brev_fridolin
Debatt

Lärarens brev till Fridolin: ”Jag mår fruktansvärt dåligt”

Debatt. ”Gustav Fridolin, du är skolminister och jag är lärare. Du är alltså min högsta chef och vi behöver din hjälp! Jag mår fruktansvärt dåligt över det jag har fått bevittna på min arbetsplats”, skriver en grundskolelärare i ett öppet brev till utbildningsministern.

Öppet brev till utbildningsministern:

Gustav Fridolin!

Jag skriver till dig ännu en gång för att jag fortfarande tror att du innerst inne är en hygglig människa. Du är dessutom skolminister och jag är lärare. Du är alltså min högsta chef och vi behöver din hjälp!

Jag mår fruktansvärt dåligt över det jag har fått bevittna det senaste halvåret på min arbetsplats, den svenska grundskolan. Det som sker med ett stort antal elever som jag dagligen möter i skolans korridorer, i lektionssalarna eller i matsalen har fått mig att tappa tilltron till vårt samhällle. Du förstår säkert att jag syftar på de ensamkommande ungdomarna som bokstavligen knäckts till följd av den inhumana migrationspolitik som du och ditt parti står bakom.

Under hösten 2016 och våren 2017 har jag genom min profession och tjänstgöring i den svenska grundskolan blivit vittne till systematiska, orimliga åldersuppskrivningar, obegripliga avvisningsbeslut till länder där det inget annat finns än en daglig fruktan för livet och en avhumanisering av ungdomar som föses runt i Sverige mellan olika boenden. Det tas inte minsta hänsyn till ungdomarnas känslor och behov av sammanhang och relationer. Migrationsverkets praxis struntar i att rätten till utbildning är en av de mänskliga fri- och rättigheterna som Sverige genom Genèvekonventionen har förbundit sig att följa.

En månad innan en av våra elever slutar nian tänker man slänga ut hen ur grundskolan och deportera till Afghanistan, fast hen har kämpat i ett och ett halvt år och åstadkommit det otroliga, nämligen att skaffa sig behörighet till att söka till ett nationellt gymnasieprogram!

Samtidigt som de flesta i klassen om någon vecka kommer att samlas i aulan för att fira  skolavslutning, kommer några av klasskamraterna inte få vara med. De kanske sitter på förvar och väntar  på ett plan till Kabul, drar runt på Mazar el Sharifs gator för att leta efter tak över huvudet eller befinner sig på fel plats vid fel tillfälle och stryker med i en självmordsattack.

Men det värsta av allt är nog den rättsosäkerhet som vi inte längre kan blunda för. Den ena ungdomen kan få uppehållstillstånd på grund av en rättsosäker åldersbedömning på 42 % sannolikhet att hen fortfarande är barn, medan nästa får avslag för att hen med 58 % sannolikhet är över 18 år.

Nu i dagarna ska jag följa en elev, som aldrig varit i Afghanistan, till Migrationsverket på ”åter”vändarsamtal. Jag vet att det inte är mitt jobb, men kan man tycka att det är okej att en ungdom ska orka det alldeles själv? Det finns oftast ingen annan, det är vi lärare som till stor del utgör de ensamkommandes nätverk och trygghet i vardagen. Och jag är väldigt rädd för att jag efter samtalet kommer att återvända hem utan elev eftersom risken är överhängande att hen tas i ”förvar”.

Vi som har kämpat så hårt tillsammans för att få ett avgångsbetyg från grundskolan ska behöva vara rädda för detta nu, när vi är så nära målet! Rädslan är mer än befogad eftersom ungar i liknande situationer förvarstas runtom i Sverige varje dag.

Du vet säkert att det bara är 10 % av de åldersuppskrivna ungdomarna som får bifall på sina asylansökningar! Bara denna siffra gör det tydligt för var och en att de ensamkommande ungdomarna diskrimineras i asylprocessen. I ingen annan grupp ligger avslagsfrekvensen på 90 %. Detta faktum tyder på en rättsskandal som drabbar våra elever!

Det är orimligt att anta att bara var tionde ungdom i denna kategori  skulle ha skyddsskäl eftersom vi vet hur utsatta ungdomarna är. De flesta har afghanskt ursprung och de tillhör den diskriminerade minoriteten hazarer. Många har flytt från en flyktingtillvaro i Iran på grund av rädsla för att skickas till kriget i Syrien. Andra riskerade att bli dansande pojkar hos någon lokal klanledare, hotades av tvångsäktenskap eller flytt från talibanterror.

Den låga bifallsfrekvensen kan enbart betyda att ungdomarna systematiskt blir misstrodda, vilket omskrivs med att de inte kan göra sina asylskäl sannolika. Med dessa migrationspolitikens sannolikhetskalkyler skickar vi, med ditt goda minne, lovande ungdomar till en utsiktslös framtid, till en tillvaro utan respekt för liv och mänskliga rättigheter!

Jag kan inte tro att du innerst inne tycker att våra elever ska betala med sina liv för den rättsosäkra signalpolitik som din regering bedriver. Eleverna och vi lärare, som inte heller kan bära detta, behöver din hjälp.

Gör som LR och ställ dig bakom de krav som rörelsen ”Vi står inte ut” har framfört! Se till att få ett stopp på de ohyggliga utvisningarna och låt de ensamkommande som varit här ett tag få stanna bland oss!

Ute Stöckmann, lärare på grundskolan och medlem i LR

Kommentera

LÄRARNAS RIKSFÖRBUND

Box 3529
103 69 Stockholm
Sveavägen 50

SKOLVÄRLDEN

Box 3265
103 65 Stockholm