daniel_sandin_utan_flarp_ny

”Det är många elever som är talängsliga och i all den här ängslan så är det främmande språket värst”, säger läraren Daniel Sandin.

| Foto: Privat, Shutterstock
Talrädsla

Läraren om talängslan: ”Okej att vara rädd”

Många barn i låg- och mellanstadiet brottas med talängslan under engelskalektioner. Barnen skuldbelägger ofta sig själva – men läraren Daniel Sandin anser att det är samhällets normer det är fel på.
 

Daniel Sandin har arbetat som lärare i 20 år och undervisar svenska, historia och religion på Katedralskolan i Lund. Han håller även i en retorikkurs för dem som inte gillar att hålla tal och har skrivit boken ”Talrädsla i skolan – förstå och hjälpa elever som inte gillar att tala”.

Ny forskning gjord av Maria Nilsson, språklärare och doktorand i språkdidaktik vid Stockholms universitet, visar att nästan en femtedel av låg-och mellanstadieelever lider av talängslan – något som inte förvånar Daniel Sandin.

– Det är många elever som är talängsliga och i all den här ängslan så är det främmande språket värst, vilket inte är så konstigt. Engelskan är det främmande språk som man förväntas hålla presentationer i högstadiet- och gymnasiet, och tycker man det är besvärligt så tycker man det är ännu besvärliga att prata inför grupp, säger Daniel Sandin.

Nilssons forskning visar också att talängsliga elever lägger skulden på sig själva. Detta är inte något Daniel Sandin anser är konstigt heller. Enligt honom är det en oskriven regel i samhället att våga synas och höras.

– Det ligger i samhällets normer att man ska kunna göra sin röst hörd, och uppfyller man inte det så lägger man skulden och felet på sig själv. Sorgligt men en mänsklig egenskap. Speciellt unga elever men även mina gymnasieelever. De ser normen som något de inte uppfyller, de kan inte göra det samhället förväntar av dem, säger Daniel Sandin.

Daniel Sandin menar att talängslighet är normalt. Det är samhällets normer som behöver ändras eftersom alla elever och i utsträckning människor fungerar olika.

– Det finns en föreställning om att vi ska tycka om att stå i rampljuset, men det är viktigt att få eleven att förstå att det är okej att känna sig rädd. Det är inte elevens fel utan vi är olika som människor. Personer som inte gillar att stå i rampljuset måste få visa att de klarar av att prata engelska, men under sina premisser, säger han.

Om man hjälps åt i varje stadie så behöver inget stadium ta hela ansvaret på egen hand.

Enligt Daniel Sandin är det viktigt att forskning som Nilssons görs även om det kan låta självklart i vissa öron. Han menar att man behöver ha evidens för sina slutsatser.

– Under alla år jag jobbat med detta så vet många lärare om att talrädsla finns. Men det finns också lärare som tonar ner problematiken och inte förstår att det är ett så stort problem. Det finns en djup och betydelsefull insikt i detta. Även om jag kan säga att många elever lider av talängslighet efter min erfarenhet som lärare så visar denna forskning att det börjar tidigt. Och det är viktigt att sprida den här insikten, säger Daniel Sandin.

Vad kan man som lärare göra för att hjälpa eleverna att minska denna talängslighet? 

– Jag tror att det första steget är att erkänna problemet och se eleverna och att deras upplevelser är riktigt. Ta de på allvar. Nästa steg är att ge dem förutsättningar utifrån sin nivå och följa upp, säger Daniel Sandin.

Att individanpassa och låta eleverna arbeta i mindre grupper menar Daniel Sandin kan hjälpa.

– Jag tror man behöver dela upp klassen och arbeta parallellt med en annan lärare. Men det är ett tids- och resurskrävande arbete som tar tid. Där hoppas jag att belägg och insikten att det är ett riktigt problem som följer eleverna upp genom åren gör att skolan tar tag i det redan från ung ålder, säger han. 

Daniel Sandin menar att det krävs medvetenhet, resurser och fortbildning för att kunna lösa problematiken.

– Vi behöver prata mer om varför det är så här och hur man gör för att fånga upp dessa elever. Undervisningen är så otroligt beroende av resurser. Speciellt grundskolan där man är ensam lärare med en klass. Men om man hjälps åt i varje stadie så behöver inget stadium ta hela ansvaret på egen hand, då eleverna har lång tid på sig att träna, säger han.

Kommentera

LÄRARNAS RIKSFÖRBUND

Box 3529
103 69 Stockholm
Sveavägen 50

SKOLVÄRLDEN

Box 3265
103 65 Stockholm