Religionsundervisningen får hård kritik

I religionskunskapen i skolan ska man enligt läroplanen inte bara ägna sig åt traditioner och riter, utan eleverna ska få hjälp att bena ut och begripa religioner i den komplicerade värld som vi i dag lever i – med förståelse och respekt. Men forskningen visar att detta inte levs upp som det borde i skolan. Enligt forskaren Karin Kittelmann Flensners avhandling beskrivs religionen i skolan som något från en förgången tid.

– Jag tycker att klassrummet ska vara en plats där det finns plats för olika perspektiv. Sverige är såpass segregerat, om vi inte har de här diskussionerna i skolan där folk med olika bakgrund ändå möts, var ska då diskussionen föras, undrar Karin Kittelmann Flensner till Sveriges Television.

Karin Kittelmann Flensner vid Högskolan Väst i Trollhättan har i en avhandling studerat närmare på religionsundervisningen i gymnasieskolan. Hon har varit på 125 lektioner på tre olika skolor.

I religionsundervisningen tror lärarna att de är neutrala och objektiva, men i avhandlingen konstaterar Karin Kittelmann Flensner att det snarare är en ateistisk grundinställning som råder.

– Det är väldigt viktigt i undervisningen att framstå som en rationell individ som väljer själv. Att vara religiös upplevdes som att underkasta sig märkliga, irrationella regler. Det betyder att man kan tala om de som är religiösa som ointelligenta, eller psykiskt sjuka. Det är ett problem eftersom det sitter elever i klassen som ser sig som en del av olika religiösa traditioner. Då blir de gjorda till ”de andra” och man talar om dem som avvikande. De eleverna blir ju väldigt tysta, säger Karin Kittelmann Flensner.

Mikael Bruér, ämnesspanare på Lärarnas Riksförbund och lärare i religionskunskap på högstadiet, håller med om att det är en knepig jargong i religionsundervisningarna.

– Karin Kittelmann Flensner har en poäng i att många elever gör sig lustiga över religioner i undervisningen, säger han till Skolvärlden.

Han har också varit med om situationer när elever slängt ur sig saker som att religiösa är mindre intelligenta.

– Det är faktiskt ganska vanligt. Redan i sjuan ser man det i klassrummet. Jag tror också att vi är för dåliga i högstadiet att städja den typen av uppfattningar. En lärare skulle som ett exempel aldrig acceptera att man uttalade om att alla som röstar på vänsterpartiet är mindre intelligenta, men det accepteras i viss mån när det kommer till religionen – och det är inte ok, säger han.

I och med att Sverige är ett av världens mest sekulariserade länder tar religionen en väldigt liten plats i många människors vardag. Detta avspeglas i sin tur även i religionskunskapsundervisningen.

Både Karin Kittelmann Flensner och Mikael Bruér är inne på att lärarna i många fall nog är rädda för att det ska uppstå konflikter och att man inte ska kunna hantera det. Som lärare måste man säga ifrån och markera menar Mikael Bruér.

– Vi har en läroplan som ska uppmuntra eleverna till egna tankar och då kan man inte låta några elever uppföra sig på ett sådant sätt att andra elever känner svårigheter med att berätta om sin tro. Det handlar om att skapa en miljö där alla elever vågar diskutera och reflektera, det är kärnan. Men det är också svårt. I och med att jag betecknar mig själv som ateist, och det är som hon påpekar ingen neutral position, berättar Mikael Bruér och tillägger:

– Elver med religiösa trosuppfattningar känner sig ofta utpekade upplever jag. Det är först när man har den typen av elever som man börjar tänka på det tror jag. Det är mycket enklare som lärare att försöka hålla en schysst nivå i ett klassrum om man vet att det finns elever som tar väldigt hårt på sin tro. Då måste man vara där för eleven.