Lundsbergs skola
Foto: Jonas Eriksson

Lundsberg i nytt ljus

Sveriges mest omtalade och debatterade skola. Skolvärlden har besökt Lundsberg och lyssnat på personerna som hittills inte hörts i debatten: lärarna. De tycker att de både behandlats orättvist och blivit dömda på förhand.

Det är vinter. Termometern visar 22 minusgrader utanför fönstret. Innanför, på sitt välfyllda kontor, sitter Staffan Hörnberg. Han är rektor och verksamhetschef vid Lundsbergs skola.

Under den senaste tiden har det stormat mycket kring Lundsberg. Bilden av en skola fylld av hot, våld och trakasserier har målats upp i media. I debattprogram på tv har riksinternatet väckt starka känslor.

Har ni städat undan allt obekvämt inför vårt besök?

– Haha, nej. Jag har faktiskt inte sagt till någon förutom några lärare att ni kommer, säger Staffan Hörnberg. Det är viktigt att ni själva får bilda er en uppfattning av verksamheten.

En bit bort i korridoren finns lärarrummet. Där har man, tack vare ett stort panoramafönster, en fantastisk utsikt över sjön som ligger precis intill skolan.

Här möter vi tre av skolans lärare:

Anders Gustavsson (AG) är lärare i matematik och fysik. Elin Blom (EB) har religion, historia och filosofi samt SO i årskurs 9. Jonas Grönberg (JG) är engelsklärare och kommunombud för Lärarnas Riksförbund. De är alla trötta på bilden av det hemska Lundsberg.

JG: Jag känner stolthet över att jobba här, men visst hamnar man ofta på defensiven och känner att man måste försvara att man jobbar här. Det har varit jobbigt det senaste dryga året.

Vad anser ni är felaktigt i det som har rapporterats?

AG: Att det skulle ske systematiska kränkningar som vi på något sätt blundar för, det är ju vansinne. Vi reagerar så fort någon ens uttrycker sig lite sexistiskt. Det man ofta läser är att kränkningar skulle vara sanktionerade av oss vuxna, och det är de definitivt inte.

EB: Bilden av att vi vuxna inte reagerar och går runt och blundar är egentligen det som har varit mest frustrerande.

Det har dock kommit uppgifter från flera håll om att det skulle finnas en kultur av kamratuppfostran som sitter i väggarna här. Hur ser ni på det?

– Vi försöker naturligtvis att slå sönder dem, om det skulle uppstå sådana strukturer. Men det är ju ingenting unikt för den här skolan att det är skillnad mellan årskurserna. När jag började i sjuan på min kommunala skola var jag rädd för niorna där, och när jag började i gymnasiet var man rädd för de som gick i trean. Så är det väl här också, att ettorna är lite försiktiga i början. Men det finns ju inga regler som säger att de äldre får göra någonting mot de som är yngre, och ser vi något så stoppar vi det på en gång.

EB: Det är något som vi har jobbat jättemycket med och pratat med eleverna om.

Hur har ni påverkats av uppståndelsen?

AG: Uppmärksamheten är så extrem på den här skolan. När jag blev slagen på min kommunala skola så var jag glad om sjuksyster hade öppet så att jag kunde få ett plåster. Här kommer Kalla fakta, Uppdrag granskning, Skolinspektionen, Skolverket, polisen… Ingen får naturligtvis bli slagen, det är inte det jag säger. Men det finns helt plötsligt hur mycket resurser som helst för att utreda just här.

AG: På en kommunal skola kan det vara knivdåd utan att det händer någonting.

Anders Gustavsson berättar att hans dotter blev mobbad i den kommunala skolan i Kristinehamn några mil bort.

– Hon fick byta klass till slut. Då kom inte Skolinspektionen, och polisen hade inte en tanke på att utreda det. Och då är det dessutom samma polis som utreder händelserna här.

Vad får ni för reaktioner från lärare på andra skolor?

JG: När det gäller andra lärare så är de oftast mer upplysta och tycker att fokuset på Lundsberg är konstigt. Det var någon som sade att Skolinspektionen borde komma till deras skola istället, eftersom han faktiskt hade stoppat just ett knivslagsmål ute i korridoren bara några dagar tidigare.

AG: I stort sett alla i min familj är lärare och de tror inte på det jag berättar. För många av dem är Skolinspektionen en myt, ungefär som tomten. De kommer inte och kan inte göra något.

Det är ingen större skillnad resultatmässigt hos eleverna. Men bakgrundsmässigt är det skillnad. Många som går här kommer från en elit i samhället.

AB: En ekonomisk elit, ja.

Gör det dem annorlunda som elever?

