Lotta Edholm: ”Resonemanget blir skrattretande”

Debatten om Stockholms lärarcoacher fortsätter. Skolborgarrådet Lotta Edholm bemöter här Per Acke Orstadius inlägg på Skolvärlden.se om vad som är viktigast för skolan.

Text

Redaktionen

redaktionen@skolvarlden.se

Debatten om lärarcoacherna fortsätter på Skolvärlden.se. Per Acke Orstadius svarar (16/4) att det viktiga inte är att det finns väl utbildade lärare eller lärarcoacher som vidareutvecklar lärarkåren, utan menar istället att det viktigaste är att det finns många engagerade vuxna i skolan. Jag delar inte den uppfattningen. Tvärtom vill jag framhålla att det Stockholm och Sverige behöver just nu är fler behöriga lärare, fler lärare med forskningsbakgrund och fler lektorer. Genom att få in mer forskning och ny kunskap i skolan, kommer det skapas förutsättningar för att kollegor lär av varandra och får nya perspektiv. Forskningen är tydlig – för att höja kunskapsresultaten behöver också lärare få tillgång till vidareutbildning och spetskompetens.

Tron att lösningen på skolans problem ligger i fler engagerade vuxna undervärderar den kompetenta läraren. Det är den typen av resonemang som i förlängningen har underminerat lärarnas auktoritet och profession. Genom åren har den typen av retorik bidragit till att läraryrkets status och löner har fallit. Resonemanget blir skrattretande om man överför det till andra högutbildade yrken. Skulle vi acceptera att läkaren bytts ut mot en välvillig eldsjäl vid operationsbordet? Skulle man våga köra över den bro som konstruerats av någon som inte är ingenjör? Svensk skola behöver inte ”fler vuxna” utan fler välutbildade lärare.

Lotta Edholm (FP)
Skolborgarråd i Stockholms stad

Per Acke Orstadius svarar Lotta Edholm återigen:

Skolans stora problem gäller den fjärdedel av eleverna som misslyckas i skolan, de skolsvaga eleverna. För dem är det viktigt att de blir sedda och hjälpta av vuxna i skolan. Det är ju inte frågan om att ta in kreti och pleti från gatan, som Edholm verkar föreställa sig. Det gäller fler lärare för mindre klasser, skolsköterskor, kuratorer, vaktmästare och studierådgivare, dvs sådana befattningshavare som i stor utsträckning gallrades bort på nittiotalet.

Ingen kompetent lärare lär känna sig undervärderad för att det åter blir fler sådana vuxna i skolan. Men för den skolsvaga eleven är närvaron av dessa vuxna mycket viktigare än någon aldrig så spränglärd lektor. Den som ägnat lång tid åt att forska, har nog lärt sig att forska. Men har det bidragit till att hen har lättare att förstå och engagera sig i skolsvaga elevers problem och kunna förklara för dem? Troligen är det tvärtom. Problemet är ju att skolans resurser knappast kan räcka till både höga löner för karriärlärare och fler vuxna i skolan

Kommentar till ett lågvattensargument. Det har dessbättre aldrig inträffat att amatörer fått operera patienter eller konstruera broar. Men till den mest kvalificerade av alla uppgifter, den att leda vår skolas utveckling, har man märkligt nog utsett en amatör som saknar såväl teoretisk bakgrund som praktisk erfarenhet av arbete inom skolan. Men det är inget som upprör Edholm.

Kommentera