Krävs förebyggande arbete mot mobbning

I dag är det 10 år sedan Måns Jenninger tog sitt liv. Han blev 13 år. I sex år hade han kränkts och mobbats i skolan i Lerum. Måns älskade att leva, att ha roligt, var musikalisk och intresserad av allt, men skolan vägrade att se hans ensamhet och övergreppen. De var hans eget fel, sa man. Och just i det ögonblicket, den 25 april 2005, vann smärtan och ångesten över all hans livsglädje.

Varje dag kränks och mobbas mer än 50 000 barn i skolan, i genomsnitt två barn i varje klass. Varje år tar 45 unga under 20 års ålder sitt liv, det motsvarar nästan ett barn i veckan. Sedan Måns död har Sverige fullkomligt i onödan förlorat 450 unga. Helt i onödan, för i skolan kan vi stoppa mobbning. Måns minnesfond delar i dag ut stipendium till en skola som utför ett framgångsrikt, förebyggande arbete.

Ingen, varken barn eller vuxen, accepterar mobbning. Det finns ingen lärare som tycker att mobbning är ok. Inga förälder vill att deras barn ska mobba eller bli mobbad. Ingen skolledare eller skolpolitiker önskar att det ska förekomma i deras skolor. Ändå fortsätter det.

Konflikter är tillfälliga motsättningar och förekommer i alla grupper. Mobbning är något helt annat. Mobbning ger bestående skador på självförtroende, livslust och självtillit. Den som blir utsatt kan inte själv stoppa mobbningen, berättar inte för någon, ber inte om hjälp. Det krävs ett omfattande gemensamt arbete av skola och föräldrar som tillsammans ingriper, utreder, ställer till rätta och följer upp, för att mobbningen ska ta slut.

Delar av detta gör de flesta lärare varje dag. Det tar otroligt mycket tid, men löser inte mobbningsproblemet. Enskilda lärare kan inte ensamma ta hela ansvaret också för elevernas psykiska hälsa. För det behövs en organisation med tydliga, avgränsade arbetsuppgifter, engagerad skolledning, närvarande elevvårdspersonal, kunskap och ett nära samarbete med vårdnadshavare. Det är också viktigt att lärare får stöd och uppbackning av skolledning och huvudman när man ingriper för att stoppa bråk och mobbning.

Mobbning är framför allt ett strukturellt problem. Lagen säger att det ska råda nolltolerans mot kränkningar och mobbning i skolan, men: Vad ska människorna i skolan göra för att nå den nolltoleransen? Vem ska man vända sig till när man själv, eller ser någon annan, bli utsatt för kränkningar och mobbning?  Vems är ansvaret för att stoppa mobbning på en skola? Det leder också till frågan om vem är skolans huvudman?

Det är en central fråga. Huvudman är den som äger skolan. I de flesta fall kommunen. Oavsett vem som äger skolan finansieras den med den skatt vi alla betalar. Och det är huvudmannens ansvar att alla skolor följer skollagen och genomför lagens krav på nolltolerans mot kränkningar och mobbning.

När skolan kommunaliserades fick Sveriges kommuner ta över inte bara lokaler, utan också kompetensutveckling och arbetsgivaransvar, med mera. Samt ansvar för att varje skolenhet har rätt resurser och lever upp till alla lagar, läroplan och andra förordningar.

Men så länge antalet kränkta och mobbade barn tycks vara konstant måste riksdagen ta ansvar för att lagarna följs. Också riksdagen måste vara tydlig med att prioritera tryggheten i skolan, kräva att huvudmännen ser till att personalen har nödvändig kunskap, organisation och arbetstid för att uppnå den nollacceptans mot kränkningar och mobbning man själv beslutat om.

I den trygga skolan är det förebyggande arbetet effektivt. Den trygga skolan är en förutsättning för goda studieresultat. Den trygga skolan är demokratisk och engagerar personal, elever och föräldrar i ett samarbete för en fungerande arbetsmiljö. Det är elevernas behov som ska avgöra skolans budget, inte vad kommunpolitikerna tycker ska räcka.

Huvudmännens ansvar måste skärpas med lagstiftning. Oavsett vem som är huvudman ska det inte gå att slingra sig undan ansvaret för en trygg, mobbningsfri skola. Statens myndigheter Skolinspektionen och Barn- och Elevombudet arbetar intensivt med att granska och bedöma enskilda brister, medan huvudmän söker olika sätt att undvika kritik för att kränkningar och mobbning inte stoppas. Samtidigt ger SKL kurser om hur myndigheternas kritik ska kunna kringgås, och att man kan ta försäkringar mot eventuella krav på skadestånd. Det är åtgärder som också de visar hur huvudmän torpederar riksdagens lagstiftning.

//Bo Jansson, ordförande i Lärarnas Riksförbund, och Claes Jenninger, Mobbningsfri skola, Måns pappa