”Lärare misstolkar betygsskalan – mäter allt”

Som lärarutbildare på Mälardalens högskola har Magdalena Rangne undervisat om betygsättning och bedömning.

– Genom mina studenter får jag slumpvisa inblickar i hur betygsättningen fungerar – och inte fungerar – ute i verkligheten. Studenterna berättar om erfarenheter från sin verksamhetsförlaga utbildning och flera har själva arbetat som obehöriga lärare tidigare. Det jag hör gör mig lite bekymrad.

Den tidigare betygsmodellen var en kompensationsmodell, där svagare områden till viss del kunde kompenseras av starka. Nu gäller att samtliga delar av kunskapskraven, för betygsstegen A, C och E, måste vara uppfyllda för att respektive betyg ska vara nått. 

För att få A i betyg ska man, vid kursens slut, ha uppnått A i alla delar av kunskapskraven. Det betyder dock inte att det inte skulle finnas utrymme för utveckling under kursens gång. Det betyder inte heller att eleven måste ha A på varenda uppgift eller på varje område som tas upp under kursen

– Men det jag möter är att lärare bedömer och bockar av, precis allt eleven gör. Varenda liten uppgift vägs in i betyget och de som görs tidigt under kursen får samma värde som de som görs senare. ”Man får inte ha en enda dålig dag”, är en vanlig elevkommentar, säger Malena Rangne.

Magdalena Rangne gissar att det handlar om att man blandar ihop kunskapskrav och innehåll/moment.

– Läraren behöver inte vara rättvis vad gäller kursinnehåll. Olika elever kan uppnå kunskapskraven för betyget inom olika områden. Som lärare väljer jag inte exakt samma genrer som mina kollegor. I svenska skriver vi referat, krönikor, essäer, eleven behöver inte prestera A på allt för A i betyg. Det måste finnas utrymmer för utveckling. Som lärare vill jag ju tro att jag faktiskt lär eleverna något under kursens gång, annars blir min roll som lärare meningslös.

En konsekvens blir att det inte ges möjlighet till övning eller experimenterande. Eleverna blir rädda för att ta ut svängarna.

– Att inte ge utrymme för misslyckande ökar stressen för de högpresterande och för svagare elev kan det förstöra motivationen.

Hur kommer det sig att det finns missförstånd om detta?

– Frågan är hur mycket tid lärarnas fått att sätta sig in i den nya betygsskalan. Hur har implementeringen gått till? Jag har själv hållit i utbildningsdagar för mellanstadielärare när man införde betyg från årskurs sex. Jag var ute en halv dag per skola och då handlar det om lärare som inte satt betyg alls tidigare, säger Magdalen Rangne och fortsätter.

– Bengt Selghed visade i sin avhandling att implementeringen av det målstyrda systemet hade enorma brister. Jag trodde nog att man lärt sig något av det.

En annan förklaring till att läraren mäter allt är yttre påtryckningar, menar hon.

– Jag har stor förståelse för att det blir så. Det är ett ständigt tjatande om betyg. Läraren vill förstås ha ett bra underlag för att kunna belägga ett visst betyg. Och man ska inte glömma att elever och även föräldrar kräver att få veta hur saker och ting gått. Det är inte lätt att vara lärare idag.

När betyget väl sätts, i slutet av kursen, ska samtliga kunskapskrav för exempelvis A vara uppfyllda för betyget A. Därmed väcks frågan hur lärare ska hantera elever med ”taggig förmågeprofil”, något Magdalena Rangen vill uppmärksamma i sammanhanget.

– Det förekommer att elever är betydligt svagare inom ett område i kunskapskraven. Det kan handla om att vara svagare skriftligt eller elever som inte vågar göra sin röst hörd. Det måste man hantera på något sätt.

Elever ska förstås ges stöd att utveckla sina förmågor, säger Magdalena Ragne, men menar att i praktiken kan en elev som ligger högre upp i skalan sällan vänta sig stöd och hjälp då läraren har fullt sjå med att stötta de som inte når E. Tidsbrist gör också att det kan vara svårt att pröva om en förmåga.

– Det är bra med en strikt modell för E-nivå. Men personligen är jag kritisk till att en elev som presterar A på sju kunskapskrav och E på det åttonde får betyget D. Om vi ska ha ett sådant system måste man tillföra mer resurser, så att lärarna verkligen har tid att ge individualiserad formativ bedömning till elever, oavsett deras nivå och att eleverna faktiskt kan pröva sina förmågor igen och få stöd oavsett nivå.