”Läsning behövs i alla ämnen”

Några skulle få pizza efteråt. Andra fick höra att det inte var så viktigt hur mycket de ansträngde sig. En tredje grupp skulle ändå försöka sitt bästa. I vad? Jo, senaste Pisa-proven i matte, naturkunskap och läsförståelse. De där proven där svenska elever fick chockerande dåliga resultat.

Diskussionen efteråt har varit vild och spretig. Den har handlat om hur oseriös den svenska inställningen var, eller om hur provtrötta alla elever var vid tillfället på grund av alla nationella prov. Svenska elever tränas inte heller inför Pisa, vilket görs i många andra länder. Diskussionen har också tagit upp att Pisa inte mäter allt, så det är orättvist att lägga så stor vikt vid den. Svenska elever är ju faktiskt bra på många andra saker. Och dessutom är relationen mellan lärare och elever jättebra hos oss, men om man ser på de asiatiska länderna så … Just det.

Ja, och sen kom en annan undersökning som visade att våra elever är bland de ledande i världen på att läsa digitalt.

Slutsatsen av allt det här, blir det att vi kan ta den så kallade Pisa-chocken med en stor nypa salt? Gud vad jag hoppas att det inte är så.

Minns ni ett inlägg från flera svenska högskolor och universitet förra året? Det handlade om vilka problem studenterna möter när de börjar plugga. Att klara av kurslitteraturen till exempel. Måste man läsa hela boken?! Vad är viktigt, gör läraren inga sammanfattningar? Att skriva akademiska uppsatser var inte heller lätt. Tvärtom.

Högskolelärarna sa att eleverna är bra på muntliga framträdanden, men när det gäller att läsa och skriva visar sig svårigheterna direkt. Och de är stora.

Det vill säga, ungefär i linje med det som Pisa-resultaten sa. Vi må vara bra på att läsa kortare texter på nätet, men det räcker inte. När texterna och uppgifterna blir längre och svårare, då går det inte.

Efter Pisa-chocken har både läsning och skola diskuterats massor, och i synnerhet nu inför valet. En åtgärd som kom redan förra våren är regeringens läslyft. Syftet är att utveckla läs- och skrivförmågan hos svenska elever i grundskola och gymnasium genom kollegialt lärande bland svensk-lärare.

Jag hoppas mycket på den satsningen, men det hade varit ännu bättre om den kallats språklyftet och inte bara riktat sig till svensklärare. En nyckel till förbättrad läsförmåga är just att lyfta vikten av läsning och strategier i alla ämnen, för språk är inte något som bara behövs på ett par lektioner i veckan. Ett delat ansvar och ämnesövergripande arbete skulle hjälpa många. (Med ”många” menar jag både elever och lärare.)

Slutligen hoppas jag också att pratet om allt det andra som vi är bra på och kritiken mot Pisa inte överskuggar det faktum att vi läser som krattor. Förlåt, men vi gör det, och då spelar det ingen roll om vi är jättetrevliga. Vi måste kunna läsa och skriva också.

På tio år har vi gått från att ha tre länder (av drygt 30) före oss i läsförståelsen till att nu bara ha tre länder efter oss. Det krävs mycket arbete för att vända det rätt, men finns det något val?

Johanna Lindbäck
Författare, gymnasielärare och av Kulturrådet utsedd läsambassadör