”Man ger upp lite för lätt”

Skolinspektionen har granskat ett antal yrkesgymnasier där andelen avhopp är mycket hög. En slutsats i rapporten är att nästan ingen av de granskade skolorna har ett effektivt system för att hantera elever som inte dyker upp på lektionerna.

Mårten Petersson har varit projektledare för den kvalitetsgranskning som ligger bakom rapporten.

Lärare har ofta mycket i sina tjänster och fullt upp med att genomföra undervisningen och stötta de elever som är på plats i klassrummet. Har läraren dessutom ett ansvar för de elever som inte är i skolan?

– Det är ofta det svaret vi får från lärare, att man inte hinner. Ytterst är det huvudmännen som måste skapa förutsättningar så att rektor och lärare kan jobba strategiskt med de här eleverna. Det vi konstaterar är att huvudmännen lämnar skolorna ensamma i det här. Och lärarna upplever att de ensamma ska lösa problemen och det är en brist, säger Mårten Petersson och fortsätter.

– Samtidigt finns det lärare som anser att det inte hör till deras uppdrag att arbeta med de elever som inte kommer till skolan och en sådan inställning är inte förenlig med skollagens krav.

Skolplikten omfattar inte gymnasiet och det är frivilligt för eleven att läsa en gymnasieutbildning. Har man i gymnasieskolan ändå samma skyldigheter som i grundskolan att få eleven till skolan?

– Det är precis samma skyldigheter. I Skolinspektionens regelbundna tillsyn möter vi ibland attityden att gymnasiet är frivilligt så det är upp till eleven att ta sig till skolan. Vi har inte mött det lika tydligt i denna granskning, men det skulle kunna finnas en sådan underliggande inställning som gör att skolan inte gör de insatser som krävs för att få eleverna till skolan.

I de granskade skolorna låg ansvaret för de frånvarande eleverna ofta på mentor.

– Vi såg i alldeles för låg grad att de frånvarande eleverna var uppe för diskussion i personalsammanhang. ”Vet någon något om Kalle, vad kan vi göra?” Jag tycker att man ger upp lite för lätt, man släpper de frånvarande eleverna. Det var ovanligt att elevhälsan kopplades in och väldigt få av de här eleverna hade ett åtgärdsprogram och en plan för hur de skulle nå kursplanens mål i högre grad.

Enligt Skolinspektionens rapport satte få av de granskade skolorna in effektiva stödåtgärder för eleverna.

Kan du ge exempel på vad effektiva stödåtgärder kan vara i det här fallet?

– Vi ser ju lärare som lyckas, det är lärare som skapat förtroende hos eleven för lärare och skola. Det handlar om att skapa goda relationer. Vi ser att täta uppföljningar är bra. Att ha korta mål som man följer upp med eleven och stämmer av, vad funkar, vad behöver vi skruva lite på? Jag återkommer till att eleven måste känna förtroende för skolan.

Mårten Petersson tar också som exempel skolor som jobbar med elevcoacher eller team med kurator, specialpedagog och pedagoger.

– Alla lärare har mycket. Istället kan man ha ett team vars uppgift är att ringa till eleven och tjata, leta rätt på elever i korridorer och samordna stöd. Det är här huvudmannen behöver gå in och stötta, det handlar naturligtvis om kompetens men också om att använda och fördela resurserna på rätt sätt.

Gymnasieelever är nästan vuxna, en del är över 18. Vilket ansvar har eleven själv?

– Det ligger naturligtvis ett ansvar hos eleverna själva. Nästa alla elever säger det, när vi frågar: ansvaret ligger på mig. De är väl införstådda med det. Men sen handlar det om förmåga, när man får en 3 centimeter hög med restuppgifter som ska göras kan man behöva stöd. En del har svårighet att förstå vad de ska göra och då är det inte så lätt. Det här handlar om elever som behöver extra stöttning.