Kamp mot klockan grafik
Foto: Erik Nylund
Skolans ödesfrågor

Likvärdighet: ”Snart har vi två parallella skolsystem”

Flera av punkterna i januariavtalet handlar om skolan. Men inte om den växande segregationen som tillsammans med lärarbristen, den bristande likvärdigheten och nedskärningarna är en av den svenska skolans ödesfrågor.
– Tyvärr är segregationen oberörbar i dagens politiska klimat, vilket är mycket bekymmersamt, säger skolexperten Per Kornhall.

Författaren och skolexperten Per Kornhall, som tidigare bland annat arbetat som undervisningsråd på Skolverket, berättar att han är kluven till januariavtalets skoldel.

– En del av punkterna är både rimliga, viktiga och bra och bygger på god kunskap och forskning. Ett sådant exempel är att övergå till ämnesbetyg på gymnasiet. Andra är inte alls genomtänkta. Bitvis är januariavtalet en önskelista som har accepterats under nattmangel eller något liknande.

– Jag skulle önska mig att beslut om förändringar i skolan togs fram på annat sätt än genom den här typen av önskelistor.

Per Kornhall.
Per Kornhall. | Foto: Magnus Glans

Per Kornhall säger att det mest intressanta i januariavtalet är punkten om att det ska tas fram ett beslutsunderlag som kan skapa förutsättningar för statligt huvudmannaskap för skolan.

– Det har förflyttat frågan på ett väldigt dramatiskt sätt. Samtidigt finns det andra delar i överenskommelsen som är mycket märkliga. En sådan är skrivningen om att ”inkluderingstanken har gått för långt”. Vad menar man med det? Vi har undertecknat internationella konventioner om inkludering. Dessutom är det en grundläggande tanke i ett demokratiskt samhälle att vi ska kunna vistas i samma rum. 

Vad är det som saknas?

– Etableringsfriheten för friskolor och segregationsproblematiken. Trots att en massa experter, myndigheter och organisationer har lyft fram segregationen som en av de absolut viktigaste frågorna, är den oberörbar i dagens politiska klimat och det är mycket bekymmersamt.

– Snart måste man börja bli intresserad av det verkliga tillståndet i Skolsverige i stället för att fortsätta att leva i ideologiska drömmar.

Även docent Helena Holmlund vid Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering (IFAU) lyfter fram skolsegregationen som en mycket viktig framtidsfråga.

– Vill vi att skolan ska vara en mötesplats för barn från olika bakgrund, miljöer, förutsättningar och erfarenheter måste man göra en översyn av hur fördelningen av skolplatser går till. De urvalsgrunder som finns i dag, med närhetsprincip och kötid, leder till en segregerad skola.

– Urvalsgrunder kan ändras i takt med att samhället förändras. Det finns många internationella erfarenheter och exempel att titta på när det gäller att skapa urvalsgrunder som ger en mer blandad skola. 

Det var många som blev upprymda när resultatet av Pisa 2018 presenterades i början av december förra året. Utbildningsminister Anna Ekström (S), till exempel, beskrev dagen som en glädjens dag.

– Jag är så glad för alla elever, lärare och rektorer som har kämpat och lyckats höja resultaten i alla de här ämnena. De ska vara stolta i dag, sa hon. 

Utan tvekan har resultaten vänt uppåt i Pisa. De svenska resultaten i läsförståelse, matematik och naturvetenskap, som är det som Pisa mäter, är nu tillbaka på samma nivåer som 2006, det vill säga innan nedgången började och över OECD-genomsnittet.

Men Pisa 2018 visar också:

  • Jämfört med Pisa 2015 har spridningen mellan hög- och lågpresterande elever i läsförståelse ökat.
  • Elever med utländsk bakgrund uppnår i genomsnitt sämre resultat än elever med inhemsk bakgrund, även om man tar man hänsyn till elevernas socioekonomiska bakgrund och enskilda skolors socioekonomiska sammansättning.
  • Resultatskillnaderna mellan elever med inhemsk bakgrund och elever med utländsk bakgrund är större i Sverige än i övriga OECD.  
  • Det svenska skolsystemet är mindre likvärdigt än skolsystemen i de övriga nordiska länderna.
  • Elever som går i skolor med en mindre gynnsam socioekonomisk elevsammansättning riskerar att få sämre undervisning. 
  • Rektorer i svenska skolor med en mindre gynnsam elevsammansättning uppger i Pisa-enkäten att de har större problem med lärarrekrytering och lärares kompetens och förutsättningar än kollegor i andra skolor. Andelen behöriga lärare är också lägre på dessa skolor. 

