Kommunicera mera – hem och skola

Häromdagen läste jag om en vanlig kille som vuxit upp i en vanlig familj, i en vanlig bostadsort och gått i skolan med vanliga lärare.

Lite mer ovanlig blev han när de egenuppsatta prestationskraven blev till en stress som till sist fick honom att tappa fotfästet och försöka göra slut på sitt eget liv. Han vaknade upp på psyket, fortfarande med känslan av att vara en vanlig kille, men med insikten om att han mådde skit. Med livet i behåll ägnar han numera sin tid åt samhällsprojektet ”Aldrig ensam” som stöttar andra unga med psykisk ohälsa.

Men han är tyvärr inte ensam om att må dåligt. I höstas läste jag vid flera tillfällen larmrapporter om unga svenskars hälsotillstånd. Var fjärde 16–24-åring lider av ångest, oro och depression. Det är många. Och det är vanliga unga, från vanliga familjer, med vanliga lärare. Det betyder dessvärre att det kan vara dina elever eller mina ungar som vaknar upp på psyket nästa gång. 

Det lönar sig inte att jaga syndabockar. Men det går inte heller att fortsätta ducka och tänka att det där händer andra, inte mig. I alla fall inte för oss som lyssnar på larm och tror på statistik. I stället är det hög tid att vi går som enad front mot psykisk ohälsa. Den lurar inte längre i vassen utan står som en rosa björn mitt i våra klass- och vardagsrum.

Jag tror att vi måste göra skillnad tillsammans, hem och skola. Förenas i ett slags förebyggande samarbete som vi aldrig har provat förut. 

Jag stödjer mig på resultaten från färsk forskning om föräldrastödsarbete som belyser föräldrarnas betydelse för att barnen ska få ett gott liv med fysisk och psykisk hälsa. Det är inte någon nyhet att familjen spelar roll, desto mer nytt är att föräldrar numera säger sig vilja ha stöttning i sin viktiga roll. De känner även behov av att mötas med andra föräldrar och skolans pedagoger. Den inviten till en gemensam arena tycker jag att skolan ska tacka ja till.  

Mitt favorituttryck ’kommunicera mera’ poppar genast upp i skallen. Men hur kan skolan bjuda in till engagerande möten med hälsoarbetet i fokus, utan att drunkna i en massa merarbete? 

Låt föräldrarna tycka till och komma med förslag, brainstorma kring vilka kalla fakta och varma samtalsämnen ni tillsammans tror behövs för att få till stånd en nödvändig förändring. 

Titta på hur andra gör; kopiera tematiska föräldramöten, föräldrakaféer efter jobbet, föreläsningar och bokcirklar. Fundera på om föräldrastödsprogram som innehåller reflektion och dialog kring ledarskapet i familjen kan vara något som er skola ska erbjuda alla föräldrar. Riktlinjen ’kommunicera mera’ är faktiskt inte så dum att hålla i handen i det utvecklande arbetet för barns bästa.

Det finns oändligt mycket att göra och enligt den färskaste forskningen gör vi som jobbar som länk mellan hem och skola en viktig samhällsinsats som borde stöttas av politiker och andra beslutsfattare. 

En investerad krona i förebyggande föräldrastöd betalar igen sig på ett år och med det dubbla på två. Bara en sådan sak. Och om vi på köpet kan få en enda vanlig unge att inte må skit och välja livet framför tankar om självmord har vi vunnit allt.