”Låt kommunerna slippa ansvaret”

Att påstå att skolan som den fungerar idag är en kommunal verksamhet är en sanning med stor modifikation enligt oss. Per definition är det kommunen som har det yttersta ansvaret och som fördelar elevpengar vilket är grunden för skolornas verksamhet, men betyder det att kommunen bestämmer över skolan? Vi vill med denna artikel diskutera och problematisera huruvida kommunen i realiteten har ansvaret för skolan och dess framtida utveckling, eller inte. Enligt vår åsikt vore det bättre om det blev så att kommunerna kunde avlastas det ansvar som de så tydligt visat att de inte kunnat hantera. Redan idag kan man se att detta övertagande från kommun till statens sida börjat ske, i stor omfattning.

Förutom att fördela elevpengar bestämmer kommunerna också över när skolans terminer ska starta och avslutas. Vilket i sig på ett tydligt sätt visar hur kommunalt självbestämmande kan få helt onödiga konsekvenser för vanliga familjer. De familjer som har barn som går i skolan i olika kommuner kommer att ”drabbas” av kommunens val av datum för lov, terminsstart och terminsslut. Men i ärlighetens namn, kan man med fog påstå att det är viktigt för skolans verksamhet, elevernas resultat eller något annat för skolan väsentligt som helhet att eleverna i en kommun startar ett läsår den 17/8 medan grannkommunen börjar läsåret den 19/8 och slutar den 9/6 istället för den 8/6? En verklighet som föräldrarna får lösa för sina barn. Men varför ska de behöva göra det? Särskilt om man betänker att en av kommunerna i sitt beslut av läsårsdata tydligt poängterar i protokollet för beslutet att man tagit hänsyn till grannkommunerna!?! Nåja, detta är bara en detalj i det stora hela, även om påverkade familjer med all säkerhet tycker annorlunda. Vad skulle hända om vi valde att göra som Finland, som i övrigt lyfts fram som ett föregångsland inom skolan? Där är skolavslutningen lagstadgad.

 ”Läsårets skolarbete avslutas den sista vardagen vecka 22”

Om vi ska titta lite mer ingående på om skolan i realiteten är styrd av kommunal eller statlig verksamhet finns det flera frågor som alltför sällan syns i den dagliga debatten. Den kommunala skolverksamheten styrs av statliga styrdokument som den statliga myndigheten Skolverket ansvarar för. Den kontrolleras utifrån en annan statlig myndighet, Skolinspektionen. Där Skolverket bland annat ska fördela statsbidrag till kommuner eller skolor. Borde inte kommunen som behövde satsa redan ha gjort detta? Var inte det ett av argumenten för att kommunalisera skolan? Varför ska det finnas en statlig myndighet som fördelar resurser till kommuner när anledningen till att kommunalisera skolan var att kommunerna själva visste vad de hade för starka och svaga sidor och utifrån det skulle satsa så att skolan utvecklades? Vi föredrar Skolverket.

Som en del av detta har regeringen beslutat att Skolverket ska administrera hur karriärtjänster genom lektorer och förstelärare ska hanteras. Skolverket föreslås hantera nästa karriärtjänst i form av lärarlönelyft som ska kunna ge duktiga lärare i genomsnitt 3 000 kr extra per månad. Kommunerna kan välja vilka kriterier som dessa karriärtjänster ska ha, förutsatt att man uppfyller de övergripande statliga kriterierna, och sedan kommer kommunen inte att betala detta för det gör staten. En relevant fråga kan väl då vara vad kommunerna gör för att höja lärares status i form av högre löner när alla sådana åtgärder kommer via staten? Vi skulle gärna vilja veta hur många av Sveriges kommuner som kan hävda att de gjort lärarjobbet till en karriärtjänst, utan statliga bidrag? I Statskontorets uppföljning av karriärtjänstreformen framkommer att en majoritet av lärarna är missnöjda. Inte med karriärtjänsterna i sig men på det sätt på vilket kommunerna, och andra huvudmän, valt att genomföra den.