JG: Jag måste säga att när jag stänger mitt klassrum så är de som vilka elever som helst. Om jag jämför med kommunala skolor jag arbetat på så kanske det finns ett bättre fokus, generellt sett.

AG: Och deras föräldrar vill att de ska ha en bra utbildning, i och med att de betalar dyrt för att ha barnen här.

Filip Zakrisson (FZ), Philip Wassén (PW) och Gustav Kalling (GK) är elever som bor på samma elevhem. Vi sitter i ett av rummen på elevhemmet och de berättar om hur det är att gå på Lundsberg.

GK: Det är en stor omställning. Istället för att bo med bara familjen så hamnar man med 40 grabbar omkring sig hela tiden. I början var det klart att man var nervös, men efter bara någon vecka så kändes allt jättebra.

Vilken är största skillnaden mot en vanlig skola?

FZ: Det är gemenskapen. Man blir så nära vänner, på ett sätt som jag inte har upplevt förut.

PW: Det är en speciell gemenskap även med andra som gått på Lundsberg. Min morbror gick här, på samma elevhem. Jag känner en större samhörighet med honom nu.

De känner inte igen sig i bilden av Lundsberg som beskrivs i media. Men de berättar att det skett förändringar till det positiva i fördelningen av sysslor. De som går i trean har nu samma mängd sysslor som de i ettan, till skillnad från tidigare då treorna knappt hade några sysslor alls.

På Lundsberg niar elever besökare. När någon kommer in i klassrummet reser sig hela klassen upp. Samma sak i korridorerna om besökare eller lärare kommer gående.

– Jag tyckte att det var väldigt ovant med niandet när jag började här, säger Michael Lisberg, utbildningskoordinator och lärare i matematik och fysik.

– Vi jobbar med att försöka få bort det hos eleverna, men det är ingenting som sker över en natt. Eleverna vill vara artiga mot varandra och mot gäster, men man har haft svårt att hitta former för det. Jag tror egentligen inte att man vill ha kvar själva niandet, men man är väldigt mån om att ta väl hand om varandra och besökare.

Så det är ingenting som kommer från skolledningen?

– Artigheten vill vi ju absolut att den ska finnas och att våra elever ska lära sig hur man beter sig i det sociala sammanhanget. Men skolledningen vill inte att man ska hålla på att nia eller bocka och buga. Vi vill lära eleverna ett modernt sätt att vara artig på.

Enligt rektorn Staffan Hörnberg måste man gå långsamt fram för att få bort niandet:

– När vi förändrar någonting så har jag samma skyldighet mot eleverna att inte kränka dem. Det är upp till var och en om man vill nia någon, och jag tycker att det är fel att auktoritärt förbjuda någon att säga något sådant. Stegvis så har fler och fler elever börjat dua mig, och det är så det måste ske. Men vi har varit glasklara, jag och styrelsen, att det är någonting som ska försvinna – eftersom det inte är tidsenligt.

I samband med den tunga kritiken mot skolan har man valt att införa ett nytt datasystem för anmälningar om bland annat kränkande behandlingar. I sin roll som utbildningskoordinator är Michael Lisberg ansvarig för systemet.

Vem som helst på skolan kan koppla upp sig och göra en anmälan, antingen genom att stå med sitt namn – eller anonymt.

– Andelen anonyma anmälningar har dock minskat kraftigt sedan de, efter att vi lämnat dem vidare till Skolinspektionen, gick att läsa i tidningarna. Det är synd, säger Michael Lisberg.

När någon gör en anmälan dyker den direkt upp som ett mejl hos rektorn. Han utser då en grupp lärare eller annan personal som ska ansvara för att ärendet blir ordentligt utrett alternativt polisanmäls. Alla som ingår i utredningen kan se utvecklingen i systemet, och alla tillägg och förändringar synkas.

– Systemet är jättebra. Förut gjordes detta i pappersform, och då är det lätt att saker hamnar mellan stolarna, säger Michael Lisberg.

Både han och Staffan Hörnberg anser att skolan är bra på att ta hand om incidenter som rapporteras.

– Vi ska absolut ta konsekvenserna när vi gör fel, men det får inte bli oproportionerligt. Jag blir ledsen när det känns som att folk har en bild av skolan genom exempelvis boken ”Ondskan” – och sen bara gör allt för att bekräfta den, säger Staffan Hörnberg.

(”Ondskan” skrevs av Jan Guillou på 1980-talet om den nu nedlagda internatskolan Solbacka)

Dagarna på Lundsberg har sina invanda rutiner. Efter middagen på elevhemmen är det läxläsning i en och en halv timme för alla elever. Antingen sitter man på sitt rum, något som de anställda på elevhemmen håller koll på, eller så går man till skolan där lärare varje kväll har schemalagd tid att hjälpa eleverna. Vissa elever går till biblioteket, där man också kan få hjälp.

