Mer än tre av fyra lärare funderar på att sluta

Lärarna gillar sitt yrke – men har för mycket att göra. De två huvuddragen framkommer tydligt i den undersökning som Skolvärlden under hösten låtit göra bland 1 100 lärare. Det är framför allt lärare med lång erfarenhet som svarat på enkäten – 75 procent har varit yrkesverksamma i elva år eller mer.

En stor majoritet av de tillfrågade tycker att de har ett meningsfullt jobb, där de kan påverka arbetsinnehållet och har en professionell frihet att avgöra hur de ska arbeta för att eleverna ska nå målen.
Men arbetsbelastningen är för hög. 46 procent känner sig ofta stressade, 59 procent är inte nöjda med sin arbetssituation och 77 procent har upplevt att arbetsbördan den senaste månaden varit tung eller mycket tung.

LR:s ordförande Bo Jansson konstaterar att det sett likadant ut i många år.

– De som jobbar i skolorna ser ingen förbättring. Många av åtgärderna från politiskt håll – både från den här regeringen och den förra – är bra, men från arbetsgivarnas håll ser vi ännu inte resultat. Lärarna på fältet måste se förändring och det kan bara arbetsgivarna åtgärda, säger han.

Bo Jansson välkomnar att det blivit färre nationella prov och färre åtgärdsprogram, men säger att det inte räcker för att på allvar minska den del av lärarnas arbetsbörda som inte har någon tydlig koppling till klassrummet och undervisningen.

– Problemet är att våra medlemmar ändå ser att de måste sköta mycket dokumentation, både för egen del och för att skolledningen kräver det ”utifall att”. Den administrativa bördan låter så allmänt – vad det egentligen handlar om är att lärarna inte kan göra allt i skolan. Vi måste ha andra specialister: kuratorer, skolsköterskor, skolpsykologer och speciallärare. Men även personer som kan sköta vissa administrativa uppgifter, som frånvaro och tillsyn, behövs.

Den pressade tillvaron för landets lärare spiller också över på eleverna. 55 procent av lärarna i enkäten svarar att arbetsbelastningen ibland påverkar elevernas resultat negativt, 13 procent menar att arbetsbelastningen har klart negativa konsekvenser för elevresultaten.

Över hälften av lärarna säger också att de inte har tillräckligt med tid och resurser för att kunna ge eleverna tillräckligt med stöd, vilket främst drabbar dem som har extra stort behov av det men också de högpresterande.

– Vi har en extremt tydlig skollag, som säger att eleverna ska få den hjälp och det stöd de behöver. Det finns inga undantag om att det ska ske om de ekonomiska möjligheterna finns eller om lärarna har tillräckligt med tid.

Bo Jansson menar att bättre villkor för landets lärare också skulle ha en positiv effekt för eleverna och deras resultat.

– Får de inte bästa möjliga grundutbildning så påverkar det vår ekonomi och välfärd. Det är en otroligt viktig fråga för framtiden. 

Han tycker att landets politiker och skolhuvudmän borde se mycket allvarligt på att 78 procent av lärarna ibland eller ofta funderar på att sluta. I beräkningarna över lärarbristen tas ingen hänsyn till att många lämnar yrket i förtid, konstaterar han.

– Det gör att lärarbristen kan bli väldigt mycket mer dramatisk.

Utbildningsminister Gustav Fridolin (MP) säger att det är oroväckande att så många lärare funderar på att lämna yrket. 

– Vi har redan 30 000 lärare som har legitimation som är utanför läraryrket, säger han.

Regeringen har, enligt honom, fokus på två huvudområden för att få lärarna att stanna, trivas och utvecklas inom yrket:

• Höjda löner.
• En bättre arbetsmiljö. 

Med färre nationella prov, ändrat regelverk kring särskilt stöd och en ökad digitalisering ska lärarnas arbetsdagar rensas från administration, hoppas Gustav Fridolin, som också utlovar att de nationella proven ska bli digitala under den nuvarande mandatperioden.

– Rätt utfört är det något som kan spara mycket tid i en av de mest administrativt krävande arbetsuppgifterna.

Kommer det bli en central rättning av de nationella proven?

– Digitalisering är en förutsättning för att det ska fungera och ett sätt att åstadkomma det.

Regeringen gav i somras Skolverket i uppdrag att ta fram ett nationellt skolutvecklingsprogram riktat mot skolor och huvudmän, bland annat med syfte att minska administrationen för lärare och rektorer.

– Vi har identifierat att mycket av det som är tidstjuvar i lärarnas vardag är sådant som har kommit till skolan utan att vara direkt reglerat i skollagen eller i läroplanen, utan går utöver det. För att rensa bland lärares arbetsuppgifter måste vi se till att sprida de effektiva verktyg som finns till huvudmännen. 

På franska skolor finns speciella ”elevvårdsenheter” som har i uppgift att avlasta lärare, stötta elever och sköta kommunikationen med föräldrar, till exempel om frånvaro eller stökigt uppförande. Medarbetarna på enheten administrerar även föräldramöten och kallar till möten.

Gustav Fridolin säger att han vill ”bygga ut den pedagogiska infrastrukturen” även i svenska skolor.

– Vi gör budgetsatsningar på högre löner för lärare, på fler lärare och annan personal i lågstadiet och på att bygga ut infrastrukturen med elevhälsa, skolbibliotek, speciallärare och studie- och yrkesvägledning inom hela skolsystemet.

När kan man börja se resultat av det som görs? 

– Ska man vända upplevelsen så handlar det också om kulturförändringar som tar tid. På skolor där man gjort stora genomgångar av lärarnas vardag och kunnat rensa rejält i arbetsuppgifterna, där märks det snabbt. För lärare i sexan – som fått två nationella prov färre jämfört med förra läsåret – så blir det tydligt, liksom för de lågstadielärare som får nya kollegor. Men att vända helheten och kulturen är något som tar längre tid.