Lektorer – ett slag i luften

Vi som skrivit denna artikel, lärare från Umeå i norr till Ystad i söder, har haft förmånen att gå en statligt och kommunalt finansierad forskarskola i historia och historiedidaktik vid Lunds universitet och Malmö högskola. Syftet har varit att vi ska återvända till våra skolor för att där tillträda lektorstjänster. Genom vår forskarutbildning förväntas vi kunna förverkliga viktiga mål i den nya skolan, som att höja kunskapsnivån och tillföra undervisningen en vetenskaplig grund.

Ännu ett år efter avklarad examen kan vi konstatera att ingenting har hänt på lektorsfronten. Vi är tillbaka i våra gamla tjänster, i flera fall med ökad arbetsbörda och negativ löneutveckling. Vi kan alla vittna om en påtaglig brist på intresse från rektorer och utbildningsförvaltningar.

För att kunna förverkliga intentionerna med den nya skolan anser vi att vi borde få ordentligt med utrymme i våra tjänster, minst tjugo procent, till att upprätthålla en levande kontakt med universitet och högskola. Det borde vara självklart för oss att kunna gå på seminarier och bedriva egen forskning. Genom att hålla oss à jour med forskningsfronten skulle vi kunna arrangera kvalificerad fortbildning för våra kolleger och låta våra elever möta en hög och ständigt uppdaterad kunskapsnivå.

Detta vårt förslag ligger väl i linje med det övergripande syftet med den nya skolan. Det är ju allmänt känt att denna har införts för att åtgärda problemet med svenska elevers otillräckliga kunskaper. För att de ska bli bättre rustade inför högre studier och kommande yrkesliv har därför nya läroplaner införts, där ämnenas roll och kunskapernas betydelse inskärpts. Av samma anledning har kunskapskraven på lärarutbildningen också höjts.

Mot bakgrund av dessa reformer blir de exempel på lektorsuppgifter som våra arbetsgivare nu presenterar för oss lite märkliga. I stället för att ta fasta på vår ämnesspecifika forskarkompetens försöker de styra in oss på andra verksamheter. Vi föreslås därför ägna oss åt sådant som ”kvalitetssäkring”, ”programutveckling” eller diverse ämnesövergripande projekt. Vi menar att denna utveckling rimmar illa med avsikten bakom den statliga satsningen på forskarutbildade lärare.

Runtom i landet pågår det diskussioner kring lektorernas plats och roll i skolan. Det stora problemet, som vi ser det, är att våra arbetsgivare helt enkelt inte vill satsa på lektorer. Detta motstånd från rektorer och utbildningsförvaltningar kan märkas i framför allt tre avseenden.

För det första anser de att de inte kan skjuta till pengar till lektorat (även när de får besked om att statliga pengar kommer att utgå till just detta). För det andra, om lektorat nu kommer på tal, vill de ofta ge tjänsten en annan inriktning än vad som motsvarar lektorns specifika kompetens. För det tredje är de inte beredda att avsätta särdeles mycket tid till lektorsuppgifter. Tio procent är en ofta hörd maximigräns. Det är vår bedömning att istället tjugo procent borde utgöra en minimigräns.

En snabb genomgång av situationen i hela landet ger vid handen att det tyvärr finns få positiva exempel att visa upp. Ett undantag är kunskapsstaden Uppsala där det gjorts storsatsningar på att inrätta tydliga och attraktiva lektorat, knutna till ämnet och med förväntan om att lektorn ska bedriva forskning värd namnet. På andra håll ser det dessvärre mörkt ut.

Vi vill avslutningsvis ge uttryck för vår förvåning över att den utbildning vi har fått inte tas till vara. En stor statlig satsning riskerar därför nu, då den möter den kommunala skolverkligheten, att bli ett slag i luften. Med alla mått mätt är detta inget annat än ett rent slöseri. Vi frestas därför att dra slutsatsen att de reformer som nu görs för att förbättra svensk skola är alltför viktiga för att överlåtas på kommunerna.

Valter Lundell, Lund         
Per Höjeberg, Stockholm
Marianne Sjöland, Lund
David Rosenlund, Malmö
Ingmarie Danielsson Malmros, Höganäs
Fredrik Alvén, Lund
Per Gunnemyr, Gävle
Maria de Laval, Norrköping
Axel Hultman, Helsingborg
Arndt Clavier, Malmö
Steven Dahl, Stockholm
Magnus Grahn, Malmö
Anna Nordqvist, Eslöv
Bo Persson, Osby
Lars Andersson, Eslöv
Martin Wilson, Linköping
Cathrin Backman Löfgren, Umeå
Malin Ohlin, Sölvesborg
Kerstin Berntsson, Halmstad
Joakim Glaser, Ystad
Henrik Skrak, Malmö