I dag är det Lars Rönngren, lärare i kemi och matematik, som har läxhjälpen. Den här gången är det bara fem elever som valt att få assistans där.

– Det är väldigt mysigt här. Man får en bra kontakt med eleverna och det är en familjär stämning. Den typen av undervisning är väldigt unik, när man får så mycket tid med varje elev.

Lars Rönngren bor på skolan, bara ett stenkast från ett av elevhemmen. Upplägget med sena kvällar då och då passar honom bra.

– För mig som bor här och inte har någon familj så är det rätt skönt. Om man däremot hade haft familj så hade det nog varit kämpigare.

Stephanie Damjanovic är en av eleverna som tar tillfället i akt att få extra tid med läraren:

– Jag har alltid haft dåligt självförtroende i matematik, men jag har fått väldigt mycket stöd av min lärare här.

Senare på kvällen är det innebandymatch i skolans gymnastiksal. Elevhemmen Björke och Skogshult möts.

– Jag skulle säga att det är låga odds på Björke, de brukar vinna, säger Lars Rönngren, som är på plats och kollar på matchen.

På varsin sida av honom står lagens hejaklackar. De skriker ramsor och har med sig flaggor i elevhemmens färger.

Eleven Lucas Josefsson står i innebandyhallen och vallar sina skidor omsorgsfullt medan matchen pågår i bakgrunden. På sommaren tränar han mycket rodd.

– Träningsmöjligheterna är jättebra här. Båtarna är hur fina som helst, säger han och fortsätter:

– Det är tack vare Lundsberg som jag har börjat med de här sporterna. Nu funderar jag på att börja tävla i skidor inne i Filipstad.

Idrotten är starkt kopplad till Lundsberg. På området finns möjlighet att utöva nästan all typ av sport. Utöver roddbåtarna och elljusspåret för skidåkning finns tennisbanor, fotbollsplan, två gymnastiksalar, skyttebanor och stall. Bland mycket annat.

Innebandymatchen blir jämnare än förväntat. Skogshult håller länge jämna steg, men Björke vinner till slut med 4–2.

Eleven Frédérique Arnheim sitter på caféet med kompisarna Astrid Tamm och Hedvig Janson på kvällen.

– Man märker att det har varit tungt för lärarna. Jag tror att de har känt sig felaktigt anklagade, säger hon.

– Det är tråkigt att det bara skrivs negativt när det har förändrats så himla mycket. Jag förstår inte vad media och Skolinspektionen är ute efter.

Rektor Staffan Hörnberg är inte heller nöjd med Skolinspektionens agerande. Han har dock tidigare inte velat gå till motangrepp, eftersom han ansett att det inte skulle gynna skolan. Enligt honom inträffade den första inspektionen på veka grunder. Anledningen var bland annat de uppgifter som hade lämnats till Skolinspektionen från en vikarie som hade varit anställd under fem dagar och hans sambo, också hon tidigare anställd.

– Det som inte har kommit fram i rapporteringen är att vikarien agerade på ett sådant olämpligt sätt att det resulterade i fyra allvarliga anmälningar från elever, personal och föräldrar under de fem dagar han tjänstgjorde. Situationen blev snabbt ohållbar och han ombads att avbryta sin tjänstgöring. Han framförde då tillsammans med sin sambo ett hot om hämndaktioner mot skolans ledning och personal om han inte skulle få fast anställning på det elevhem där han vikarierat.

Skolan har också låtit professor Wiweka Warnling-Nerep titta på Skolinspektionens agerande. I en promemoria kritiserar hon myndighetens arbete kraftigt. Enligt henne finns det i det ursprungliga beslutet från Skolinspektionen uppgifter som är ”uppenbart felaktiga” och ”flera påståenden som inte verifieras”.

 

Lundsbergs skola

Grundad: 1896 av William Olsson.
Ligger: I Storfors kommun, Värmland.
Årskurser: Högstadium och gymnasium.
Antal lärare: 27.
Antal elever: Ungefär 200 per läsår.
Elevhem: Björke, Skogshult, Klätten, Forrest Hill, Herrgården och Gransäter.
Årskostnad för internatet: 200 000 kronor.
Sporter i urval som kan utövas på skolan: Rodd, fotboll, tennis, innebandy, ridning.

rektor
Foto: Jonas Eriksson
Lundsbergs skola
Foto: Jonas Eriksson
Lundsbergs skola
Foto: Jonas Eriksson
Kommentera

LÄRARNAS RIKSFÖRBUND

Box 3529
103 69 Stockholm
Sveavägen 50

SKOLVÄRLDEN

Box 3265
103 65 Stockholm