“Orsaken till missnöjet är bland annat att det är otydligt på vilka grunder karriärtjänsterna tillsätts, samt att det är oklart vad förstelärarnas uppdrag innebär.”

Om vi fortsätter att titta på satsningar på skolan så hade så gott som alla kommuner i Sverige en eller flera så kallade matematikutvecklare för ett antal år sedan. Det vill säga så länge kommunerna fick statliga bidrag från detta. Vi kommer så väl ihåg när Anders Palm på Skolverket vid en konferens sa att det ska bli intressant att se vad som händer när dessa bidrag försvinner. Facit ser vi nu. Matematikutvecklare är en utrotningshotad art, i bästa fall. Förmodligen är den redan utrotad. Har kommunerna tagit sitt ansvar för skolutvecklingen?

Efter matematikutvecklare kom matematiksatsningar i olika varianter som gav Sveriges skolor stora möjligheter att utveckla undervisningen inom matematikämnet. Detta följdes av något som heter Matematiklyftet, en fortbildningsinsats som skulle omfatta alla som undervisar i matematik. Dessutom har andra satsningar som Lärarlyftet, Läslyftet, Naturvetenskap- och Tekniksatsningen gjorts. Nu ska dessa satsningar bli delar av Skolverkets nationella skolutvecklingsprogram som från och med i år kommer att ha en budget på ca 140 miljon per år. Sammantaget handlar detta om gigantiska satsningar i miljardklassen, som staten stått för. Och under tiden har kommunerna satsat på… ja, vad har de satsat på? Hur många av Sveriges kommuner kan visa att de själva satsat på ett medvetet sätt med en i jämförelse åtminstone ansenlig summer på ett, eller flera andra ämnen utan statlig hjälp. De lär vara lätt räknade, om man behöver räkna överhuvudtaget. Vi är glada om vi har fel, tyvärr förväntar vi oss inte någon glädje i det avseendet.

När man var lärare i början av 1990-talet så ordnade kommuner gemensamma fortbildningsdagar för alla lärare, varför är det inte så idag? Vem är det egentligen som är ansvarig och vem är det egentligen som tar ansvar för lärares fortbildning. Vi är djupt oroade för att det finns kommuner som inte har en långsiktig ekonomiskplan och/eller långsiktig fortbildningsplan för hur kommunens lärare ska få ökad kompetens för att kunna höja kommunens och därigenom Sveriges resultat. Kommunaliseringen har lett till ökad ojämlikhet mellan var i landet man får sin utbildning. Det är enligt oss ovärdig ett land med våra resurser. Skolan är för viktig för att hanteras av kommunala hobbypolitiker, den måste vara statlig.

Ett av de senaste statliga uppdragen kommer från delbetänkandet från Digitaliseringskommissionen (SOU 2015:28) som lett till Skolverkets uppdrag att se över hur IT används och bör användas i skolan.

”Strategierna ska innehålla målsättningar och insatser för att stärka förutsättningar för en likvärdig tillgång till it inom skolväsendet.”

(Regeringen, Utbildningsdepartementet U2015/04666/S)

Rubriken är att det är ett nationellt uppdrag att föreslå nationella it-strategier för skolväsendet.

”För att ge alla huvudmän och skolor möjlighet att utvecklas och förbättras inom en rad olika områden gav regeringen i juli 2015 Skolverket i uppdrag att ta fram och genomföra nationella skolutvecklingsprogram (U2015/03844/s m.fl.).”

(Regeringen, Utbildningsdepartementet U2015/04666/S)

Så vår fråga kvarstår, är skolan en statlig eller kommunal verksamhet? Eftersom staten i allt väsentligt styr över verksamheten är det hög tid att inse att kommunaliseringen var ett misstag som drabbat skolan på ett ovärdigt sätt. Skolans ansvar måste tas över av staten för att trygga likvärdighet och trygghet för alla, oavsett vem man är eller var man bor!

Per Berggren – förstelärare Ma/NO, FFM LR

Maria Lindroth – förstelärare Ma/SO, Lokalombud LR

Monica Widstrand – Sv/En-lärare, biträdande kommunombud LR Botkyrka