”Lönesatsningen är ett hån – även mot oss studenter”

Vi lärarstudenter är högt eftertraktade idag när lärarbristen ökar och många huvudmän saknar utbildad personal. Denna medvetenhet fanns när jag skickade in min ansökan till lärarprogrammet för några år sedan och redan då talades om kommande lönehöjningar för alla hårt arbetande lärare.

Hurra! tänkte jag och vågade hoppa på tåget trots varningar från både höger och vänster!

De flesta av oss lärarstudenter är väl medvetna om den tuffa yrkesframtid vi möter, med löner som inte är likställda med arbetsbördan, med utbildningens kostnader eller med riskerna att bli sjukskriven på grund av utbrändhet och stress. Vi pluggar på ändå och längtar efter att komma ut i skolan, kavla upp ärmarna och göra skillnad. Vi har nämligen alla något gemensamt: vi brinner för undervisning, för att ge barn verktyg för att lära sig läsa och skriva och ta sig an världen, vi brinner för läraryrket.

Högskolan Dalarna, där jag studerar, gör nu en satsning där lärarstudenter hösten 2017 kan studera och jobba samtidigt med lön för både studier och arbete. Kanske är det ingen lön att skryta med, men likväl är det en lön, en betald utbildning och en satsning som inte tillgängliggörs de studenter som redan läser utbildningen, en utbildning som är svår att kombinera med arbete och där ytterst få av oss har haft möjligheten att slippa finansiera studietiden med dyra lån.

Utbildningen och anställningsformen som nu erbjuds väcker många frågor. Om det som nu bara är i testskede blir verklighet och kommer definiera lärarutbildningarna framöver, hur påverkas då framtiden? Förslaget innebär att dessa lärare, utan lån på hundratusentals kronor som de flesta av oss har idag, inte behöver kräva lika höga löner som oss andra, (löner som länge väntat på sin rättmätiga höjning), de har ju inte dyra lån att betala tillbaka. Jag ställer mig frågande till vem som sen blir mest attraktiv för en huvudman, jag som vill ha 2–3000 kr mer i månaden för att täcka min studiekostnad, eller läraren utan lån som kan kräva lägre lön? Eller är det så finurligt tänkt att alla generösa huvudmän kommer lönejustera detta för oss med lån? Lön och anställning innebär troligen också pension, något som studenter som lever på CSN inte får för studietiden, och ytterligare något som gör skillnad när vi når pensionsåldern.

Ja, jag vet att det inte är många som får denna möjlighet nu i ett första skede, men antalet spelar mindre roll, det är den skeva satsningen och den kortsiktiga lösningen som gör mig och många studiekamrater upprörda. Detta är ett hån, för att låna gymnasieläraren Marcus Henrikssons ord, inte bara mot licensierade lärare, utan mot alla oss som medvetet valt läraryrket för att vi faktiskt brinner för saken.

Jag och flera vänner med mig på lärarutbildningen tappade denna vecka en enorm portion lust och motivation. Motivation, som vi lärare vet är en av de mest betydande faktorerna för studieframgång. Snälla, förstå mig inte fel, jag applåderar att något görs, men det får inte ske på bekostnad av alla som redan valt yrket. Lägg resurserna där de på lång sikt kan göra skillnad genom höjning av lärarlönerna och motivera fler att söka sig till yrket och få lärare som redan lämnat att överväga sitt beslut och kanske komma tillbaka. Gör gärna utbildningen mer flexibel, men kompensera då även de lärare som redan står med skyhöga lån, och för guds skull, slå inte i en sista spik i kistan vad gäller lärarlönerna och framtiden i vårt yrke.                                                                                                                              

Pernilla Nordman, grundlärarstudent vid Högskolan Dalarna