Likvärdigheten brister på många plan

Likvärdighet var temat på tisdagens konferens, arrangerad av de båda lärarförbunden tillsammans med LO, där en rad personer, från politiker till forskare, lyfte frågan ur olika aspekter. Jonas Vlachos, professor i nationalekonomi, Sten-Bertil Olsson, forskare i företagsekonomi och Åse Hansson, doktor i pedagogik, analyserade på scenen orsaken till den bristande likvärdigheten.

– Vi ser stora brister, framförallt vad gäller resultatskillnader mellan skolor. Föräldrars bakgrund förklarar allt mer. Det ser jag som ett tecken på att skolan inte klarar av sitt kompensatoriska uppdrag, sa Åse Hansson.

Jonas Vlachos instämde i att resultatskillnaderna mellan skolor ökat men menade att det verkar bero på att den sociala segregationen ökat. Det är svårare att säga om det finns skillnader därutöver, menade han.

–Vi ser en kraftig social skillnad mellan skolor, egentligen är det förbluffande att vi inte ser än större skillnader i resultat, sa han och tillade.

– Ett annat problem är att betygsättningen inte är likvärdig. Vi vet att det är stora skillnader i vilka kunskaper eleverna har med sig trots att de har samma betyg.

Han lyfte två grundläggande orsaker till att skolsegregationen ökat – skolval och boendesegregation. Han menade också att den upplevda skillnaden mellan skolor kan bli självgenererande.

– Om föräldrar tror att det är stora skillnader mellan skolor blir det viktigare att välja att rätt skola.

Åse Hansson lyfte en annan aspekt: pedagogisk segregation.

– Forskning visar att det under senare år skett en pedagogisk segregation – undervisning som vi vet är framgångsrik förekommer oftare på skolor där föräldrar har hög utbildningsbakgrund. På skolor där eleverna har tuffare förutsättningar få eleverna i högre utsträckning ”jobba i egen takt” och med eget arbete. Det vi vet är framgångsrik undervisning i matematik sker mer sällan på skolor där elever har stora behov av stöd. Orsaken är skillnader i lärarkompetens.

Samtidigt har elevernas resultat i matematik sjunkit på alla nivåer, kommenterade Jonas Vlachos.

– De starkaste eleverna har kanske fallit mest. Det är en paradox. Det finns mycket forskning som visar att lärares ämneskunskaper är viktiga för hur det går för eleverna, att rekryteringsunderlaget är bättre för starkare skolor och att det där bedrivs bättre matematikundervisning. Det borde slå igenom mer, i stället faller starka elever mest i mätningar. Det är svårt att förklara.

Han konstaterade att det är svårt att mäta skolframgång.

– Skolresultat som mätinstrument är besvärligt i Sverige eftersom det finns en stor diskrepans i hur vi bedömer nationella prov och sätter betyg. Det är problematiskt. Det är svårt att fånga begreppet skolkvalitet på ett bra sätt

Vilka lösningar såg de då?

–  Det är svårt att upprätta likvärdighet i ett segregerat samhälle. Jag tror att man måste göra något åt urvalssituation till skolan. För fristående skolor borde alla som valt skolan kunna lottas så att inte den som är snabbast vinner. På kommunala skolor måste man jobba med upptagningsområden och jag tror att man måste se över den fria etableringsrätten, sa Jonas Vlachos och tillade:

– Det är centralt att styra upp betygsättningen. Det är en reell likvärdighetsfråga.

Åse Hansson menade att den sociala differentieringen är roten till mycket bekymmer när det kommer till likvärdighet.

– Det viktigaste är hur man tänker motverka den och hur man ska minska den pedagogiska segregationen. Vi måste hitta mekanismer så att pedagogiken blir likvärdig, så att de elever som i hög utsträckning behöver god undervisning också får det.