Lärare utan rätt att röra

Två fall som handlar om beröring var nyligen uppe i Lärarnas ansvarsnämnd. En lärare anklagades för sexuella trakasserier. Det andra fallet handlade om hur mycket våld man får använda för att visa ut en elev ur klassrummet. Enligt lärarna på Skapaskolan (F–5) är sexuella trakasserier helt oacceptabelt, både i skolan och i resten av samhället. Men annan beröring kan vara nödvändig, särskilt i yngre åldrar.

Hur får man ta på en elev?

Magnus Blixt: Jag skulle säga att det handlar om ens relation till eleven, undervisningsrelationen. Jag känner mina elever och vet vilka man kan krama eller säga till. Det beror på att vi har en relation som exempelvis vikarien saknar. För mig är en vänlig klapp på axeln en del i hur jag jobbar och får kontakt.

Ulrika Öqvist: Sedan tänker jag att man måste hålla tag i vissa barn, när de kommit tillräckligt högt på frustrationsstegen. Annars blir de farliga för både sig själva och andra. Men det är viktigt att inte gripa tag i själva barnet, utan i stället omsluta det.

Daniel Weiland: Det är en intressant fråga. Får man lyfta iväg en elev om den kan skada sig själv och andra? För mig är svaret självklart ja.

Magnus Blixt: Jag har lyft iväg elever i sådana situationer. Men frågan, varför man gör det, måste ställas. Är det för att hjälpa eleven eller bestraffa? Att kalla kompisar för ”hora” är inget som eleven kommer att tjäna på i livet. Det snacket brukar jag ha med eleven, och samtidigt förklara mitt agerande.

Hur nära får man komma?

Ulrika: Jag tar jättemycket i mina elever, men bara vid dem som vill. Det är jätteviktigt. Jag tror att det är lättare för mig som kvinna, en lågstadiefröken ska vara lite mjuk och mammalik. Gränsen för beröring går vid privata områden, där badkläderna sitter får man aldrig ta. Det finns inga ursäkter.

Magnus: Syftet med beröringen måste alltid vara att det ska bli bättre för eleven. Om det i stället handlar om att det ska ge läraren någon slags behållning är det fel syfte. Jag tar aldrig initiativet till att kramas. Det får eleven göra.

Om en elev inte lyssnar och stör undervisningen, får man ta i eleven då för att visa ut den ur klassrummet?

Daniel: Det beror på situationen, men om personen förstör undervisningen så känner jag mig berättigad att lyfta ut eleven. Det handlar om respekt för arbetsro i gruppen. Om man inte vidtar åtgärder kan man få disciplinära problem som påverkar undervisningen.

Magnus: Jag håller med. Samtidigt är en sådan situation ett misslyckande både för eleven och mig. Att bli utesluten ur gruppen är ett högt straff. Men fortsätter eleven att störa måste jag ta till de medel som finns. Sedan måste man prata med eleven efteråt. Vad kan vi lära oss av det här?

Ulrika: Jag tänker att det måste vara en av de sista grejerna man testar. Att ett uteslutande ur gruppen inte får komma för tidigt i konsekvenstrappan.

Hur ska man upprätthålla arbetsro om man inte får ta i en elev?

Daniel: Det går inte. Då skulle man få förlita sig på ordens makt och det fungerar inte på låg- och mellanstadiet. 

Magnus: Här måste vi också fundera på lärarrollen. Vill vi ha en skola där lärarna hellre sitter i lärarrummet och dricker kaffe än är ute på gården med eleverna? Om jag ska vara rädd för att kränka en elev är det enklaste att stanna hemma eller i lärarrummet. Men jag är engagerad och vill inte det.

Daniel: Sedan måste man ibland få göra fel även som lärare och kunna prata om det. Just beröring ska inte vara något undantag. Tar man i för hårt måste man kunna säga förlåt.

Var går gränsen för kränkning?

Daniel: Om läraren gör något fysiskt mot en elev som inte gjort fel är det en kränkning.

Ulrika: Jag brukar tänka att jag behandlar eleverna som jag själv vill att mina barn ska bli behandlade i skolan.

Daniel: När det gäller kärleksfull beröring är det väldigt stor skillnad på en klapp och en smekning. Det senare är aldrig okej. Det handlar om hur man tar.

Ulrika: Fast jag kan nog sitta och stryka en elev på handen!

Magnus: Det här är intressant för det är ingenting man lär sig om på Lärarhögskolan. Det måste komma naturligt utifrån hur man är som person. Och mottas naturligt av eleven, det är så vi bygger relationer.

Vilka konsekvenser tror ni att fallen i Lärarnas ansvarsnämnd kan få?

Daniel: Det går inte riktigt att svara på det i dagsläget. Men i fallet om sexuella trakasserier är det inget snack. En person som gjort något sådant ska inte ha lärarlegitimation. Om personen, å andra sidan, blir oskyldigt dömd bidrar det bara till att vi män som jobbar i skolan blir ännu mer misstänkliggjorda.

Magnus: Ja, det är viktigt att det här blir tydligt för alla. Sedan är själva ämnet beröring intressant. Jag tror att vi måste diskutera de här frågorna mer inom lärarkåren.