”Kommunaliseringen är ett misslyckande”

Regeringens utredning av kommunaliseringens effekter på skolväsende, elevresultat och likvärdighet innehåller svidande kritik. Utredaren Leif Lewin, professor i statskunskap, skriver på DN Debatt att en orsak är att reformen genomfördes trots att många lärare som sedan skulle verkställa förändringen var emot den. 

En annan förklaring till kommunaliseringens misslyckande är enligt Leif Lewin att flera av de statliga styrmedel som skulle ingå i skolminister Göran Perssons (S) reform – tillsyn, meritvärdering vid tillsättning av lärartjänster, målformulering i läroplanerna, uppföljning och utvärdering, lärarutbildning, nationellt motiverad fortbildning och ett specialdestinerade statsbidrag till skolan – togs bort eller förändrades när den borgerliga regeringen tillträdde. Kommunerna fick heller inte tillräckligt stöd från Skolverket, enligt utredningen.

Resultatet är att lärare och rektorer fått bristfälligt stöd för kollegial utveckling. I många fall har skolorna fått för lite resurser för att kunna möta verkliga behov och eleverna har fått för lite lärarledd undervisning. Dessutom har lärarnas status försämrats. Kommunerna bär ansvar för lärarnas ”usla löneutveckling” – sämre än jämförbara grupper och sämre än lärare i andra länder. 

Sedan dess har staten skärpt tillsynen och i den nya läroplanen har kunskapsmål förtydligats, men Leif Lewin vill inte förutspå effekterna av Jan Björklunds förändringar av skolan ännu. Han talar istället om ett delat ansvar för misslyckandet mellan de två politiska blocken och både stat och kommun. Den ökade statliga uppföljningen har också gjort att lärares administrativa börda ökat – det vill säga ”decentraliseringen som var tänkt att främja lärarnas autonomi tvärtom tenderar att binda lärarna vid mekaniskt dokumentaterande vid datorn”.

Leif Lewins utredning presenteras i dag måndag, men redan innan har den mötts av kritik från Sveriges Kommuner och Landsting. Per-Arne Andersson,
som är avdelningschef för lärande och arbetsmarknad och även suttit med i utredningens referensgrupp, gjorde ett utspel i helgen om att han anser att den baseras på subjektiva urval och åsikter.

Bland annat ifrågasätter han att utredningen inte tar hänsyn till att andra stora skolreformer som genomfördes ungefär samtidigt på 1990-talet, den dåvarande ekonomiska krisen, globaliseringen och det faktum att skolans ambitionsnivå ungefär samtidigt höjdes till att skolan ska individanpassa undervisningen så att alla når målen.

Per-Arne Andersson anser också att lärarnas sjunkande status inte var ett nytt problem och att lärarnas löneutveckling halkade efter redan innan decentraliseringen.