”Låt lärarna få undervisa”

När en grupp forskare vid Lunds universitet skulle titta på arbetsbelastningen för anställda inom vården valde de att ha lärare som referensgrupp, med antagandet att deras arbetsbelastning inte borde vara så tung. 

Det visade sig vara tvärtom – lärarna hade i större utsträckning smärtor i armar, axlar och rygg. 

Problemen kunde inte förklaras med ett fysiskt tungt arbete, utan var i stället kopplade till en krävande psykosocial arbetsmiljö. 

– Vi fick tydliga resultat på att lärare har större besvär än andra inom offentlig sektor, men de blir inte sjukskrivna. Diagnoserna var inte så allvarliga som de kan vara inom vården, men de var mer generellt spridda. Det rörde spänningar och stressymtom som gav uttryck i ont någonstans, säger Johanna Alkan Olsson, lektor och föreståndare för Arbetsmiljöhögskolan vid Lunds universitet.

Forskningsresultaten var för anmärkningsvärda för att hon och hennes kollegor skulle kunna släppa dem. Det behövdes fördjupade studier av lärarnas arbetsmiljö, ansåg de.

Med pengar från Kommunförbundet i Skåne fick Johanna Alkan Olsson i uppdrag att sammanställa en litteraturöversikt av befintlig forskning om lärares och skolledares psykosociala arbetsmiljö, eftersom de i högre utsträckning än andra yrkesgrupper upplever höga krav, tidspress och stress. 

– Jag är förvånad över att det inte finns mer forskning om lärarnas arbetsmiljö. I tio år har vi hört oroväckande rapporter från skolan och då förvånar det mig att det inte finns fler övergripande svenska studier, som försöker sammanställa och förstå situationen. Forskningen är väldigt splittrad och disciplinär. 

Johanna Alkan Olssons litteraturstudie ”Forskning om skolledares och lärares psykosociala arbetsmiljö 2000–2012” publicerades i somras. 

I den konstaterar hon att påfallande många förutsättningar i lärarnas arbetsmiljö har förändrats sedan 1970-talet. Från 1990-talets effektiviseringar till ökade krav på individuellt ansvar och flexibilitet, ändringar av betygssystem, nya läroplaner och nytt huvudmannaskap.

– Tidigare var staten tydlig huvudägare av skolorna. I dag är det fortfarande staten som är beställare och som bestämmer vad som ska göras, men på grund av kommunaliseringen har kommunen tagit över en del av rollen. Det tror jag är en av de springande punkterna, att det är otydligt. De som sitter på kommunerna har inte alltid koll på att det faktiskt inte är de som bestämmer vad innehållet och målen ska vara. Olika kontrollmekanismer läggs på utöver det som ska rapporteras statligt, menar Johanna Alkan Olsson.

I litteraturstudien konstateras att lärarnas administrativa arbetsbörda har ökat: ”Kraven på internt kvalitetsarbete, uppföljning och utvärdering samt pedagogisk dokumentation har successivt förstärkts. Parallellt har den statliga skolinspektionen vuxit i omfång.”

– Det finns ingen forskning kring detta, men när man tittar på vad lärare klagar på så handlar det mycket om rapportsystem som ska fyllas i. Det är inte bara saker som ska redovisas till staten, utan även kommunala pålagor. Det blir en överbelastning på lärarna. 

Att läraryrket har tappat i status, samtidigt som elevers och föräldrars värderingar har förändrats de senaste decennierna bidrar också till en mer pressad arbetsmiljö.

– Föräldrarna lägger sig i, har åsikter och kan ibland vara ganska aggressiva. Lärarna upplever det som jobbigt och svårt att hantera. Det skedde inte tidigare. 

Om lärarna har en bra arbetsmiljö och det finns en fungerande skolorganisation så främjas också elevernas lärande, menar Johanna Alkan Olsson.

– Det blir tydligare för eleverna vart de är på väg. Många lärare vill ha mer tid för eleverna. Det är det som är roligt och gör att man går till jobbet. Som lärare i dag står man väldigt ensam.