det är roligt att arbeta med ungdomar.
Att han vid sidan om lärarjobbet är racerförare har han nytta av på flera sätt när han undervisar.
– Det ger mig ju en bredare kunskap om fordon och jag brukar i min undervisning berätta för eleverna
om hur livet som racingförare är och hur en racermekaniker jobbar. Men framförallt tror jag att de blir extra intresserade och lyssnar på mig på ett annat sätt för att de vet vad jag sysslar med utanför skolan.
Ungefär tio till femton helger per säsong, april-oktober, är han ute och tävlar. Under ett lopp kan han nå farter på upp till 300 kilometer i timmen.
Finns det några paralleller mellan racerföraryrket och läraryrket?
– För att kunna köra racerbil krävs det mycket pengar och du måste vara bra på kontakter med människor när du ska ragga sponsorer och fixa olika event. I läraryrket måste man också vara bra på att hantera folk, så på så vis finns det likheter.
Vad är din främsta styrka som racerförare?
– Att jag är lugn och har kontroll över situationen.
Vad är din främsta styrka som lärare?
– Samma sak. Jag är lugn, har kontroll, kan läsa gruppen och avgöra intresset för inlärningen, så jag vet hur hårt jag ska pusha.
Vilket är jobbigast – en omotiverad grupp fordonselever eller några varv på banan?
– Psykiskt är nog en stökig och omotiverad grupp elever mer krävande än att köra racerbil.
Mest ser han fördelar med att kombinera de två yrkena, men en nackdel finns det också.
– Det kräver mycket energi att tävla och då behöver man uppladdning. När jag jobbar en hel vecka i skolan och sedan ska ut och tävla på helgen är det svårt att hinna med att ladda. I skolan med ungdomarna är jag ju aldrig ensam.
Vilket är ditt bästa skolminne?
– Vi hade en idrottslärare som vid sidan av skolan tränade ett lag i att hoppa studsmatta. En gång fick vi elever prova att hoppa studsmatta en hel dag och vår lärare visade oss sina tricks.
Och ditt sämsta?
– Skolmatsalen. Mattanterna var otrevliga, man fick inte ta mat själv och man fick absolut inte slänga. De var stenhårda.