Lärarna tvingas jaga in elever till distanslektionerna

– Det är en stor utmaning för vissa av de här eleverna att klara av de teoretiska ämnena även i vanliga fall. Med det här läget så blir det ännu värre, säger Eva Hjelm, som undervisar i kommunikation och idrott och hälsa.

Enligt henne har skiftet till distans- och fjärrundervisning inte lett till några oöverstigliga problem med tekniken eller pedagogiken. Däremot har det gjort att de elever som behöver mest stöd och pepp blir betydligt svårare att nå. Det har blivit rutin att försöka jaga in några elever i början av lektionen.

– Det är 2–3 stycken som inte kopplar upp sig alls, och som man inte får kontakt med. Och sedan är det några som inte kopplar upp sig i tid. Jag ringer upp dem i programmet vi använder och då brukar de komma in efter ett tag. Det är ju viktigt att de är med från början, för det är då man har genomgången. Men det blir ju mycket extrajobb, säger hon.

Det är nu efter några veckors distansundervisning som det verkligen börjar märkas vilka elever som klarar av det och inte, menar hon.

– Vi har ju sett vilka som är inloggade på lektionerna, men nu ska alla komma in med sina uppgifter på lite olika sätt och det blir tydligt att inte alla gjort vad de ska. Det blir mycket merjobb nu med att jaga de här eleverna som inte har gjort något.

För även om det digitala systemet visar för läraren vem som är inloggad på lektionen och inte, så menar Eva Hjelm att det i princip är omöjligt att hålla koll på vad varje enskild elev i klassen gör – vem som faktiskt jobbar och vem som är inloggad men inte lyssnar.

– Har man 30 elever samtidigt är det svårt att ta in alla dem, vi har inte bild på allihop samtidigt. Vi vet ju egentligen inte vad eleverna gör när vi har våra lektioner. De kan ju sitta med någonting helt annat, det är svårt att veta. En kollega upptäckte att två elever satt och spelade FIFA-spel. En annan elev tog med sig videochatten in på toaletten. Därför måste man ju under lektionens gång återkoppla till eleverna och ställa frågor för att se om de är med, säger hon.

Eleverna som riskerar att missa betygen, tror du att de hade presterat bättre om ni hade lektioner på plats i skolan som vanligt?

– Det är ju svårt att veta. Men går man runt i klassrummet så ser man ju så ser man ju hur man skulle kunna hjälpa dem, eller hur de skulle kunna utveckla saker och ting. Det hinner man ju inte med här på samma sätt.

Å andra sidan har hon också sett den motsatta effekten, där elever med hemmasittarproblematik istället deltar mer än de gjort tidigare. Lärarnas Riksförbunds fackliga ombud på skolan menar att den effekten till och med är tydligare som helhet, så närvaron generellt ska inte ha minskat.

Men det förändrar inte läget för de elever som de facto riskerar att inte nå godkända betyg i vår, påpekar Eva Hjelm. Bland dem finns även avgångselever som ska ha slutbetyg.

– Just nu har vi inget färdigt system för hur vi ska rädda de här eleverna som ligger på F. Vi tittar på möjligheten att kalla in dem till skolan en och en, och försöka få upp dem på E. Men vi har ingen organisation för det ännu. Ska vi kalla in dem, och vem ska ta hand om dem i så fall och hur kan vi hjälpa dem?

I dialog med ledningen försöker Eva Hjelm och hennes kollegor se om det finns möjlighet att samarbeta mellan ämnena för att hitta betygsunderlag.

– Vi försöker ha ämnesövergripande sambedömning där vi tittar på vilka saker som är samma i olika kurser. Vi vill hjälpa de här stackarna som inte klarar av att studera på egen hand, och det kan ju fungera för vissa. Samtidigt blir det en extra arbetsbörda för oss lärare.

Hade det varit lättare att hjälpa dem om situationen hade varit som vanligt?

– Ja. Det är svårare att övervaka, utveckla och bedöma nu. Omställningen har gjort att det just nu är extra många som ligger efter. Jag räknar ju med att de flesta ska klara det ändå till slut, men det är nog är ett par stycken som inte klarar av det här tror jag, säger Eva Hjelm.