Läsplattor eller böcker och pennor – eller både och?

Sollentuna väljer läsplattor

De hamnade i hetluften i vintras och fick till och med utbildningsministern att känna sig ”provocerad” för att skolan valde surfplattor framför pennor i förskoleklass. Lärarna på Tegelhagens skola gillar att pröva nytt – men det kräver mod, rejäla resurser och en tydlig ledning.

Den borgerligt styrda kommunen Sollentuna har länge arbetat med att utveckla nya undervisningsmetoder. Tegelhagens skola var bland de första i landet att satsa fullt ut på digitala smartboards, datorer och surfplattor i undervisningen. Det har väckt mycket uppmärksamhet.

Helena Hurve: När det var väldigt mycket om oss på nyheterna kände jag inte igen bilden. Det tänker jag på själv nu när jag läser saker. Eleverna har blivit vana vid att många är här och tittar. Det får nog dem att känna att det vi gör här är viktigt.

Eva Ulmander: I det stora hela var det bra att det blev en diskussion. Vi står för det vi gör ändå och de allra flesta eleverna är jättepositiva. Ibland kan föräldrarna komma med lite frågor, men när vi förklarar litar de på oss.

Hur har elevernas läs- och skrivinlärning förändrats?

Ditte O’Connor: De vill skriva mer och tidigare nu än när vi inte hade tekniken. De vill göra serier av bilderna de tar. De ser när andra skriver och vill pröva själva.

Eva: Förut kanske någon fick sitta och traggla med att forma bokstäver och det blev inte så mycket text. Nu kan alla lyckas med att skriva meningar och tidigt få ihop en bok de är stolta över. De märker också när de stavar fel eftersom ordet blir understruket.

Helena: Min förra klass, som Anna-Lena har nu i trean, var först hos oss att ha en egen pc från förskoleklass. För dem var talsyntesen jättebra. De hörde vad de skrev, de kunde koppla de stora bokstäverna på tangentbordet till små bokstäver på skärmen och koppla ljuden till bokstäver.

Anna-Lena Stockselius: Jag kan inte säga att de är bättre läsare, men de tycker det är roligt och de är absolut inte sämre. De är betydligt duktigare än tidigare på  att formulera sig och skriva olika typer av texter. Det ser man tydligt.

Hur har diskussionen gått på skolan?

Ditte: Det svåra har varit alla tekniska problem. Det tog ofantlig tid i början att bara logga in.

Anna-Lena: Jag hörde aldrig att någon var skeptisk, men visst strular tekniken ibland. Samtidigt har vi haft det väl förspänt med många datorer och bra support, både teknisk och pedagogisk. Vi har känt från ledningen att de satsar ordentligt på projektet och oss i form av pengar, tid, resurser och utbildning.

Helena: Vår ledning är väldigt tydlig med vad vi ska göra. Det går inte att välja utan alla kör. Sen känns det som att alla här är intresserade av att lära sig nya saker.

Anna-Lena: Ja, man behöver inte byta jobb för utvecklas. Någon gång har man kanske tänkt: men gud, måste vi hoppa på det där också, men samtidigt är det väldigt roligt.

Teknik kostar pengar, vad får stå tillbaka?

Anna-Lena: Vi har väldigt lite läromedel och tänker man på vanliga läroböcker har vi minimalt. Vi har nog inga läromedel som eleverna ska skriva i. Vi har använt delar av läromedel för de äldre, men inte från pärm till pärm. Mer som uppslagsbok.

Ditte: Det blir mycket digitalt istället och så har vi kopieringsunderlag för elevernas olika behov.

Helena: Det känns väldigt skönt att inte behöva hinna med ett visst antal sidor i en lärobok hela tiden utan att istället jobba utifrån områden.

Vad har ni för råd till andra lärare?

Anna-Lena: Att prestigelöst kasta sig ut och prova. Att våga säga att man inte kan och våga dela med sig av grejer man har gjort, som är lite halvdana, så att andra kan göra dem lite bättre.

Ditte: Man måste våga testa. Det är ju inte så att man slänger ut allt gammalt. Vi jobbar ju traditionellt också.

Eva. Vi har ju jättemycket skönlitteratur – och pennor, ha ha.

Helena: Och så måste man ha stöd från ledningen. Vår rektor är tuff och säger att nu gör vi så här. Om några föräldrar gnäller så hanterar hon det. Annars skulle vi inte komma någonstans. Man kan inte lyssna på alla.

Alingsås tar ett steg i taget

Alingsås kommun, fem mil från Göteborg, har valt att skynda långsamt på den digitala fronten. Successivt ger de datorer till eleverna på högstadiet och gymnasiet.

Läsplattor och datorer är bra verktyg i skolan; som ett komplement till de vanliga läromedlen. Det tycker Lars Windisch, gymnasielärare på Alströmergymnasiet i Alingsås kommun.

– De digitala verktygen är bra när de används på rätt sätt. Jag tror att det är viktigt att se att det just är ett verktyg och inte lösningen på alla problem.

Han har sett utvecklingen i kommunen, som steg för steg satsar på en dator eller läsplatta till varje elev på högstadiet och gymnasiet.

– Jag ser att de allra duktigaste, de klarar sig alltid. De med riktigt svåra problem får också god hjälp med digitala verktyg. Men de övriga, som alla är ganska lättstörda, för dem har de digitala hjälpmedlen förstört mycket. Facebook och olika spel blir ytterligare en barriär för läraren att ta sig igenom.

Lars Windisch är noga med att poängtera att han inte är emot digitala hjälpmedel i skolan:

– Det handlar om jättebra verktyg men som i sig även är ett distraktionsmoment som stjäl uppmärksamhet, vilket man måste vara medveten om.

Han har även resonerat en del med sina elever om det här:

– Det finns alla åsikter bland dem men många tycker faktiskt att de hellre skulle haft datorerna i ett skåp eller på en vagn för att tas fram när de ska användas, snarare än att alltid ha dem framme. Och det här handlar ändå om en mycket duktig klass, men de ser ju att tekniken är en distraktion och att inte alla i klassen hänger med på samma sätt.

Hur har det gått med de ”vanliga” läromedlen när kommunen satsat digitalt?

– På min skola har man verkligen dragit ner på läromedelsbudgeten för att satsa på de digitala läromedlen, som är billigare. Men det är ju bara initialt eftersom nya licenser måste köpas varje år. Rent krasst finns det inte bra läromedel i alla ämnen heller.

Lars Windisch har varit lärare i 16 år och är även kommun-ombud för Lärarnas Riksförbund i Alingsås kommun.