Läraren: ”Metoden är underordnad vår roll”

I skolan diskuteras ofta vilken undervisningsmetod som ger bäst resultat enligt Svante Holmberg, förstelärare på Hersby Gymnasium i Lidingö. Han beskriver det som två olika läger; lärarledd katederundervisning och elevstyrda metoder såsom projektarbete och problembaserat lärande.

– Det är en grovt förenklad beskrivning men om man ser det skolideologiskt kan man se en skiljelinje från akademi till klassrum. På skolor kan man ofta höra i lärarrum och fikarum vilka metoder lärare tror fungerar bäst, säger han.

Men Svante Holmberg anser att lärarens skicklighet och tro på metoden och inte metoden i sig är det som i huvudsak ger bra resultat. Han menar att eftersom psykologi och pedagogik är nära besläktade ämnen och det finns psykoterapeutisk forskning som argumenterar för att alla behandlingsmetoder är likvärdiga, kan även undervisningsmetoderna vara det. Holmberg understryker att det finns mängder av forskning till försvar för enskilda metoders förträfflighet. Han ger psykoterapiforskaren Bruce Wampold, författare till boken The Great Psychotherapy Debate, som exempel för sin tes;

– Wampold hävdar att alla psykoterapeutiska behandlingsmetoder är likvärdiga. Han menar att det som gör störst betydelse för utfallet av terapin är den enskilda terapeutens tro på metoden, samt hens förmåga att bygga relationer till och få sina patienter att långsiktigt sträva mot meningsfulla mål. Det finns en poäng i det här tror jag, säger Svante Holmberg.

Wamphold förordar att terapeuter ska få verktyg och tid för medveten övning av yrket utanför klassrummet genom observation av det egna arbetet. Svante Holmberg menar att lärare också behöver ha sådan övning i högre utsträckning för att uppnå en framgångsrik undervisningsmetod.

– För att bli en bra lärare är inte val av metod det avgörande utan medveten övning. Det betyder att man exempelvis måste låta sig granskas och få syn på sin egen undervisning och sitt eget lärande. Det kan man göra genom att filma sin lektion, sina samtal, få feedback från andra och att man ställer upp mål hur man ska bli en bättre lärare samt att man utvärderar det, säger han.

Om man inte tror på metoden och gör det halvhjärtat blir det inte lika bra.

Svante Holmberg menar dock att det inte är fel med olika undervisningsmetoder eftersom lärare behöver få alternativ till undervisning.

– Det är inte är fel att utveckla och sprida metoder. Men man ska inte tro att just en metod ska göra undervisningen automatiskt bättre, utan det kräver att läraren kan hantera den och även många andra faktorer runt om. Väldigt mycket fokus på metoder som mirakelmedel i stort gör att man kommer ifrån de behov som man kallar medveten övning. Det är viktigare att man lägger fokus på sin övning av läraryrket i bred mening än en specifik metodik. Det betyder inte att metoder är oviktigt men man behöver komma ifrån det lite, säger han.

Att som lärare anpassa undervisningen utefter sina egna förmågor är viktigt enligt Svante Holmberg.

– Lärare kommer alltid att ha olika metoder beroende på till exempel ämnesområde, men det är angeläget att man väljer metod utifrån vad man själv känner att man är bra på. Precis som elever är lärare också olika och har olika styrkor och svagheter. Jag tycker man pratar för lite om läraren och att man ska välja den metod man är bekväm med. Det är för mycket elevcentrering i frågor om hur undervisningen ska anpassas, säger han.

Svante Holmberg menar att det i skolan precis som i sjukvården finns ett mått av placebo i effekten av undervisningsmetoder:

– Tror man som terapeut, patient, elev och lärare på det man gör så ökar chansen att metoden fungerar. Om man inte tror på den och gör det halvhjärtat blir det inte lika bra. Metoden har inte en egen funktion i sig självt, säger han.