anonym_prao

”Konsekvensen av allt arbete med organiseringen av praon blir att vi får mindre tid för vägledning”, säger syvaren.

Prao

Marie sa upp sig på grund av arbetet med praon

Den obligatoriska praon i högstadiet innebär tung arbetsbörda för studie- och yrkesvägledare. Syvaren Marie valde att byta jobb när det stod klart att beslutet skulle gå igenom.
– I slutändan hamnar hela organiseringen på oss, säger Marie. 

Från och med höstterminens start är prao återigen obligatoriskt på högstadiet. Det innebär att alla skolor ska erbjuda sina elever prao i minst tio dagar valfritt fördelat under årskurs 8 och 9 (9 och 10 i specialskolan). Syftet är att eleverna ska få kunskaper om arbetslivet inför kommande studie- och yrkesval. 

Beslutet har mött kritik från flera studie- och yrkesvägledare som vittnar om att ansvaret för organiseringen av praon hamnar på dem. 

Marie, som vill vara anonym och egentligen heter något annat, har tidigare arbetat som studie- och yrkesvägledare i grundskolan men valde att byta jobb när det fastställdes att praon skulle bli obligatorisk.

– Det är framför allt på grund av den ökade arbetsbelastningen som jag valde att byta jobb. Totalt läggs ungefär fyra månader per läsår på detta för en syvare, ett arbete som ursprungligen inte ens tillhör våra ordinarie arbetsuppgifter. Konsekvensen av detta blir att man får väldigt mycket mindre tid för vägledning, säger Marie. 

Hon berättar också att förståelsen och statusen för yrket blir lidande av att praon tar så mycket utrymme. 

– Ett exempel på detta är när jag blev presenterad av en lärarkollega för en klass som; ”hon som har hand om praon”. Det säger något om vad lärarkollegorna vet om yrket. Mycket av det arbetet som vi gör, som att hjälpa skoltrötta elever, hamnar i skymundan. 

Det är skolans huvudmän som ansvarar för att organisera prao. Marie säger att utifrån vad hon har sett och hört så är det nästan uteslutande ett jobb som hamnar på studie- och yrkesvägledaren. 

– I slutändan hamnar hela organiseringen på oss syvare. Jag tror att vilken yrkesgrupp som helst hade protesterat om man blir tvungen att avsätta fyra månader av ens arbetstid på något som inte tillhör ens arbetsuppgift. 

Johanna Redelius, expert på Skolverket betonar att det inte är meningen att studie- och yrkesvägledarna ska dra hela prao-lasset.

– Studie- och yrkesvägledarna gör ett viktigt arbete och kan förbereda eleverna, men det är inte deras uppgift att ordna praoplatser, säger hon.

Förutom den arbetsbörda som praon innebär, är Marie skeptisk till praons upplägg generellt. 

På skolan som Marie tidigare jobbade på hade man utformat en fungerande modell som komplement för praon. Den grundade sig att eleverna, gruppvis, fick besöka närområdets branscher och företag, för att därigenom bredda sina perspektiv inför kommande yrkesval.

– Syftet med praon är inte att komma ut i arbetslivet utan att bredda perspektiven. Eleverna behöver då en mångfald och en insyn i flera branscher i stället för att bli låsta vid en arbetsplats under en vecka. Då anser jag att det är betydligt bättre att gå på regelbundna studiebesök.

Åsikterna kring frågan är delade. Vissa anser att praon är värdefull och bidrar till att eleverna får ta sina första steg in i arbetslivet. 

– Jag kan delvis hålla med om det, men personligen tycker jag att det är fel väg att gå. Min uppfattning är att de som ser positivt på hur praon är utformad i dag kanske inte har prövat andra modeller.

Catharina Niwhede, ledamot för Lärarnas riksförbund (LR), säger att Maries fall är olyckligt och att det inte tillhör studie- och yrkesvägledarens arbetsuppgift att ansvara för organiseringen av praon. 

– Syvaren ska ha vägledande samtal med eleverna och anpassa praoplatserna efter elevens intresseområden. Att leta efter platser, ringa företag och se till att arbetsmiljön på platserna är goda, är inte syvarens ansvar, säger Catharina Niwhede. 

Vem bär ansvaret för organiseringen av praon? 

– Vi anser att man ska anställa en extern administratör för att fixa platserna. I Malmö har man köpt in tjänsten ”Praktiksservice”, som fördelar ut platser till skolorna. Gustav Fridolin, som beslutade att praon skulle bli obligatorisk, bestämde också att det ska finnas statliga medel för detta. Men då är det oerhört viktigt att pengarna går till det som de är ämnade för.

Hon tycker att det är sorgligt att det ser så olika ut i olika kommuner. 

– Nu gör kommunerna lite som de vill och det tycker vi inte är okej. Lärarnas riksförbund vill se att staten får ett större ansvar så att vi att säkerställa likvärdighet i hela landet. Det ska inte vara elever eller föräldrar som ska hitta platser.

Kommentera

LÄRARNAS RIKSFÖRBUND

Box 3529
103 69 Stockholm
Sveavägen 50

SKOLVÄRLDEN

Box 3265
103 65 Stockholm