”Kommuner bör ha sponsringspolicy”
Sponsrade läromedel har ökat i skolan, men det är inte det enda skolområdet som företagen siktar in sig på.– Slutligen avgör rektorer och lärare om sponsringen stämmer med kursplanen och skolans regler och värdegrund, säger Per-Arne Andersson på Sveriges Kommuner och Landsting.
Skolvärlden har tidigare rapporterat om att kommunerna har minskat de årliga inköpen av läromedel med mer än en femtedel på tio år – och hur det har ökat användningen av sponsrade läromedel. Men sponsring från företag och organisationer kan vara så mycket mer, till exempel utrustning, gåvor vid studiebesök, bidrag till lokaler, tillgång till experter eller annan utbildning.
– Vi har sagt att vi tycker att kommuner bör ha en policy för sponsring, och många har nog det. Den ska beskriva hur det ska gå till och vad som krävs i avtal och åtaganden och inget får ju stå i strid med lagen. Ytterst är det sen lärare och rektorer som måste avgöra om materialet är förenligt med saklighet och allsidighet och att det passar in i undervisningen, men det är inte förbjudet med sponsring, säger Per-Arne Andersson, chef för avdelningen lärande och arbetsmarknad på SKL.
SKL har tagit fram en vägledning för kommuners lokala policy för sponsring i skolan, men man går inte aktivt ut med information om sponsring till sina medlemmar.
Vad finns det för fallgropar vid sponsring?
– Att det är ett oseriöst företag eller en organisation som inte överensstämmer med skolans värdegrund. Man kanske tänker att man ska få elever att köpa saker av en. Det måste genomskådas så att det inte har några bakgrundssyften.
I veckan skrev Dagens Nyheter om att Ikea ska ge 8 miljoner kronor till Älmhults kommun under 2013 och 2014 för grundskolesatsningar på teknik och utrustning, intensivundervisning och utveckling av det pedagogiska ledarskapet. Syftet är Ikea på så sätt ska bli en attraktivare arbetsgivare.
– Företag är angelägna om att kommunens skolor fungerar och då är det inte så konstigt att man försöker att stödja det på något sätt, men om det ligger i konflikt med lagstiftningen kan jag inte bedöma, säger Per-Arne Andersson.
– Det har ju hänt i andra sammanhang att företag har svårt att rekrytera personal till olika orter för att de är rädda för att deras barn inte får någon bra skolgång.