Ljudmiljön i klassrummen måste diskuteras

Pisa-rapporten har diskuterats flitigt i medierna och frågan om varför Sverige halkar efter när det gäller elevers kunskapsinhämtning har ställts. Förklaringar som använts är bland annat betygssystemet, läroplanen och bristen på behöriga lärare, särskilt i naturvetenskapliga ämnen.

Men det kan finnas andra bakomliggande delförklaringar till varför svenska elever presterar allt sämre på Pisa-provet.

Många av landets skolor byggdes på 1960- och 1970-talen, och det finns många exempel på skolor som är betydligt äldre än så. Skolorna och klassrummen är anpassades efter undervisningssituationen vid den tidpunkten. Sedan dess har pedagogiken förändrats. I lokaler som byggdes för att eleverna skulle sitta tysta och få katederundervisning, bedrivs nu grupparbeten. När många människor pratar samtidigt påverkas ljudnivån av rummets akustiska egenskaper. Dagens pedagogik kräver en annan rumsakustik än den traditionella katederundervisningen. Därför är det i dag svårt att undervisa i ett klassrum som byggdes för 30 år sedan.

En annan orsak till den dåliga ljudmiljön är att vi sällan kontrollerar akustiken när en skola är färdigbyggd, så även nybyggda skolor kan ha brister i ljudmiljön. Flera studier vid Högskolan i Gävle har visat att i klassrum med dålig ljudmiljö försämras minne och inlärning eftersom elevernas arbetsminne är fullt upptaget med att urskilja lärarens röst i bakgrundsbruset.

Att höra vad läraren säger är en förutsättning för bra kunskapsinhämtning. Ändå uppfyller majoriteten av klassrummen inte Boverkets krav på en acceptabel ljudmiljö.

Elever som inte har svenska som förstaspråk har ett större behov av en bra ljudmiljö för att kunna höra, förstå och lära sig av vad som sägs i klassrummet. Frågan om en bra ljudmiljö är med andra ord en jämställdhetsfråga, då alla elever inte ges samma förutsättningar att tillgodogöra sig undervisningen. 

Det är skolornas huvudmän, kommuner och privata undervisningsföretag som ansvarar för att det går att bedriva en god undervisning med avseende på ljudmiljön. Ytterst är det rektorerna som är ansvariga för elevernas och lärarnas arbetsmiljö. Men frågan riskerar att hamna mellan stolarna. Arbetsmiljöverket tittar på om arbetsmiljön är skadlig för hörseln, inte om studiemiljön är bra ur akustisk synpunkt. Inte heller Skolverket tittar inte på om lokalerna har en bra eller dålig ljudmiljö. Kommunernas byggnadsnämnder borde därför ställa krav på att det vid besiktningen av nybyggnation och vid ombyggnad av skolor görs en fysisk mätning av akustiken och att acceptabla värden måste uppnås för att skolan ska få tas i drift.

En bristande ljudmiljö är naturligtvis inte den enda och hela förklaringen till Sveriges försämrade Pisa-resultat. Men det är en bakomliggande faktor som behöver föras fram i diskussionen. Lärare och elever saknar i många svenska klassrummen den goda ljudmiljö som är en grundläggande förutsättning för att förmedla och inhämta kunskap. Då hjälper det inte att förändra betygssystemet eller läroplanen. En förbättrad ljudmiljö kan även bidra till att fler vill bli lärare – något som Sverige verkligen behöver.

/Stig Arlinger, professor emeritus, teknisk audiologi vid Linköpings Universitet
Staffan Hygge, professor emeritus, miljöpsykologi vid Högskolan i Gävle