Lärarleg tvingar fram åtgärder på skolorna

Inför att lärarlegitimationsreformen slår igenom med full kraft i sommar har Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering (IFAU) undersökt lärarlegitimationens följder på skolnivå. Studien har i huvudsak genomförts bland skolledare inom gymnasieskolan.

En övergripande slutsats i studien är att legitimationsreformen tvingar skolor och huvudmän till omfattande organisatoriska åtgärder. Det säger Magnus Frostenson, docent och lektor i företagsekonomi på Handelshögskolan vid Örebro universitet, som står bakom studien.  

– Jag är inte speciellt förvånad över resultatet. Med tanke på Skolverkets rapporter om behörighetsläget så vet vi att det kommer krävas många insatser för att möta reformen. Men det varierar mycket från skola till skola. På vissa skolor är i princip alla lärare redan legitimerade medan reformen innebär stora utmaningar för andra skolor och där kan man få ta till nödlösningar som att rektor sätter betyg, säger Magnus Frostenson.

När reformen träder i full kraft får bara legitimerade lärare sätta betyg. Nästan hälften av skolledarna i studien svarar att de kommer att tillämpa att en legitimerad lärare får sätta betyg i grupper som undervisas av icke-legitimerade lärare. Och nästan var fjärde säger att det kan bli aktuellt för rektor att sätta betyg.

Intentionen med reformen är att stärka lärarprofessionen. Att låta rektor sätta betyg står i motsättning till den intentionen menar Magnus Frostenson.

– Rektorerna själva har lite olika attityder till detta. En del tycker att det är okej men många lyfter att det är rättsosäkert, säger han och tillägger.

– När det gäller hur lärare ska organisera betygsättningen, när den undervisande läraren inte får sätta betyg, finns det så vitt jag vet inga riktlinjer. Det genomförs på olika sätt. En del lärare samordnar kanske undervisningen medan det i andra fall kokar ner till att sätta sin underskrift på en annans lärares betyg. Det finns en hel del osäkerhet kring detta och många har nog skjutit frågan framför sig, inför sommaren.

Den vanligaste åtgärden är enligt studien kompetenshöjande insatser för att säkerställa ämnesmässig behörighet bland lärarna. Nästan sju av tio huvudmän anger att de har eller kommer att tillämpa detta. Fyra och tio skolledare svarar att de gör eller kommer att göra insatser för att säkerställa pedagogisk behörighet.

– Ett problem som i princip samtliga lyfter i intervjustudien är att de statliga fortbildningsinsatserna är underfinansierade. Rektorerna efterfrågar bättre resurser. Det blir helt enkelt en förlustaffär att fortbilda sina lärare.

Vissa huvudmän avsätter resurser till fortbildning medan andra hänvisar till att rektor ska lösa det med befintlig budget.

– Det gör att rektor inte är jätteangelägen om det inte rör sig om bristämnen som matematik och fysik. Gäller det andra ämnen landar ansvaret ofta på den enskilda läraren, säger Magnus Frostenson.

Mindre vanliga åtgärder är att lägga ner verksamheter eller kurser när legitimerade lärare saknas eller att slå samman undervisningsgrupper så att alla grupper har legitimerade lärare.

Det finns också effekter av reformen som kvarstår att lösa.

– Arbetsrättsligt är det inte löst. Det har kommit upp fall nu när kommuner varslat lärare utan legitimation. Man kan inte sparka någon bara för att man saknar legitimation men vad gör man när en lärare inte kan utföra sina arbetsuppgifter på grund av legitimationsreformen? Här finns det fortfarande frågor som återstår att lösas.