Klass- och färgblinda läromedel
Svenska skolbarn är medvetna, medelklass och vita – i alla fall om man får tro grundskolans läromedel om miljö och hållbarhet.
En genomgång av läroböcker och material från frivilligorganisationer och företag, samt policydokument som till exempel läroplanen, visar en homogen bild. Svenska barn pantar och äter ekologiskt, svenskarna är miljömedvetna konsumenter, till skillnad från människor i utvecklingsländer i Asien och Afrika.
– Visst finns det kritik mot livsstilen, men egentligen bara på ett ytligt plan. Konsumtionstakten ska helst upprätthållas. Sedan kan man, sortera sopor, köpa bättre varor och släcka lampan, säger Malin Ideland, forskare vid Malmö högskola. Tillsammans med Per Hillbur och Claes Malmberg driver hon ett treårigt forskningsprojekt, ”Det kravmärkta barnet”.
Sverige befinner sig på topp tio när det gäller länder vars invånare som skapar störst ekologiskt fotavtryck. Ändå skildrar materialet Malin Ideland gått igenom ett land av kunskap och ekologisk innovation.
– Man vill att barnen ska känna att de är aktiva problemlösare. Så blir det små saker som höjs upp till att vara viktiga. Läromedlen handlar inte om multinationella företag, politisk lobbying, sådant som skulle kunna lyftas.
Barnen framställs som kompetenta aktörer men har ingen egentlig politisk makt.
Och bilden är ganska entydig, oavsett avsändare.
– För det första sägs det väldigt lite om politiska regleringar, till exempel höjd skatt på koldioxid eller till och med förbud mot fossila bränslen, lösningar som är kopplade till samhället och vuxenvärden talas det tyst om. Ibland handlar det om att påverka vuxenvärlden, men då är det föräldrar. Man pratar inte om vems livsstil och vems normer som upphöjs till ideal, eller att man måste ha ganska mycket pengar för att ha den livsstilen.
Malin Ideland menar att det i längden cementerar det ett kolonialistiskt synsätt utåt, och en klass- och färgblind tolkning av situationen i det egna klassrummet.
– Jag misstänker att detta går igenom i många sammanhang. Man vill inte prata klass, för många är rädda. Men vi menar att det sker en exklusion fast man inte vill. Om man bara pratar om miljömedv1eten konsumtion, exkluderar det den som inte har ekologisk frukt hemma eller biogasbil, starka identitetsmarkörer för det vi kallar det kravmärkta barnet.
Vad kan man tänka på som lärare?
– Jag tänker på hur genusdiskussionen skett inom utbildning, man har upparbetat en medvetenhet för hur man pratar kring genus. Vi behöver medvetande kring klass, nationalitet och hudfärg och fundera på vad som tas för givet, vad som organiserar ens undervisning och vad finns i materialet. Det är klart att ens elever ska delta, men man måste ge andra berättelser också om miljön. Så att man inte bara berättar en historia, utan många, det kan berättas om kapitalism och ekonomi OCH om individens möjligheter.