Lärarna drunknar i dokumentation: ”Hanteringen av klagomål bör ses över”

Huvudmannen ansvarar enligt skollagen för att ta emot och utreda klagomål mot verksamheten. Men trots det anmäler många föräldrar ärenden direkt till Skolinspektionen, utan att ha gått till huvudmannen först.

Administrationen för lärare och rektorer ökar på grund av anmälningarna till Skolinspektionen. Ofta beskrivs utredningsprocessen, som en skola behöver göra i samband med en anmälan, som mycket omfattande och tidskrävande. Samtidigt överdokumenterar många lärare på grund av risken att bli anmäld.

Nu har regeringen gett Statskontoret i uppdrag att utreda klagomålshanteringen i svensk skola och utredningen ska redovisas senast den 30 november 2020.

Utbildningsdepartementet skriver i ett pressmeddelande att ”utredningen ska bland annat leda till att lärares och rektorers dokumentation ska minska och att elever ska få hjälp snabbare”.

– Skolans dokumentationsbörda måste minska. Det har blivit ännu tydligare under coronakrisen. Om alla anmälningarna går till huvudmannen och inte direkt till Skolinspektionen blir det både kortare väntetid för eleverna och minskat pappersarbete för lärare och rektorer, säger utbildningsminister Anna Ekström (S) i en kommentar.

Fredrik Andersson, Lärarnas Riksförbunds (LR) biträdande kommunombud i Sjöbo och skyddsombud, välkomnar den nya utredningen och betonar att det är oerhört viktigt att det blir förändring på området.

– Klagomålshanteringen behöver ses över. Sedan tycker jag att det administrativa arbete som det vållar lärarna inte är så farligt som det administrativa arbete rektorerna drabbas av i samband med Skolinspektionens anmälningar. Jag har förstått att det kan gå väldigt många timmar till nonsensarbete.

Det som däremot brukar vålla lärarna massa dokumentationsarbete är de ordinarie inspektionerna, menar Fredrik Andersson.

– Det uppstår ibland en del kritiska situationer, när det gäller Barn- och elevombudet (BEO) och Skolinspektionen, och där kan den enskilda läraren råka illa ut. Då tycker jag det är väldigt viktigt att man frias eller fälls. Det blir farligt när man hamnar i limbo där man varken blir friad eller fälld – utan misstänkliggörs i en Kafka-liknande situation där du inte är bevisad oskyldig och därför är du kanske skyldig, säger han och fortsätter:

– Många tar illa vid sig och blir utpekade som att de har kränkt en elev när de har arbetat många år och skulle aldrig få för sig att göra något sådant, utan i stället har vigt sitt liv åt eleverna. Det slår så himla fel.

Fredrik Andersson har fått kännedom om ett flertal fall i Skåne där lärare har blivit utpekade och anmälda till myndigheten.

– Det kan leda till personlig tragedi för den enskilda läraren som då antingen slutar som lärare, har svårt att komma tillbaka till arbetsplatsen eller känner sig misstänkliggjord. Här uppstår det legitimitetsproblem ofta.

I en motion inför Lärarnas Riksförbunds maj-kongress föreslår Fredrik Andersson att LR verkar för att BEO ges ett förändrat uppdrag i enskilda kränkningsärenden.

Hur skulle uppdraget kunna se ut?

– Jag spekulerar inte kring det i motionen. Men jag kan tänka mig att BEO får ett uppdrag att arbeta förebyggande, strukturellt men att man inte har enskilda ärenden att göra.

– Vi behöver sträcka upp klagomålshanteringen i skolan. Det finns för många parallella spår som utgår från olika saker. Det kan hamna hos polisen, Skolinspektionen eller lärarnas ansvarsnämnd – och alla de här har olika perspektiv på frågan.

I stället skulle det behövas ett samlat spår, påpekar han.

– Det skulle behövas ett perspektiv som tar upp: när är en elev kränkt eller när har en elev fått sina rättigheter trampad på och vem har då hand om det. Den instansen ska då kunna säga vad som är rätt, vad som är fel ­och vad man bör göra i stället.

Vad mer tycker du att LR ska göra för att få en förändring i frågan? 

– Där tycker jag styrelsens yttrande är tydligt att man vill ha en översyn av kap. 6 i skollagen och man vill ha en översyn hur det här hanteras. Man har även en idé om hur BEO:s roll skulle kunna vara, där man ska vara någon form av överklagande instans ifall huvudmannen inte har utrett. Alltså att man finns kvar, men att man i stället är den yttersta åtgärden. Det låter bättre än dagens system tycker jag, säger Fredrik Andersson.

Han tillägger att han tycker att det är svårt att diskutera BEO:s roll, eftersom det ofta uppfattas som att man som lärare ”vill kunna kränka elever mer”.

– Det är så klart inte det diskussionen handlar om, absolut inte. Eleverna är också hjälpta av ett system som fungerar. Ingen mår bra av ett förvirrat system där olika instanser utgår från olika saker.