”Jakten på quick-fix har gjort oss blinda för verkligheten”

Svenska skolans resultat fortsätter år fel håll. Skolhemmasittarna blir fler, segregationen större och resultaten går i fel riktning. Vi står dessutom inför en stor lärarbrist och med en yrkeskår som får utföra allt fler icke pedagogiska uppgifter så som administration, sociala uppgifter och inköp, fysisk miljö mm. Kort sagt en underbemannad och ineffektiv organisation. Samtidigt gör digitaliseringen entré och tar allt större del av utbildningsdagar och fortbildning.

Lärare är av naturen kunskapsintresserade och välkomnar fortbildning och nya sätt att arbeta. Men hur ska lärarna hantera en lärsituation som inte längre är varierad utan enbart enkelriktad? Övertron till digitala verktygs förmåga att ”täppa till alla kunskapsluckor” och ”lösa alla problem”, är farlig och riskerar att piska på den kunskapssegregation som resan är ett faktum. Jakten på quick-fix i skolan har gjort oss blinda för verkligheten.

Digitaliseringens fördelar

Digitaliseringen innefattar många fördelar. Det är lätt att kommunicera, lättare att organisera och datorbaserade program är på många sätt tidssparande och effektiva. I skolan gjorde digitaliseringen tidigt entré och administratörerna och annan digital personal minskade i samma takt som datorer och program utvecklades. Att skriva arbeten i ett skrivprogram, eller hitta fakta på nätet är ju bara två fördelar som gjorde vår egen skolgång allt effektivare och modern.

Men min generation hade kvar en fot i ”den gamla skolan”, och var fortfarande skolade i att skriva för hand, läsa ”riktiga böcker” och fysiskt sjunga tillsammans på skolavslutningen. Vi behövde inte välja, utan fick tillgång och skolning i båda världarna. Nästa generation, kan helt tas ifrån den möjligheten. Helt digitaliserad undervisning, digitala klassrum och julaslutning online. Och då är frågan: Hur kommer det att påverka dem?

Allt ska vara roligt

Digitaliseringen har inneburit en större och snabbare tillgång nöjen. Man kan prata med vänner, spela spel, se på film och mycket mer, på dygnets alla timmar, om man så vill. De lustfyllda stunderna blir fler, och vi har allt mer sällan tråkigt. Det blir nästan som att det är farligt eller dåligt att ha tråkigt och barn och unga blir allt sämre på att hantera icke lustfyllda stunder eller moment.

Detta påverkar dem negativt. Det bidrar till sämre koncentration, sämre kreativitet och en passivitet som gör dem sämre rustade för djupare studier, arbets- och vuxenliv.

En inblick i verkligheten

Vi vill göra ”kahoot” skriker eleverna. Läraren har sagt att det är tyst läsning i veckans skönlitterära bok, men redan efter 12 minuter börjar det bli oroligt i klassen. Någon suckar, en annan pillar med sin mobiltelefon. 

– Vi ska läsa i 30 min därefter ska vi prata om texten som vi precis har läst.

– Tråkigt, säger en elev. Och två andra fnissar.

För att bli en god läsare krävs det att man läser sammanhängande texter ca 30 min/dag under hela sin skolgång. Det handlar om att utöka sitt ordförråd, utveckla sina språkliga färdigheter och kunna ta till sig information. Det finns också tydliga kopplingar mellan nivån på modersmålet och övrig måluppfyllelse/betyg i skolan. Läsning är alltså centralt och bör läggas stor vikt vid. Men när de fysiska läsböckerna tas bort och ersätts av digitala, händer något med kvaliteten:

• Risken att elevernas uppmärksamhet dras åt ett annat håll, är stor. Spel eller andra sidor är bara ett klick bort. Svaga elever har särskilt svårt att kunna hantera icke lärarstyrda uppgifter eller läromedel. 
• Läraren får lägga mycket tid och energi på att tillrättavisa elever som inte följer reglerna för dator- och mobilanvändning. Risk för konflikt.  
• Datorer eller läsplattors batteri kan ta slut och tar tid från läsningen.

Mindre handlingskraft, sämre undervisning

Lärarutbildning är i linje med en läkarutbildning i antal år. I Sverige har vi många välutbildade lärare, med hög kompetens och förmågan att se till elevernas behov för maximal kunskapsinlärning. Men på senare tid har det hänt någonting. Elevinflytande och digitalisering har fått så stort utrymme, att lärarens roll och befogenheter har kraftigt förminskats.

Och resultatet? En sämre och mindre effektiv undervisning. Vi nyttjar helt enkelt inte lärarens kompetens på ett fullgott sätt. I tider av lärarbrist och sjunkande resultat?

Mobilförbudets vara eller icke vara

Problemet eller lösningen ligger inte i huruvida det finns eller mobilförbud eller om vi använder digitala verktyg eller inte. Huvudproblemet ligger i bristen på tillit att läraren vet och kan guida elevgruppen i att använda läromedel och tekniker som passar bäst för den gruppen. Ensidiga lösningar och en bakbunden lärare, är just bara ensidig och okontrollerade.

Svenska skolans framtid

Vi står nu inför ett vägval. Ska vi fortsätta samma utstakade väg, men mer ensidig undervisning och allt mindre befogenheter hos läraren. Vill vi fortsätta bidra till att skolan i första hand ska vara ”roligt” och där man undvika tidskrävande ”tråkiga” och ”svåra” moment. Där lärarens kompetens åsidosätts. Vill vi fortsatt ha en ineffektiv skola, där elevernas resultat mer handlar om vilken utbildning dina föräldrar har? 

Vi är tre lärare och en logopedstudent som tänker att vi kan gå ett annat håll. Vi ser framför oss en kunskapsorienterad skola. En skola där det är läraren som leder undervisningen och har mandatet och stödet att välja undervisningsmetod. Vi har ingen övertro till något verktyg, utan försöker se verkligheten som den är, med öppna ögon.

Vi ser lärarens kompetens och elevers potential, som inte tillgodoses i dagens modell. Men finns viljan att göra det annorlunda, så har vi alla möjligheter att lyckas.

Emma Köster, lärare i SVA på gymnasiet 
Miriam Anderson, lärare i spanska på grundskolan
Miriam Ahlström, logopedstuderande vid Lunds Universitet