Vilket annat land som helst hade gjort något åt skolans likvärdighetsproblem.

På grund av en stor andel nyanlända var det i Pisa 2018 en betydligt större andel elever i Sverige som exkluderades från att delta i undersökningen jämfört med tidigare mätningar.

– Att vi enligt Pisa 2018 har stora likvärdighetsproblem trots att en relativt stor grupp elever tagits bort från undersökningen innebär att de verkliga problemen är ännu större. Det här är ju elever som finns i den svenska skolan, säger skolexperten Per Kornhall.

– Den svenska skolans likvärdighetsproblem har varit kända länge. Vilket annat land som helst hade gjort något åt dem. Men i och med att vi har släppt kontrollen över skolan i så stor utsträckning som vi har gjort, har vi inget att skruva på längre.

Häromåret fick Björn Åstrand regeringens uppdrag att ta fram förslag på hur det svenska skolsystemet ska kunna bli mer likvärdigt ”genom minskad skolsegregation och förbättrad resurstilldelning”. Förslagen ska presenteras om några månader.

– Det måste bland annat till en tydligare statlig finansiering och styrning som säkerställer att skolor i utsatta områden får förutsättningar att genomföra en med andra skolor likvärdig undervisning, säger Per Kornhall. 

I de större städernas förortsområden?

– Ja, men det handlar också om mindre kommuner som Fagersta, Hultsfred och andra som kan ha 30–40 procent nyanlända elever i sina skolor. De kommunerna har inte muskler att svara upp till de utmaningar som de har fått på grund av nationella regler kring invandring, säger Per Kornhall. 

Han menar att även det fria skolvalet behöver förändras för att segregationen ska minska och likvärdigheten öka.

– Ska vi ha kvar skolvalet måste det bli ett bättre system än vad vi har i dag. Även friskolornas etableringsfrihet behöver ses över.

Det innebär i praktiken olikvärdiga villkor.

Helena Holmlund, IFAU.
Helena Holmlund, IFAU.

Forskaren Helena Holmlund vid IFAU tror att frågan om skolans finansiering kommer att öka i betydelse, inte minst ur likvärdighetshänseende.

– Det blir allt tydligare att kommunerna har olika ekonomiska förutsättningar, men också att det skiljer hur man fördelar pengar och i vilken omfattning man vill omfördela och kompensera svagare skolor. 

– Till det ska läggas att dagens system med olika statsbidrag som kommunerna kan söka gynnar kommuner som har en infrastruktur som gör att man klarar av att söka bidragen eller som själva kan vara med och delfinansiera olika satsningar, vilket ofta krävs för att få del av pengarna.

Enligt januariavtalet ska det råda lika villkor för privat och offentligt drivna skolor.

– Det innebär i praktiken olikvärdiga villkor eftersom kommunerna har helt andra skyldigheter än friskolorna, till exempel när det gäller att ta över friskolornas elever om en friskola går i konkurs eller elever väljer att sluta, säger Marcus Larsson på tankesmedjan Balans.

Vad bör man göra?

– Hela styrsystemet behöver förändras. Vi har fått en marknadsskola med elever och föräldrar som kunder. Friskolor försöker hitta olika sätt att locka till sig elever som är mindre resurskrävande. Snart kommer vi att ha två parallella skolsystem om vi låter detta ha sin gång. Ett system för de som är insatta, pålästa och klarar av ett tuffare tempo och ett för övriga, säger Marcus Larsson.

Kommentera

LÄRARNAS RIKSFÖRBUND

Box 3529
103 69 Stockholm
Sveavägen 50

SKOLVÄRLDEN

Box 3265
103 65 Stockholm