”Långsiktighet kan rädda glesbygdsskolor”

Små glesbygdskommuner med en åldrande befolkning och få barn tvingas inte sällan att lägga ner skolor på grund av en ansträngd ekonomi, men statsvetarprofessorn Elin Wihlborg ser andra lösningar.

Elin Wihlborg vid Linköpings universitet och geografen Per Assmo analyserar förhållandet mellan tid och pengar, och mellan obetalt och betalt arbete med avstamp i glesbygdskommunen Ydres nedläggning av två av sina fyra skolor. Engagerade föräldrar ville ta över och starta en friskola, som delvis skulle drivas genom frivilligt arbete för att ekonomin skulle gå ihop, men Skolverket sa nej.

– Gällande lagstiftning gör att allt måste upphandlas och ske inom vissa ramar inom skolväsendet. Då finns inte utrymme för människor att fixa saker lokalt på annat sätt, som att någon ordnar mat, bonden plogar och någon annan kommer och städar, säger Elin Wihlborg.

Att räkna föräldrars obetalda tid som resurs är inte gångbart i dagens ekonomiska modell, även om det skulle innebära mindre utflyttning och att barnen slapp pendla. Här krockar två principer – ekonomisk och ekologisk hållbarhet, anser rapportförfattarna.

– Valfriheten i skolan blir begränsad på landsbygden. Trots att föräldrarna hade gjort en kalkyl och ett underlag som var fullödigt, så avslogs det för att det granskades ur perspektivet ”storstadsskola med hundratals elever”, säger Elin Wihlborg och fortsätter:

– Man kan tydligt dra slutsatsen att man behöver ha olika perspektiv och möjligheter och förstå att landsbygden fungerar annorlunda. 

Kommentera

LÄRARNAS RIKSFÖRBUND

Box 3529
103 69 Stockholm
Sveavägen 50

SKOLVÄRLDEN

Box 3265
103 65 Stockholm