Lärarnas sjukfrånvaro har mer än halverats

För första gången har Försäkringskassan studerat hur mycket sjukskrivningarna i olika yrkesgrupper har minskat mellan åren 2002 och 2010. Resultatet visar att den ersatta sjukfrånvaron har mer än halverats för i princip alla yrkesgrupper. Kvinnor har fortfarande betydligt högre sjukfrånvaro än män, men skillnaderna har också minskat under perioden.

Även lärarkåren har minskat sina sjukskrivningstal. Kvinnliga gymnasielärare var i snitt sjukskrivna 6 dagar per år 2010, att jämföra med 21,6 dagar 2002. För manliga gymnasielärare var motsvarande siffror 3,4 dagar 2010 jämfört med 12,1 dagar 2002.

Utvecklingen är densamma för grundskollärare och specialpedagoger.

Frågan är dock hur sjukskrivningarna kan minska så kraftigt, samtidigt som bland andra Lärarnas Riksförbunds senaste arbetsmiljöundersökning visar på en alarmerande situation.

Enligt den upplever 81 procent av lärarna att arbetsbördan är orimlig. Och hela 90 procent upplever att arbetsbelastningen har blivit högre de senaste åren, på grund av alla politiska reformer.

– Det är klart att rapporten från Försäkringskassan säger något definitivt – sjukskrivningarna har minskat. Det man dock måste fråga sig är vad det är som har hänt och vilka anledningarna är till minskningen. Alla förändringar i socialförsäkringssystemet påverkar beteenden och beslut hos människor. I det här fallet handlar det både om individen, läkarna och försäkringskassan. Det svarar inte studien på, liksom inte heller om lärarna har blivit friskare eller om de arbetar mer när de är sjuka. Man måste gräva mer för att kunna förstå vad som ligger bakom utvecklingen, säger Johanna Alkan Olsson, lektor och föreståndare för Arbetsmiljöhögskolan vid Lunds universitet.

Det Johanna Alkan Olsson dock vet är att det finns flera saker som skulle förbättra lärarnas arbetssituation. Utifrån den forskningssammanställning hon gjort, ”Forskning om skolledares och lärares psykosociala arbetsmiljö 2000 – 2012”, som publicerades 2013, handlar det bland annat om bättre ledning, tydligare strukturer för rapportering och fokus på undervisning och feedback till eleverna.

– Lärarna behöver också hjälp med att hantera elever med särskilda behov, där ansvaret tydligt måste fördelas mellan relevanta myndigheter. Det behövs också tydligare information kring vad som är skolans respektive lärarens roll och att läraren får stöd i sin roll gentemot föräldrar. Troligen behövs även mer pengar och så behöver lärarnas status höjas, säger Johanna Alkan Olsson.