momo_bild_skola_ny

Maria Dufva (t.v) och Elza Dunkels.

Elevhälsa

Experter oense om ”Momo”-varning på skolor

Skolor varnar för ”Momo challenge” – en utmaningslek bland unga som framställs som farlig och hotfull. 
Bland experter råder det delade meningar om det är bra att varna för fenomenet.

Vad är ”Momo Challenge”?

Journalisten Jack Werner, som föreläser om källkritik på sociala medier och skriver om felaktigheter på internet, skrev nyligen ett blogginlägg där han vill tona ner rädslan kring ”Momo”. Så här beskriver han fenomenet:

  • ”Momo” kan beskrivas som en slags spökhistoria. Storyn är en ny alternativform av de utmaningslekarna på sociala medier som skrämmer barn, som exempelvis ”Blue Whale Challenge”.
  • Momo-figuren (som syns i bilden ovan) som hör ihop med spökhistorien är en japansk docka, en sorts huvudfoting som står på två fågelben. Figuren är byggd av japanen Keisuke Aizawa på specialeffektsföretaget Link Factory och föreställer en ubume: en gast i den japanska folkloren. 
  • Bilden av figuren har spridits på internet sedan 2016, men det var i först somras i Sydamerika den omsattes i berättelsen om ”Momo”. 
  • Det finns inga belagda fall av skador, självmord eller dataintrång kopplade till ”Momo challenge”.

Källa: kwasbeb.se

Redan i somras rapporterade flera internationella medier om ”Momo challenge” – en utmaningslek på sociala medier som påstås ha lett till både dataintrång och självmord bland unga i flera länder. 

Den senaste veckan har ryktena om hur farligt ”Momo challenge” är även börjat cirkulera i Sverige. I Värmdö kommun har skolchefen Mats Lundström skickat ut en varning till vårdnadshavare till barn i kommunens skolor:

”Vi har fått information om att en ny utmaningslek på sociala medier så som WhatsApp, instagram och facebook förekommer bland barn i Stockholmsområdet. Denna utmaningslek heter ’Momo Challenge’ och vi vill nu gå ut med en uppmaning till samtliga vårdnadshavare att prata med era barn om denna”, skriver han i utskicket. 

I ett mejl till Skolvärlden kommenterar Mats Lundström valet av att skicka ut varningen till föräldrarna:

”Det är alltid en avvägning att gå ut med den här typen av information. Vi tycker att det är bra att det blir allmänt känt att det pågår utmaningslekar runt om i landet samtidigt som vi noggrant vill understryka att det inte är ett stort, akut och pågående problem i Värmdö”, skriver han och fortsätter:

”Men vi gjorde bedömningen att det var befogat att i preventivt syfte informera vårdnadshavare, i vår egen kanal, eftersom samtalsämnet och spekulationer började sprida sig bland eleverna på flera av skolorna i kommunen.”

Maria Dufva är kriminolog och arbetade under 13 års tid hos polis och socialtjänst med barn som utsatts för brott, men har med tiden specialiserat sig på brott på nätet. Hon är i dag författare och föreläser även för barn, föräldrar och skolpersonal om vad barn möter och kan utsättas för på internet.

Vuxna ska gå ut och prata om det som barn kan mötas av. 

Maria Dufva menar att ”Momo challenge” väldigt mycket påminner om en typ av internetfenomen som har dykt upp på sociala medier flera gånger under de senaste åren.

– Det liknar väldigt mycket ”Blue Whale Challenge” som kom för en tid sedan och som fortfarande finns kvar på skolor. Det är i samma form som med kedjebrevsfenomenet som har funnits i alla tider, säger hon.

Hur ser du på att man går ut och varnar för det på skolor?

– Det är bra att man varnar för det på Värmdö, det är inget konstigt. Det är precis som om man går ut med en varning om att någon konstig figur som står och trycker vid en busshållplats nära skolan eller som med killer-clowns. Vuxna ska gå ut och prata om det som barn kan mötas av, säger Maria Dufva och tillägger:

– Sedan om det är sant eller inte är helt sekundärt tycker jag. Det kan ändå inte barn i stunden avgöra på egen hand. Annars kan det leva vidare, få florera och växa rätt länge. Sedan får man prata sönder det, det är så man ska hantera det.

