Sverige kan lära – en del – av Kina

Sedan den svenska Pisa-kraschen och Ostasiens triumf i densamma, har svensk skoldebatt mer och mer börjat låta som en inverterad version av Pink Floyds gamla låt ”Another brick in the wall”. 

Numera sjunger kören för den auktoritära pluggskolan: ”Yes, you need some education. Yes, you need thought control. Nothing wrong with some dark sarcasm in the classroom. Hey, teachers! Don’t leave them kids alone! All in all, we just need another brick in the wall.”

Så kan Sverige lära av Kina? Svaret är ja, men vi varken kan eller bör kopiera Kinas system rakt av.

Här är några punkter.

1. Vidareutbildning lönar sig.

Högpresterande kinesiska skolor viker självklart kontinuerlig tid för vidareutbildning av lärare. Man studerar och lär sig av andra framgångsrika lärare. Men samtidigt får man inte glömma att vi nu pratar om storstädernas skolor med elever från över- och medelklass. Migrantarbetarnas barn, vars föräldrar kommer från landsbygden, är diskriminerade här.

En annan sida av det kinesiska skolsystemet är klasser med 50 elever i snitt, och stenhård tidig utslagning. På landsbygden förvaras barnen ofta på sämre internatskolor, skilda från sina föräldrar som jobbar i städer som Shanghai.

2. Flit lönar sig. 

Övning ger färdighet, och den som studerar mycket lär sig att det krävs ansträngning för att lyckas. Att svenskarnas Pisa-fiasko kan förklaras av att de ansträngde sig betydligt mindre än eleverna i andra länder är mer alarmerande än okunskap. Slöhet är ett större problem än dumhet.

Men: Hela målet med kinesisk utbildning är att prestera på ett test – inträdesprovet till universitetet. Det målet tar över elevens hela liv. Helger, fritid – allt går till extraklasser och ett brutalt pluggande som för många varken ger tid till vänner, sport eller romantik. Den som ägnat sina formande år till att enbart plugga kanske inte blir socialt intressant eller en psykiskt välförankrad person – eller ens användbar på arbetsplatser.

 3. Föräldrar är lika viktiga som skolan. 

Kinesiska föräldrar ser inte skolan som en serviceinrättning. I stället ser de sig själva som den viktigaste faktorn för att barnet ska kunna tillgodogöra sig skolan. Kinesiska föräldrar tenderar att peppa och pressa barnet att förbättra sig själv i stället för att skylla dåliga resultat på skolan eller läraren.

4. Utantillinlärning har sina fördelar. 

Även om all världens kunskap finns en knapptryckning bort är förmågan att lära utantill viktig, inte minst för språk som kinesiska. Det tråkiga pluggandet måste tyvärr uppvärderas i Sverige. Sverige bör undvika att stirra oss blinda på test. Shanghai stad har satsat målmedvetet på att prestera på Pisa-testet, och blev också bäst i världen.

Kina dominerar också guldligan på OS genom att välja ut barn på dagis med lämplig kroppsform för gymnastik och tyngdlyftning. Massidrotten lyser däremot med sin frånvaro och landet har mest diabetes i världen. 

Låt Sveriges Pisa-fiasko vara en indikator på låga mattekunskaper, inte ett problem i sig. 

Kom också ihåg att det går att fuska på test, och även i den grenen varken kan eller bör Sverige slå Kina. Sveriges styrka har aldrig varit vår ytterst medelmåttiga elit. Det har varit, och bör förbli, förmågan till samarbete och att lyfta bredden.

Skapa ”another brick in the wall”. 

Bara genom att bevara och utveckla fritt tänkande, i kombination med disciplinerat arbete, kan Sverige hoppas på att fortsätta kunna konkurrera med Kina i framtiden.

/Ola Wong, journalist och författare