För mycket vardagsspråk i undervisningen

Anna Maria Hipkiss, doktorand vid institutionen för språkstudier på Umeå universitet, har undersökt hur lärare och elever kommunicerar i undervisningen, rapporterar Skolporten.

– Jag har följt undervisningen i tre ämnen: kemi, biolog och hem- och konsumentkunskap på två skolor i årskurs 8–9 och studerat hur lärare och elever pratar kring ämnet. Jag har också studerat klassrummens design, hur det är möblerat, vilka saker som finns och hur de används. Den underliggande frågeställningen är hur och om olika ämnesspråk används i undervisningen, säger hon till Skolporten.

Resultaten visade att vardagsspråket präglar undervisningen, oavsett ämne. Kontakt med ämnenas specifika språkbruk får eleverna endast via skolböcker eller tavlan.

– Det här är ett problem, då behärskning av ämnesspråken är avgörande för elevers skolframgång. Lärarna ”packar upp” ämnesspråket utifrån texten i läroböckerna, begrepp förklaras men används inte i den fortsatta kommunikationen i klassrummet. Det gäller samtliga ämnen i min studie. Enda gången eleverna använde ämnesspråk var då de i hem- och konsumentkunskap fick en muntlig och skriftlig redovisningsuppgift som uppmuntrade till att använda ämnesspråket, säger forskaren, enligt Skolporten.

Anna Maria Hipkiss noterade dessutom att klassrummets interiör och möblering hade betydelse för undervisning och kommunikation.

– NO-lärare uttryckte önskan om mer gruppdiskussioner men hade svårt att få till det då eleverna satt parvis vända mot läraren. I den hemkunskapssal med hemtrevlig inredning och öppna kök kommunicerade och relaterade eleverna i betydligt högre utsträckning jämfört i de klasser där hemkunskapssalen bestod av åtskilda kök och mer steril inredning, säger hon till Skolporten.

Anna Maria Hipkiss hoppas att resultaten kan bidra till diskussion om vikten av att inkorporera lärobokstexten i undervisningen.