Elza Dunkels, barn- och internetforskare vid Umeå universitet, är desto mer kritisk till varningarna som har gått ut och menar att det viktigt att inte larma om man inte har på fötterna.

– Jag vet inte vad Maria Dufva baserar sitt uttalande på. Men jag baserar mitt uttalande på den forskning som finns. En av de saker som forskningen har visat är att det absolut viktigaste är att barn och unga har förtroende för vuxna i sin omgivning och vågar ventilera funderingar men också larma om det händer någonting, säger hon till Skolvärlden och tillägger:

– Det ger ingen trygghetseffekt att säga till barnen att göra si eller så. När man gör på det här sättet minskar möjligheten att ha ett förtroendefullt samtal när man varnar för någonting, dessutom för någonting som inte finns. 

Elza Dunkels menar att det finns en fara i att några av breven som har gått ut inte har föregåtts av någon kartläggning.

– Utan det är ofta klipp och klistra från internet. Det kanske inte ens är så att det är ett problem på skolan och det kanske inte ens finns bland eleverna. Då har man tillfört oro som inte fanns där från början. Jag förstår att det här görs av omtanke. Men jag tycker att det är en professionell skyldighet att ta reda på vad betyder det att skydda barn. Det har man inte gjort här.

Maria Dufva replikerar:

– Att rektorer och skolchefer går ut och informerar om det som händer elever på deras skolor är varken nytt eller fel. Det märkliga är att Dunkels uppmanar till att vuxna i sin yrkesroll ska göra skillnad på elevers fysiska tillvaro på skolan och livet de lever på sociala medier och nätet. Rektorers och huvudmäns skyldigheter står inte i ett motsatsförhållande till vårdnadshavares rättigheter att få veta vad som händer i deras barns liv.

Anledningen till att den här typen av internetföreteelser får fäste på vissa skolor lokalt tror Maria Dufva har att göra med vem det är som först engagerar sig i fenomenet.

– Det får en väldigt stor effekt om det är en ung person med ett stort umgänge, och anses som ”cool” bland andra, som hoppar på det här. Jag är rätt säker på att det här landar hårdast hos de barn som tycker det är spännande, de som är uttråkade i övrigt och inte har särskilt mycket vuxenkontakt.

Finns det däremot en vuxen i närheten som barnet kan vända sig till direkt så blir det ofta inget problem, menar hon.

– Det går så klart att motverka. Jag tror att varför det får en verkan är för att vuxna inte pratar om det, vi är oftast sist på bollen när det kommer till sådana här saker. Det får leva rätt länge hos barn innan vi fattar grejen.

På Facebook sprids det just nu samtidigt andra versioner av varningar för ”Momo Challenge” som öppet delas vidare. Bland kommentarerna på inläggen beskriver vuxna sin oro och ilska kring fenomenet. 

Gå igenom vad det kan vara och bryt ner det till minsta beståndsdel.

Så här står det i en av varningarna som sprids: ”I rädsla, skam och skuld samt förtvivlan över de utmaningar man gjort fortsätter man ha kontakt med ”Momo” eller i värsta fall, om vi tror på det vi finner på internet, tar LIVET AV SIG!”

– Det är fel och det stämmer inte. Jag har en gammal poliskollega som arbetar på Interpol med de här frågorna och han har haft kontakt med flertalet polismyndigheter världen över och de menar att det finns ingen som har dött av ”Momo”. Det är ett allvarligt statement och det kan bli fel att prata om självmord om man inte vet om det stämmer eller inte, säger Maria Dufva.

Vad har du för tips till lärare som hör att det snackas om detta på ens skola?

– Mitt enda tips kommer alltid vara att man ska ta ett forskar- och källkritiskt perspektiv på det hela. Gå igenom vad det kan vara och bryt ner det till minsta beståndsdel. Ta tillfället i akt på dina lektionen och gå igenom det – och låt eleverna fundera resonera kring vem som kan vara avsändare och varför det finns och vem som kan ha vinning av det. Sök upp säkra källor och prata om magiskt tänkande, självmord med mera. 

Källor som Maria Dufva tipsar om: spes.se, mind.se och suicidezero.se.

Kommentera

LÄRARNAS RIKSFÖRBUND

Box 3529
103 69 Stockholm
Sveavägen 50

SKOLVÄRLDEN

Box 3265
103 65 Stockholm