Låt misslyckanden bli något positivt

Det är klassens första lektion med Åsa Edenfeldt efter sommarlovet. Eleverna kommer i tid, hälsar glatt på henne och småpratar sinsemellan, men tystnaden lägger sig snabbt när de fäller upp sina bärbara datorer. Svenska 3 har rykte om sig att vara en svår kurs och en viss nervositet märks i luften.

– Många lärare har elever som är rädda för att misslyckas och då kommer Carol Dwecks tankar om att det är okej att inte prestera perfekt hela tiden in bra. Jag har en del elever som är vana att få A i betyg. På gymnasiet höjs nivån och om de då börjar stöta på problem kan det bli svårt – en del kopplar misslyckanden till den egna personen, säger Åsa Edenfeldt, som undervisar i svenska och psykologi på Täby Enskilda Gymnasium norr om Stockholm, där antagningspoängen är höga och studiemotivationen likaså. 

Åsa, som är förstelärare, har ett starkt engagemang för läsundervisning. När hon fördjupade sig i läsutveckling fick hon upp ögonen för Barbro Westholms och norska Astrid Roes forskning, och för några år sedan fick hon även höra talas om den amerikanska psykologiprofessorn Carol Dweck. 

Åsa Edenfeldt tycker att Dwecks rön om statiska och dynamiska mindsets, framåtsyftande återkoppling och inställning till utmaningar, ansträngning och misslyckanden går bra att applicera i ett svenskt klassrum.

– Jag vill inte framstå som Dweck-frälst, men jag tycker att hennes forskning smälter bra in som en tårtbit av flera i min undervisning och den hänger också väl ihop med den formativa bedömningen. Jag har funderat mycket på hur jag formulerar återkopplingen till eleverna, så att det är utvecklingen framåt som hamnar i fokus, säger hon och fortsätter:

– Jag gillar också kopplingen till att eleverna ska ta ansvar för sitt eget lärande, att det ska finnas en process, reflektion och återkoppling. Det gäller att skapa bra möjligheter för utveckling.

Åsa upplever att vissa elever är rädda för att bli bedömda för precis allt de gör. Många vill visa upp ett perfekt slutresultat, men inte att vägen dit kan ha varit kämpig.

– Mina elever har digitala portföljer och jag har insyn i det de gör under arbetets gång. Jag har fått vara väldig tydlig med att det finns bedömningsfria zoner, säger Åsa, som ser det som en viktig uppgift för henne som lärare att utmana eleverna – både för att få dem att göra framsteg i lärandet, men också gällande hur de ser på sig själva. 

Under sina 15 år i yrket har hon stött på många elever som har en statisk syn på sig själva och säger saker som att ”jag är inte en person som läser böcker” eller ”jag kommer aldrig att våga tala inför en grupp”.

– Jag brukar inte prata med mina elever om Carol Dweck för jämnan, men jag tror att många vid det här laget vet vad ett statiskt respektive dynamiskt synsätt är. Det är viktigt att jag som lärare skapar ett klassrumsklimat där ”misslyckanden” är tillåtna och kanske till och med ses som något positivt. Det är annars lätt att elever som är rädda för att misslyckas väljer enkla uppgifter för att det är tryggt, säger hon.