Medier måste visa respekt för läraryrket

Med växande upprördhet läser vi tidningar och tittar på tv-program som beskriver skolan och lärarnas situation. Anledningen till detta är att en stor del av programmen och artiklarna innehåller nedvärderande exempel på lärare som verkar pedagogiskt, didaktiskt och yrkesetiskt inkompetenta. De har svårigheter att vara goda ledare och uppvisar svaga kunskaper i sitt eget ämne.

Denna typ av negativ fokusering på lärare skapar en generaliserad bild av att de flesta lärare varken kan undervisa eller hantera sin klass genom att skapa goda relationer.

Programmen kan innehålla detta:

Superlärare tar över en klass och uppmärksamheten fokuseras på klassen och superläraren. Strålkastarna lyser över barnen, läraren har tid och lugn i klassen och alla lär sig. Den ordinarie läraren framstår som tämligen inkompetent inför hela svenska folket. En skådespelare kan också ta över en klass. Filmteamet är redo och strålkastarna ger extra uppmärksamhet åt alla. Eleverna får vara med i olika utflykter och tillaga en lyxig frukost tillsammans. Filmstunder, pratstunder och gruppövningar utanför undervisningen varvas med besök av inbjudna gäster. Här finns resurser som inte tillhör skolans vardag.

En forskare är inkopplad och berättar om grupprocesser och mobbningens mekanismer. Ingen professionell kollegial handledning ges lärarna här! Återigen framstår läraren vid sidan av som tämligen färglös och oförmögen att hantera elevgruppen själv och allt detta framläggs offentligt som en dokumentär om skolan och ”hur det är”.  Vad ger detta för konsekvenser?

Om syftet hade varit att höja respekten för lärare och läraryrket och visa vilka möjligheter skolan faktiskt har att förebygga mobbning samt öka elevers måluppfyllelse och motivation, hade man knappast skapat den här typen av jippoprogram. Denna typ av program riskerar att sänka lärare och ytterligare minska förtroendet samt respekten för lärare.  Tusentals kompetenta lärare lär bli förbannade över att deras yrke, kompetens och personliga värdighet exponeras på detta sätt.  De flesta lärare kan göra gruppövningar när de har tid och kan sitt ämne.  ”Vanliga” lärare är utbildade att leda och strukturera sin undervisning och har flera didaktiska metoder för ämnen de undervisar i.   

Rektorerna är ansvariga om de beordrar en outbildad vikarie eller lärare med en annan ämneskompetens än den som behövs för att undervisa en klass.  Vanliga lärare är i regel duktiga lärare, men om deras kompetens ständigt ifrågasätts både av media, föräldrar och elever, har de mycket svårare att skapa en respektfull anda i klassen både mot sig själva och mellan barnen. Att möjliggöra regelbundna tider för reflektion och kollegial handledning mellan lärare ligger också i rektorernas ansvarsområde.

En respektfull anda i sin tur skapar respektfullt beteende. Man sänker inte den andras värde, hånar inte svagheter eller okunskap, varken kränker eller trakasserar någon. Respekt och empati kräver respekt och empati. De som arbetar inom media borde tänka på konsekvenserna av program och artiklar som lyfts fram.

De så kallade hårdare tag i skolan á la Björklunds ”ordning och reda”, är inte samma som respektfull ordning och relationell trygghet.  Det ”hårda” skapas med hjälp av rädsla för straff och hotet om utfrysning eller skam.  Ordning med trygghet växer ur ömsesidigt förtroende för och uppskattning av varandra. Respekt med empati skapar hållbara relationer.  Gränser behövs och de ska vara pålitliga. Alla handlingar har sina konsekvenser i mänskliga relationer. Det bör inte vara för sent att ändra kursen för skolpolitiken.  Alla, även ”vanliga” lärare behöver uppskattning och respekt av allmänheten för att kunna undervisa i respekt enligt läroplanens intentioner.

Helena Pokka och Marita Cronqvist

Lärarutbildare, Högskolan i Borås