”Kan inte alla skolor få vara bra skolor?”

Det är början av 2020 och dags för skolval. På förskolan hänger en stor affisch med texten: ”Glöm inte att välja skola för ditt barn”. På kommunens hemsida är informationen om skolvalet förstasidesnyhet och i sociala medier dyker sponsrade inlägg upp med annonser från olika skolor.

I brevlådan dimper det ner reklam om en nyöppnad privat förskola med två blonda och glada barn på bild. Som förälder är jag kund på skolmarknaden oavsett jag vill det eller inte. Mycket står på spel. Ett mindre lyckat skolval kan få stora konsekvenser för barnen. Men det är inte lätt att välja rätt.

På Facebook fylls lokala diskussionsgrupper av skolvalsfrågor. ”Vilken skola kan tillgodose de särskilda stödbehov som mitt barn har?”, frågar en mamma. Någon svarar att alla skolor har samma skyldighet att göra extra anpassningar vid behov. Stödet som ges verkar dock variera stort och de ekonomiska medlen är knappa på många håll. Resurserna i mina barns kommunala skola är idag betydligt mindre än för några år sedan. Ändå bor vi i en av de bättre skolkommunerna.

Jag skriver ett mejl till rektorn och redogör för min oro över att fler och fler har börjat söka sig till andra skolor och meddelar att också vi, på grund av den senaste tidens neddragningar och kvalitetsförsämringar, överväger ett skolbyte. Under hösten byter hälften av min sons klasskompisar skola och vi brottas med frågan om han och hans bröder ska byta eller gå kvar. Rektorn svarar som det är: ”Alla skolor får anpassa sig till nya villkor såsom samhället i stort.” 

I informationsflödet blir det tydligt att olika skolor är olika bra på att marknadsföra sig.

Även barnen får anpassa sig. Redan under sitt första år i barnomsorgen har min dotter erfarit konsekvenserna av marknadsorienteringen och det fria svenska skolvalet. Förskolan är under ständig förändring i och med den ström av barn som börjar och slutar, vars föräldrar aktivt väljer och väljer bort. Jag upplever rörligheten som mycket större idag än tidigare. Inskolningar pågår under hela året och barngruppens sammansättning ändras vartefter.

Förskolan vädjar försiktigt till oss föräldrar att svara positivt på kundenkäten. ”Vi vill ju att andra föräldrar ska välja oss så att vi får finnas kvar.” Kanske är det inte läge att ge vår feedback på vad som behöver förbättras? Vi vill inte tvingas till ett akut byte och hamna sist i kommunens kö ifall förskolan tvingas lägga ned.

Förskola och skola är viktiga inslag i barns liv. Tidigare har kontinuiteten lyfts fram för att ett barn ska kunna få en utbildning av god kvalitet, men tiderna förändras. De snabba skolbytena ökar. Jag funderar på vad det beror på. Barnkonventionen säger att alla barn har samma rättigheter och lika värde och att ingen får diskrimineras. Rätten till skolgång är dessutom inskriven i grundlagen. Men den svenska skolan blir alltmer ojämlik. Resursstarka föräldrar ställer sina barn i friskoleköer när barnen är bebisar. 

I informationsflödet blir det tydligt att olika skolor är olika bra på att marknadsföra sig. ”Skolan gjorde inget gott intryck på mötet igår”, säger en förälder. ”Vi kommer därför att välja en annan skola.” Min man och jag vill ta ett genomtänkt beslut och lusläser skolornas jämförelsetal om lärartäthet, upplevd trivsel och niornas slutbetyg. Vi går på flera öppna hus och vi pratar med lärare och rektorer. Det visar sig att de skolor vi funderar på inte har plats, så något val har vi ändå inte.

En förälder säger till mig att de nog bytte skola för snabbt. Beslutet om skolbytet var i deras fall inte helt genomtänkt och nu har de märkt att den nya skolan också har brister. Där finns få erfarna lärare och konflikter i personalgruppen. Alla värden kan inte mätas genom indikatorer eller synliggöras vid en första anblick. 

Som om de kände till våra funderingar ringer två skolföretag till mig och undrar om jag är intresserad av att välja deras skola. De meddelar att de behöver få ja från ett visst antal föräldrar för att få tillstånd att få öppna. Jag svarar nej. ”Vi kommer att ha helt nya lokaler och storsatsa på idrott”, säger den ena. Det låter jättebra. Ska vi kanske byta ändå? Hur vet jag vad som är bäst för mina barn? Kan inte alla skolor få vara bra skolor?

Erica Lindberg, socionom och förälder

• Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Skolvärlden.