Lagom många aktiviteter är bäst

”Jag hann inte med uppgiften, vi hade träning i går.” ”Jag har inte kunnat plugga, vi var på cup i helgen.”

Det är förklaringar som Mikael Bruér från Växjö fått höra fler än en gång under sina tio år som lärare på olika högstadie- och gymnasieskolor i Småland.

– Ungdomslag får ofta de sämsta träningstiderna och jag har haft 13-åriga elever som börjar sin träning halv tio på kvällen. Tonåringar är trötta i sig och det är klart att det påverkar om de dessutom har träning till klockan elva på kvällen. En del skulle behöva lägga den kvällstiden på att vila eller plugga kemi, säger han.

Enligt Mikaels erfarenheter är det lagidrotten som stjäl mest tid från skolarbetet.

– Inom ishockeyn, och även i fotbollen, kan det vara elitsatsningar redan i högstadiet. Men det skiljer väldigt mycket från förening till förening hur man ser på skolan och skoluppgifter. Jag jobbade ett tag i Ljungby, som är en liten ort med ett ishockeylag i allsvenskan. Den föreningen hade som policy att skolan kom i första hand, sedan ishockeyn. Det fanns ett samarbete och en kommunikation och ledare som aktivt tog ställning för att skolan skulle vara prioriterad.

Mikael Bruér efterlyser en samsyn mellan skola och föreningsliv. Så enkla saker som att en ledare påminner ungdomarna om att packa med läxböckerna till helgens hockeycup kan göra skillnad, menar han.

– Många lärare är beredda att vara tillmötesgående och det underlättar om det finns ett samarbete. Det finns ju en verklighet utanför ishallen och fotbollsplanen likaväl som utanför klassrummet.

Mikael Bruér har själv ett stort idrottsintresse. Under utvecklingssamtal använder han ibland liknelser från sportens värld, vilket brukar gå hem.

– Du kanske måste öva på en frispark tusen gånger för att få den att sitta. Hos både elever och föräldrar finns ibland en föreställning om att det går att träna sig till framgång inom idrotten, men för skolan krävs det begåvning. Men det handlar om övning där med.

En annan lärare som Skolvärlden har talat med har undervisat på olika skolor i Skåne i 30 år. Nu arbetar hon på en högstadieskola med idrottsprofil.

– Jag tycker att det är ett problem som har accelererat, detta med att skolan inte är så viktig. Många verkar tänka att musiken eller idrotten kan ge en karriär snarare än att skolan kan leda till en, säger hon.

Om dygnet har nog många timmar för träningar och studier är en fråga som kommer upp till diskussion med både elever och föräldrar.

– Det har hänt att jag har sagt att ”Pelle, du ligger på gränsen till att klara målen. Hinner du med skolan när du tränar både handboll och fotboll?”. Föräldrarna brukar tycka att det är klart att barnen måste klara skolan också, men sedan händer det inte så mycket, säger läraren, som vill vara anonym.

Mats Trondman, professor i kultursociologi vid Linnéuniversitetet i Växjö, är en av Sveriges främsta barn- och ungdomsforskare.

– Unga människor i dag är väldigt aktiva. Över 80 procent av alla ungdomar har idrottat och 30-40 procent av dem har varit med i minst tre föreningar. Att träna i dag är att träna mycket och börja tidigt, redan vid 5-7-års ålder, säger han.

Trondman har i en studie bland gymnasieungdomar i Malmö tittat på varför skolprestationer stiger eller faller. Vad har de som gör bättre ifrån sig i gymnasiet än i högstadiet ändrat på? Ungdomarna har själva fått skriva ner förklaringar.

– Det som är intressant är de som säger att det går bättre för att de slutat med idrotten är ungefär lika många som de som säger att det går bättre för att de idrottar. Flera skriver ”jag tränade så mycket förut, men nu har jag lagt av och satsar på skolan i stället och det går mycket bättre”. Andra skriver ”jag skulle aldrig orka med att plugga så mycket om jag inte haft idrotten”. Det här skulle vi behöva veta mer om.

I forskningsstudien i Malmö har Mats Trondman stött på unga, främst killar, som struntat helt i skolan och lagt allt krut på att bli bra – bäst! – i fotboll.

De har vuxit upp i Rosengård eller Holma och berättar att de varit övertygade om att de skulle bli bra i fotboll. Sedan har de råkat ut för skador och det blev inte som de hade tänkt, och så har de tagit tag i skolan. Det är en fara i att sätta så stor tilltro till idrottskarriären att man tror att man inte behöver skolan. Men man kan ibland se en del killar, och även tjejer, som får sådan status av vara duktiga i idrott att det räcker för dem.

INAKTIVA MÅR SÄMST

Professor Mats Trondman har i sin forskning tittat på ungdomars stressnivåer, om de sover bra och hur många fritidsaktiviteter de har.

 – Vi har en grupp som upplever att de har balans och för dem är aktiviteter 4–5 gånger i veckan en tillgång. En annan grupp upplever att de har för mycket att göra och känner en viss stress över detta. Men de som är mest stressade och mår mest dåligt är de som inte
är med någonstans. Det är värre att inte vara med någonstans än
att vara med för mycket.

 – Min bedömning som helhet är att i de allra flesta fall är en aktiv fritid en tillgång mer än ett problem, säger Trondman.

SÅ MÅNGA IDROTTAR:

SCB gör varje år undersökningen ”Barns levnadsförhållanden”
bland barn och ungdomar mellan 10–18 år.

 I studien 2010/2011 uppgav 64 procent av de tillfrågade att
de idrottar minst en dag i veckan. Det är en ökning med fem procentenheter från 2008/2009.

 Över 90 procent av barnen och ungdomarna uppger att de är helt lediga minst en dag i veckan.

 2010/2011 lade 44 procent av de medverkande minst tre timmar i veckan på att göra läxor, en siffra som varit i det närmaste konstant sedan 2008.