”Legitimation höjer yrkets status”

I maj 2012 tog Lärarnas Riksförbund ett kongressbeslut om att verka för legitimation för studie- och yrkesvägledare. 

– Det är viktigt med legitimation för det skulle stärka vår profession. Till exempel skulle det kunna förhindra att arbetsgivaren anställer obehöriga vägledare. Det förekommer och det tycker vi inte om, säger Catharina Niwhede, studie- och yrkesvägledare och ledamot i förbundsstyrelsen.

Hon drar en parallell till lärarlegitimationen som lett till att kommunerna nu skärpt sig en hel del vad gäller vem man anställer som lärare. 

– Det händer att lärare, som inte alls har vår utbildning, placeras som studie- och yrkesvägledare och det är inte bra. Lärarna blir jättearga om det kommer någon obehörig och tar över undervisningen men de förstår inte alltid att vi känner likadant kring vår profession.

Catharina Niwhede tror också att en yrkeslegitimation skulle höja yrkets status. 

– Då skulle man kanske få kommunerna att förstå hur viktig vägledningen är. När en rektor lägger budget idag så är studievägledningen ofta något som kommer i sista hand.

Hon tillägger att kommunerna inte alltid vet vad vägledarna egentligen gör och man saknar kunskap om hur mycket pengar kommunen skulle kunna spara på att öka timmarna vägledningen på en skola och på så sätt förhindra avhopp till exempel.

Men vägen till legitimation är inte enkel. 1992 tog fackförbundet beslut om att driva frågan om lärarlegitimation. Nästan 20 år senare, 2011 klubbades frågan igenom i riksdagen. Att verka för en vägledarlegitimation måste ses som ett långsiktigt arbete menar, Catharina Niwhede. Och frågan måste utredas ordentligt.
 
– En legitimation måste vara kopplad till en myndighetsutövning eller ett ansvar som göra att man också kan förlora legitimationen. Om legitimationen ska ha någon som helst betydelse så måste man också kunna förlora den.

Det måste alltså finnas ett tydligt avgränsat område eller arbetsuppgift där professionen har ett tydligt ansvar och det ansvaret ska kunna kopplas till den individuella studie- och yrkesvägledaren. Det är detta vi nu måste diskutera inom kåren, säger Catharina Niwhede.  

Hur ligger ni till idag?
– Jag ska ärligt säga att vi inte har hunnit så långt. Jag diskuterar frågan när jag träffar studie- och yrkesvägledare runt om i landet.  Sen måste vi ta det i förbundsstyrelsen och kanske måste en tjänsteman utreda saken. Det är inte en helt enkel fråga.

Vilka andra frågor har ni på agendan just nu?
– Den nationella kunskapsskolan är lika viktig för oss som för lärarna. Då kunde man kanske få till en bättre styrning av vägledningen genom att staten till exempel bestämde en lägstanivå för vad en elev har rätt till när det gäller studie- och yrkesvägledning.